Vi träffar vattenfallaren Ove Snell vid lunchtid på fredagen. I Ritsem strålar solen från en klarblå himmel, det börjar dra ihop sig mot helgledighet och Ove bjuder på kaffe tillsammans med Marcel Plaumann, en av de tyska entreprenörsarbetarna som jobbat med att täta trycksatta rör mellan generator och ställverket. Det var också en paketförsändelse från tyska Uniper som Ove Snell hämtade tidigt i tisdags morse. En helt normal resa som han gjort massvis av gånger.
Den här skulle dock bli annorlunda.
– Jag hade hämtat paketet och kör tillbaka mot Ritsem. När jag passerat Suorva så ringer en av mina kollegor. Han frågade "lever du". Jag förstod inte vad han menade men när han berättade att de sett mig åka för att sedan se lavinen begrava vägen. Då förstod jag hur nära det hade varit att jag dragits med. Lavinen måste ha snuddat dragkroken.
Ove Snell ser tankfull ut och Marcel Plaumann drar efter andan eftersom det var deras paket som Ove hade hämtat.
– Jag är chockad över att sådant här kan hända. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det. Det var oerhörd tur att allt gick bra, säger Plaumann som under fredagen startade sin färd tillbaka till Gelsenkirchen efter avslutat värv i Ritsem. Det blev dramatiska sista dagar i norr.
– Det var min första lavinupplevelse. Väldigt obehagligt, konstaterar han.
Ove Snell har hunnit landa men känner sig fortfarande tämligen uppskakad av det som skett. Tankarna kom när han var tillbaka i Ritsem.
– Jag var väldigt skakad och jag är fortfarande berörd. Jag märkte ju aldrig någonting och funderar en hel del på vad som kunnat hända. Sedan är jag, tyvärr, närmast säker på att det så småningom kommer att hända något allvarligt efter den väg vägsträckningen. Naturen är väldigt orolig här och allt kan gå mycket fort, säger han.
Senare efter lunch är helikoptertransport beställd för Ove och hans kollegor. Han konstaterar att företaget tar hand om det praktiska sådana här gånger. Så lavinen har egentligen aldrig betytt något speciellt dramatiskt eller ovanligt för de som jobbar i Ritsem.
– Nej, det här händer och det har hänt förut. Vi kommer hem i ordning även om vägen inte är körbar. Sedan hoppas vi att de kan röja undan så snabbt som möjligt men det beror väl på när det är säkert att vistas där i området. Nu ska det i vilket fall bli skönt att komma hem.