Församlingsgården i Nattavaara har tidigare varit en så kallad ”arbetsstuga”, en äldre form av internat för barn från fattiga hem. 1959 renoverades huset och fick en gudstjänstlokal med sakristia, kök och samlingsrum. Den har sedan dess använts för bland annat gudstjänster, begravningar och dop.
– Om den säljs är allt det kyrkliga borta och vi har ingenstans att vara. Många säger att de kommer lämna Svenska kyrkan, de undrar varför de ska vara med om vi inte har någon lokal, säger kyrkvärd Ulla Jönsson.
Förutom att närvara vid gudstjänster och de andra aktiviteterna har hon har under många års tid bedrivit kyrklig verksamhet för barn i lokalen.
– Det är ju mitt intresse, men när det gäller barn krävs utrymme. Här har vi lekrum, pysselrum och köket där vi kan fika, det behövs. Får vi inte vara kvar här vet jag inte om jag kan fortsätta. I alla fall inte i kyrkans regi tror jag, det blir svårt. Jag blir väldigt besviken om vi inte får det, det är ett kvitto på att de inte uppskattar det arbete vi lagt ner här, säger hon.
Helena Lillbro, kanslichef vid Gällivare-Malmbergets pastorat, medger att de fortsatt planerar att sälja församlingsgården och att gudstjänst istället ska bedrivas i bönhuset.
– Kyrkan måste se över kostnaderna och i Nattavaara har vi två olika fastigheter som vi kan bedriva gudstjänstverksamhet i och en förhållandevis liten befolkning. Är det så att man vill fortsätta med barnverksamheten är det ingenting vi tänker lägga ner utan i sådana fall får man helt enkelt lösa det med en annan lokal och kanske hyra in oss om det är så, säger hon.
Ulla Jönsson anser inte att församlingsgården bör ersättas med någon annan lokal.
– Allt går, men det är verkligen inte samma sak. Den är vigd som kyrka, jag undrar vad de skulle säga i Gällivare om de tvingades lämna sina lokaler och ha gudstjänst någon annanstans, säger hon.
Svante Oskarsson och Bert Törevall är båda boende i Nattavaara. Svante Oskarsson tycker det är fruktansvärt ifall de säljer församlingsgården, han har bott i byn i över 50 år och berättar att även hans barn deltagit i de kyrkliga aktiviteterna. Bert Törevall har rötterna i området men ser sig själv som relativt nyinflyttad.
– Även om jag bara bott i drygt fyra år ser jag tendenserna. I samhället flyttar de kyrkor kors och tvärs, men här får vi inte ens behålla det lilla vi har. Samtidigt pratar de om en levande landsbygd, säger han.