Christina Lindmark har sin bostad i ett nästan hundra år gammalt hus i centrala Luleå. Högst upp, under takåsarna, har hon också sin ateljé. Den är fylld av hennes textila verk. Där finns vackra ranor och bildvävar som hon formgett och vävt genom åren. Många går i höstens färgskala. Christina älskar de starka höstfärgerna och berättar så här om bildväven "Höstlandskap"i vilken naturen "står i brand":
- Jag har återskapat ett höstlandskap mellan Luleå och Kiruna. Under en period åkte jag ofta tåg på sträckan och den här dagen var det rött i naturen.
Verket "Renbetesland" berättar om en natt när samerna drar till fjälls med sina renar under midnattssolen. Landskapet består av knotiga björkar och blå vatten.
Den norrbottniska naturen har varit en ständig källa till inspiration för denna kvinna som var vår länshemslöjdkonsulent mellan åren 1972 och 2004. De egna rötterna har hon i Surahammar och i Östersund.
- Jag föddes i Surahammar där mamma och pappa råkade bo just då, säger hon.
Hon utbildade sig vid Konstfack i Stockholm.
- Jag gick på Konstfack i fem år och läste sedan Handarbetets vänners ettåriga högre hemslöjdsutbildning. Vid sidan om jobbade jag i en vävateljé. Ett tag läste jag språk också, men det blev för mycket.
Innan hon kom till Norrbotten arbetade hon som textilkonservatorsassistent på Livrustkammaren i Stockholm.
Var rådgivare
Som länshemslöjdkonsulent hade Christina Lindmark att hålla kontakt med textilslöjdarna, inspirera, ge råd om material, skapa mönster, ordna utställningar och arrangera kurser.
- Jag var framför allt en rådgivande person som ordnade träffar ute i länet. Mina kollegor och jag arrangerade en stor årlig sommarutställning av norrbottnisk hemslöjd i Kiruna stadshus i nästan 20 års tid. På mindre orter hade vi mindre utställningar av till exempel olika tekniker.
Hon minns med stor glädje kontakten med alla slöjdare. Det ser hon som den allra största behållningen av sitt yrkesverksamma liv.
- Jag mötte så många fantastiskt duktiga människor. I Tornedalen till exempel fanns det så många duktiga vävare, kvinnor som arbetade i många olika tekniker eller hade specialiserat sig på en sorts teknik, säger hon.
Christina Lindmark blev pensionär i förtid när arbetet som länshemslöjdkonsulent övergick till att bli mer och mer administrativt.
- Plötsligt skulle jag ägna mig åt statistik, redovisning och annat pappersarbete. Det är inte min grej. Jag hann inte heller göra något eget längre.
Som pensionär släppte hon loss återbrukaren i sig. Hon började med återbruk redan för 15 år sedan. Nu öppnar hon två kappsäckar fyllda med nya plagg gjorda av gamla. Där finns bland annat sjalar, mössor, vantar, handledsvärmare, täcken och halsband. Hon tar upp ett täcke och ett halsband och säger:
- De här sakerna är gjorda av gamla håliga sockar. Skaften hade roliga mönster och blir till ett lapptäcke. Tårna och hälarna gjorde jag halsband av.
Hon visar också ett par färggranna skor.
- Jag har sytt små tygbitar på ett par gamla tygskor.
Hon bar skorna när hon tidigare i år tog emot utmärkelsen "Norrbottens Mästarslöjdare" på Hemslöjdens 100-årsfest på Nordiska museet i Stockholm.
Christina Lindmark fick utmärkelsen för sina gedigna kunskaper och sitt långvariga arbete inom slöjdens olika områden, och för att hon outtröttligt har berättat, inspirerat och förmedlat kunskaper till andra.
Hon har också fått Ragnar Lassinanttis kulturstipendium med motiveringen "för goda kulturinsatser på Nordkalotten".
- Det är jag väldigt glad över, säger hon.
Hon fortsätter att förmedla kunskaper. Hon berättar ivrigt om hur det nyligen kom ett ungt par till Norrbottens hemslöjdsförenings stickkafé på Norrbottens museum och hur hon och andra deltagare kunde hjälpa mannen som ville lära sig att laga ett par raggsockar som han hade fått av sin farmor.
- Han fick sticka en ny bit och sy fast den över den utslitna hälen. Han blev väldigt nöjd, säger hon.
Egen utställning
Christina Lindmark får nya idéer nästan varje dag. Hon ser något som kan bli ett nytt mönster till exempel och tecknar ner det för att komma ihåg. Hon plockar fram ett broderi i gråa toner och säger:
- Det här är ett klotterbroderi. Jag klottrar när jag sitter i telefon och har gjort ett broderi av klottret.
Klotterbroderiet var ett av de senare inslagen på utställningen "Christina Lindmark - fem årtionden textil" på Norrbottens museum år 2011 som visade hennes skapande under olika epoker. Bildväven "Renbetesland" var ett av de tidigaste inslagen liksom några kyrkotextilier som hon formgett och vävt.
- Jag har bland annat gjort mässhakar och altarkläden till Kalix kyrka och mönster till kormattor i kyrkorna i Kalix, Norrfjärden och Gällivare, säger hon och berättar att hon fick låna saker från kyrkorna till utställningen.
Just nu, och fram till den 9:e december, har Christina Lindmark en mycket speciell stol på utställning i Norrbottens museum. Den utgör ett av inslagen på Norrbottens läns hemslöjdsförenings 130-årsutställning. Den är ett bevis så gott som något på att den före detta länshemslöjdkonsulenten Lindmark fortfarande är till bredden fylld med nya idéer och den bygger föga förvånande på återbruk.
- Inför utställningen gick föreningen ut och frågade "Vem vill pimpa en stol?". Jag köpte en brun trästol i Röda korsets andrahandsbutik och försåg den med en röd sits, ett ryggstycke i form av en väst som knäpps i ryggen, prickiga sockar och kjol. Inspirationen hämtade jag från våra folkdräkter, säger hon.