I helgen jubilerade Sveriges arbetares centralorganisation, SAC, eller syndikalisterna som de kort och gott kallas. Lokalföreningen för Gällivare, Malmberget firade för att det nästan är på dagen 100 år sedan de bildades.
- Vi kan nog räkna in en hel del farmgångar i det fackliga arbetet under det här gångna seklet, men också en del motgångar, säger Ingvar Karlsson, numera pensionär men tidigare ombudsman hos SAC.
Gällivareavdelningen är en av sju SAC-avdelningar i länet och med sina drygt 160 medlemmar är man näst störst efter Arvidsjaur.
Starka fästen
Kiruna och Malmberget har alltid varit starka fästen för syndikalisterna och är det fortfarande. Men liksom många andra, inte minst LO-förbund har man förlorat medlemmar de senaste åren när det har blivit dyrare att vara med i facket.
- Det har hänt att jag har fått förfrågningar från medlemmar som har tvingats välja ekonomiskt mellan a-kassa och facket och jag brukar alltid rekommendera dem att i första hand stå kvar i a-kassan, säger Tord Eklund.
Framåt våren tänker syndikalisterna göra en drive för att försöka locka till sig flera medlemmar, men också för att informera om vad de står för. Enligt Tord Eklund finns det en massa missuppfattningar om SAC och vad det egentligen är.
Gruv- och skogsarbetare
- När vi var som störst här i Gällivare hade vi uppemot 900 anslutna till oss, det var framförallt gruv- och skogsarbetare och åren var 1960- och 70-talet. Själv anser Tord Eklund att han mer eller mindre föddes in i syndikalisterna.
- En stor del av min släkt med framförallt morbröder var syndikalister och därför var det ganska naturligt för mig att gå med där när jag började jobba och på den vägen är det, säger han.
Medelåldern bland medlemmarna hos lokalavdelningarna börjar också bli hög. Även om det droppar in en och annan från den yngre generationen.
Kirsi Kemilä är en av dem. Med ett förflutet från flera LO-förbund, innan hon slutligen fastnade för syndikalisterna.
Springvick
Hon jobbade under flera år som springvikarie på olika arbetsplatser, en månad där och ett par andra på någon annan arbetsplats.
- Jag kände att jag inte passade in fackligt någonstans genom mina vikariatarbeten, säger Kirsi Kemilä. Ena gången skulle jag vara med i handels och nästa kanske i kommunal, det blev aldrig någon ordning.
Så småningom hittade hon till SAC. Där kunde hon vara med i lokalavdelningen oavsett vilket yrkesområde hon tillhörde.
- Och jag tror att det är många som väljer att gå med här just tack vare det, säger Kirsi Kemilä.