90-åring nekad vård

Rose-Marie Åneskogs 90-årige far drabbades av svåra smärtor i ryggen och kunde varken stå eller gå. Efter rådfrågning per telefon ombads han komma till akutmottagningen vid Gällivare sjukhus. Med starka, smärtstillande mediciner färdades han i ambulans till sjukhuset. En resa på 25 mil, från en by vid Karesuando. Sedan blev det många timmars väntan på akuten.
- Han åkte vid 12-tiden och var på akuten från klockan 15 till 21.30. Vi ville ha en grundlig undersökning, vård och behandling, men det blev kalla handen, säger Rose-Marie Åneskog.
"Förskräcklig sjuktransport"
-Han blev hemskickad sent på natten i en dålig sjuktransport, där båren var under all kritik, en tunn gammal, hård brits där han låg fastspänd, på skumpiga vägar. 50 mil på en dag, det är ovärdigt. Han var helt slut när han kom hem klockan ett på natten, smärtfylld och förtvivlad, säger Rose-Marie Åneskog.
Bemötandet på akuten var vänligt, men trots den långa väntetiden, erbjöds fadern varken dryck eller förtäring. Kaffeautomaten var trasig. Rose-Marie Åneskog lämnade sjukhuset för att hämta kaffe och smörgås åt honom.
Under väntetiden började fadern skaka i hela kroppen av vätskebrist. Han fick dropp, men nekades inläggning och röntgen.
"Remisskarusell"
- Läkaren sa att man bara lägger in mycket sjuka patienter och magnetröntgen var trasig. Vi blev hänvisade till vårdcentralen i Vittangi, en liten distriktsläkarmottagning som är öppen två gånger i veckan. Där finns ingen röntgen så det blir en ny remisskarusell. Vi tar inte våra gamla och sjuka föräldrar i onödan till lasarettet, just för att det är så långa resvägar, säger Rose-Marie Åneskog.
Nu är fadern hemma igen, smärtfylld och utan ork att ta sig till Vittangi vårdcentral. Rose-Marie Åneskog tycker att landstinget ska införa mobila vårdteam som kan besöka sjuka i hemmen och hon anser att utrustningen i sjuktransportbilarna måste förbättras.
- Jag är så upprörd över det här, inte ens djur får transporteras på det här sättet. I stället för smala hårda bårar med knöliga madrasser, tunna som liggunderlag, ska det var mjuka följsamma madrasser. Pappa var rädd under hela färden, då han kastades hit och dit
i kurvorna och bårarna har inte ens räcken.
"Åldersdiskriminering"
Hon säger att många gamla i glesbygden har drabbats på precis samma sätt. Hon anser att sjukvården saknar empati för de gamla.
- Helt klart finns en åldersdiskriminering. Människovärdet sjunker ju äldre man blir. Man tar inte gamlingarnas symptom på allvar. Är man gammal får man ingen vård.
- 90 år är en hög ålder för att bollas på ett omänskligt sätt. Även sköterskorna på akuten tyckte det var hemskt att skicka hem pappa, men landstinget har så höga sparkrav att man inte får ta in personer om de i princip inte är dödens, säger Rose-Marie Åneskog.