Tre kvinnor kom till NSD och vittnade om att de utsatts för övervåld och brutalitet av polisen i Gällivare. En mamma hörde av sig och berättade om sin son, som blivit blåslagen med polisens batonger efter en påstådd trafikförseelse. En pojke har uppgett att han fått sitta i bara kalsongerna och frysa i en poliscell, medan verbala kränkningar haglade mot honom. Detta för att han flyttat på en parkbänk.
Viktigt att anmäla
Efter artikeln i onsdagens NSD som rubricerades "Attitydproblem hos polisen i Gällivare" säger Håkan Alselind, chef för polisen i norra Lappland så här:
- Jag säger inte att polisen i Gällivare har attitydproblem. Men om de vittnesmål som kommit till NSD stämmer med verkligheten så har den attitydproblem.
Han betonar vikten av att folk som anser sig blivit felbehandlade anmäler detta.
- Vi behöver få de här synpunkterna till oss. När det har skett och hur det har skett, för att kunna bemöta det på något sätt.
Torgny Olofsson, ordförande för Polisförbundet i Norrbotten, är ifrågasättande.
- Om det här är kända problem gällande polisen i Gällivare och även hos polisen på andra orter i Norrbotten. I vad består problemen och vad gör man i så fall åt dem?
Han lyfter fram den värdegrund polisen har att utgå ifrån i allt sitt arbete.
Anonyma samtal
- Den styr hur vi ska arbeta och ska genomsyra allt arbete vi bedriver. Jag tycker polisen gör ett gott arbete utifrån den.
Med sig har han Jan Johansson, huvudskyddsombud för polismyndigheten i Norrbotten.
- För oss är det inte känt att det finns dessa problem hos polisen i Gällivare och inte på någon annan ort i länet heller. Vi borde ha fått signaler om det i så fall och det har vi inte fått. Om fel begåtts ska man ju som civilperson anmäla detta, för att få en objektiv och seriös internutredning av felaktigheterna. Och det ska inte ske genom anonyma samtal utan det ska upp på bordet för att kunna utredas, säger han och fortsätter:
- Vi vill också betona att det ju är ytterst sällan de individer vi griper är supernöjda med att vi griper dem. Och det är ju något vi inte kan diskutera i media, hur folk mår och agerar när vi griper dem.