Anna pryder en av Stockholms alla rulltrappor.
Pannlampans sken lyser upp den annars mörka gruvtunneln, ett lockigt hår skymtas snabbt innan vi får se en närbild av Anna i röd gruvhjälm. En scen ur LKAB:s nya reklamfilm som inte direkt förvånar.
Men bilderna som fastnar i minnet är några helt andra. Det är när 25-åringen drar på sig simfötterna, med snöklädda fjäll i bakgrunden och samma lockiga hår fladdrar i vinden. Eller när hon vandrar över steniga klippor med klätterrepet hårt fastspänt på ryggsäcken för att i nästa ögonblick klättra upp för en bergsvägg. Det märks att scenerna speglar Annas riktiga liv, som gruvanställd men framförallt – äventyrare.
– Alla som älskar att vara ute vet vad det handlar om. Att få fylla lungorna med frisk luft och känna lugnet i våra annars stressfyllda liv. Det var därför jag flyttade hit upp, för att vara nära naturen, säger Anna med ett leende och spanar ut över Vassaraälven.
Snön ligger som ett täcke över backen, ett brummande skoterljud hörs i bakgrunden och luften är sannerligen frisk där vi står. Mindre än 50 meter från Gällivare station men ändå ute i naturen.
Anna Hynynen syns just nu överallt i vårt avlånga land, på biodukar, flygplatser och tunnelbanor. Men det slutar inte där, bilden av 25-åringen har rest långt utanför våra landsgränser och ut i Europa där gruvbolaget gör mest reklam.
Hur känns det?
– Det är helt sjukt, att när mina kompisar ska gå på bio nere i södra Sverige så dyker mitt ansikte upp på duken mitt i allt. Eller när de pendlar med tunnelbana så är jag där. På en station i Stockholm är mitt ansikte verkligen överallt i samma tunnel. Där har jag fått filmer när kompisar åker upp för rulltrappan och hela väggen är fylld med gigantiska affischer på mig, säger Anna och fortsätter:
– Vilket är konstigt, då jag inte är van vid det, men mest roligt. Jag är en stolt ambassadör då LKAB står för väldigt mycket som jag också står för. Vi driver gruvbranschen framåt globalt, det är ingen smutsig gruva vi pratar om utan vi gör saker som är väldigt viktiga för vår miljö.
Varför tror du att de valde dig?
– Jag tror det handlar om att jag flyttade upp hit för naturen. Och det är nog dem som LKAB vill locka upp hit, människor som vill vara i naturen och värna om miljön. Dessutom vill vi locka fler kvinnor och unga människor till gruvbranschen. Där bockar jag i alla rutor. Och blir en bra representant för den omvandling vi vill ha i gruvbranchen.
Törsten efter äventyr fick 25-åriga Anna Hynynen att flytta upp till Gällivare. Idag jobbar hon som geolog åt LKAB och har blivit ett ansikte utåt för gruvföretaget. Där bilden av henne klättrandes upp för en klippvägg pryder både biodukar och tunnelbanor.
Hur har det varit att flytta till Gällivare?
– Det har varit bra. Jag flyttade hit upp främst för närheten till naturen, det tror jag många som flyttar upp från södra Sverige delar med mig. Jag drömde om att få klättra mer, göra alpina klättringar och åka skidor. Här finns alla möjligheter till det. Jag kan åka till Kebnekaise över helgen, gå på tur till Dundrets toppstuga på en söndag, eller dra på skidorna efter jobbet. När jag bodde i Göteborg kunde jag åka skidor kanske en, två veckor om året och då blev det så himla stort event av det hela, säger Anna och spanar upp mot Dundret innan hon fortsätter:
– Och människorna här är väldigt trevliga och hjälpsamma. Visst kan det vara en utmaning att komma in i de redan sammansvetsade kompisgängen som ofta hängt ihop sen barnsben men man får försöka lirka sig in. För det är värt det.
25-åringen spanar mot Dundret och drömmer sig bort på både skid- och klätteräventyr.
Du längtar inte tillbaka till västkusten?
– Gud nej! Jag saknar inte alls Göteborg eller Borås där jag är uppvuxen. Var ner under jul och hälsade på familjen och under den veckan var det bara grått. Ingen snö. Fick verkligen känslan av att bo i en storstad igen där de inte har bra vintrar. Samtidigt som jag möttes av bilder härifrån med blå himmel, massa snö och pärlemormoln. Allt jag kände var; ta mig tillbaka till Gällivare.
Äventyrslusten lyser i 25-åringens ögon. När vi träffar henne är det bara för en kort stund, hon ska nämligen vidare till Kebnekaise redan dagen efter.
Var kommer törsten efter äventyr ifrån?
– Jag har ett starkt minne när jag blev förälskad i bergen. Och det låter konstigt, men det var när jag läste en tidningsartikel med en kille som skulle åka ned för berget K2 och dog, han föll till sin död. Fast utgången slutade illa fick jag direkt känslan av att klättra det ska jag, för artikeln beskrev hela klätteräventyret med stor spänning.
Det var Annas mamma som gav henne tidningen när hon var kring sju år, som ett sätt att skrämma henne, tror hon.
– Det gick helt åt skogen.
Det är både många och långa äventyr som 25-åringen hunnit uppleva sen dess. Hon har satt ett personbästa på 14 meter i fridykning och en tid på strax över tre minuter under en träning tillsammans med Annelie Pompe, en av landets professionella äventyrare. Cyklat tvärs över Sverige och hängt i en klättersele mitt i natten utanför Göteborg.
"Alla som älskar att vara ute vet vad det handlar om. Att få fylla lungorna med friskluft och känna lugnet i våra annars stressfyllda liv. Det var därför jag flyttade hit upp, för att vara nära naturen" säger 25-åriga Anna om flytten från Göteborg till Gällivare.
Vad drömmer du om härnäst?
– Klyschigast är kanske att bestiga Mount Everest, även om jag inte vill gynna just den turistverksamheten är det ändå världens högsta berg. Och jag skulle nog aldrig förlåta mig om jag gav upp den drömmen. Men det är också många lokala äventyr; som att topptura med skidor upp för Sveriges drottning Áhkká. Eller klättra upp för Presten i Norge.
En sak är säker, 25-åringen vågar drömma stort.
– Och så drömmer jag om att vi ska kunna ha Gällivare som navet för klättring i Sverige. Framför allt högalpin klättring. Att kunna locka hit människor från hela Europa och världen som vill klättra i våra svenska och norska berg.
Anna har nämligen inte bara blivit LKAB:s ansikte utåt under det dryga året hon bott i Gällivare. Hon har även tagit över som ordförande i Gällivare klätterklubb och har även där skyhöga mål.
– Jag gillar att drömma stort och även om det är en bit bort finns det väldigt mycket som Gällivare har att erbjuda.
Solen har försvunnit bakom Dundret och mörkret börjar falla över Gällivare. Kylan gör sig snabbt påmind när värmen från vårsolen försvinner. Trots att Anna har ett packat schema tar hon sig gärna tid att prata om det som uppenbart ligger henne varmt om hjärtat. Men det känns som om vi glömmer något.
Vad är det du gör om dagarna?
– Jag är geolog på LKAB. Vi brukar skämta om att vi slickar på sten hela dagarna. Vilket inte riktigt stämmer, men nästan. Jag undersöker borrkärnorna som vi borrar i gruvan, som är mellan 500-1500 meter långa, där jag dokumenterar vad jag ser i minsta detalj. Från noll till sista metern. För att förstå hur berget ser ut och framför allt för ta reda på var det finns malm. Vi är på många sätt steg ett i företaget.
"Jag drömde om att få klättra mer, göra alpina klättringar och åka skidor. Här finns alla möjligheter till det. Jag kan åka till Kebnekaise över helgen, gå på tur till Dundrets toppstuga på en söndag, eller dra på skidorna efter jobbet", säger Anna om flytten upp till Gällivare.
Och kanske den viktigaste frågan. Blir du kvar här i Gällivare?
– Jag har förälskat mig i Gällivare och vill på ett sätt bara vara kvar här. Samtidigt vill jag bli den bästa geologen som möjligt och därför hade jag gärna jobbat utomlands. Vilket är lättare att göra som ung men oavsett vad vill jag ha Gällivare som basläger och komma tillbaka hit. Gällivare har blivit mitt hem.