Återförenade efter tio år

Här är klassen som beslutat sig för att träffas vart tionde år. I torsdags var det dags igen, 55 år efter de att de hade lämnat skolan.- Varje gång är det lika roligt att bekanta sig på nytt igen, säger Ann-Helen Mickelzon.

Återförenade igen efter många år i förskingringen. För 55 år sedan lämnade de skolan: Berth Jönsson, Siri Öryd, Bror Lindborg, Margareta Holmström, Gunn-Britt Lundgren, Brith Albinsson, Ann-Helen Mickelzon, Östen Frånberg, Monica Sponton, Roger Helin, Kurt Hansson, Karin Evling, Eivor Warholm, Eva Molin, Ingrid Olausson Hedman, Inge Bohman, Roger Helin och Kurt Elimä utan inbördes ordning.FOTO: John Filipsson

Återförenade igen efter många år i förskingringen. För 55 år sedan lämnade de skolan: Berth Jönsson, Siri Öryd, Bror Lindborg, Margareta Holmström, Gunn-Britt Lundgren, Brith Albinsson, Ann-Helen Mickelzon, Östen Frånberg, Monica Sponton, Roger Helin, Kurt Hansson, Karin Evling, Eivor Warholm, Eva Molin, Ingrid Olausson Hedman, Inge Bohman, Roger Helin och Kurt Elimä utan inbördes ordning.FOTO: John Filipsson

Foto: John Filipsson

GÄLLIVARE2010-04-26 06:00
1955 på vårterminen lämnade den här klassen Centralskolan i Malmberget efter sjunde klass.Detta för att sedan mer eller mindre spridas för vinden och det skulle ta drygt 40 år innan kärnan av dem återsågs igen.
"Stora klassträffen"
- En del av oss fortsatte på realskolan medan andra gick vidare direkt ut i arbetslivet, säger Ann-Helen Mickelzon. Men för tio år sedan när den "stora klassfesten" arrangerades i Malmberget återsågs i alla fall större delen av vår klass igen för första gången på drygt 40 år.
Sedan har det blivit mer eller mindre en vana. Nu ytterligare tio år senare är det återigen dags för nästa klassträff för seniorerna.
Skolan borta
Deras gamla skola har för länge sedan fått ge vika för gruvans framfart. Och det är bara ett fåtal av dem som fortfarande bor kvar i Malmberget.
Resten av dem är spridda som flyttfåglar över stora delar av landet, men brukar trots det hörsamma kallelsen när det drar ihop sig till klassträff.
- Den vill vi för allt i världen inte missa för det är något speciellt att återse sina gamla klasskompisar igen, som man delade ljuvt och lett med under skolåren, säger Ingrid Olausson Hedman. Och hon är också en av dem som har blivit kvar i Malmberget och har inga som helst planer på att lämna samhället heller.
- Malmberget är ju bara en spillra mot vad det var när vi växte upp där, men det är kanske en nödvändigt utveckling om vi ska kunna behålla våra arbetstillfällen.
Klassträffen omfattar en tvådagars träff, torsdag och fredag. Den första dagen går mest åt till att bekanta sig med sina gamla klasskompisar igen.
- Går det tio år mellan varje gång vi träffas har det hunnit rinna en hel del vatten under broarna sedan förra gången vi sågs, säger Ann-Helen Mickelzon. Och den första dagen går oftast åt till att lära känna varandra på nytt igen och äta något gott tillsammans.
Ett måste
Dag två, då står det bland annat studiebesök på deras agenda. Ett besök i gruvan och kanske en tur runt samhället är mer eller mindre ett måste för dem som inte bor kvar på orten.
- Malmberget ser bedrövligt ut nu, men trots detta är vi många som ändå vill bo kvar, säger Ingrid Olausson Hedman.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om