Pernilla Stenqvist, 42 år, fjällvandrade första gången när hon var över 30 år. Hon vandrade med en kompis och fastnade direkt för den vackra naturen och kände sig verkligen hemma i fjällen. Efteråt ville hon vandra mer, men hade svårt att få med sig någon.
– Jag ville bara tillbaka och många sa att de var sugna på att följa med, men så blir det aldrig av, så till slut tog jag mod till mig och åkte själv. Sedan dess har jag varit besatt av fjällen, säger Pernilla Stenqvist.
I början gjorde hon en del misstag, exempelvis blev hennes första tälttur ensam väldigt dramatisk.
– Jag skulle tälta på toppen av ett berg där det var jättefin utsikt. Det jag inte visste var att det är svårt att hitta vatten så högt upp, så jag fick brist på vatten. Sen vaknade jag mitt i natten av att det åskade och blixtrade och då tänkte jag att det inte är jättebra att vara högst upp på ett kalfjäll, så jag rev tältet och tog mig ner mitt i natten.
– Då visste jag inte att det fanns appar med kartor för att kolla vart man är, så jag hade lite svårt att hitta tillbaka. Så jag och mina fem hundar sprang på toppen av kalfjället i åskskurar, en sträcka på 4 kilometer innan vi var nere. Men jag blev taggad på att fortsätta vandra på fler ställen, säger hon.
Pernilla jobbar som redovisningsassistent och hundinstruktör till vardags men har nu också startat ett eget företag som heter Fjällsystrar. Där ska kvinnor och deras hundar erbjudas guidade fjällturer i Norrbotten. Hon vill inspirera fler tjejer att åka ut i fjällen med kunskap och självförtroende, men även locka erfarna vandrare som kanske inte har någon att gå med.
– Jag vill att man ska känna sig trygg med att vara nybörjare och våga ställa dumma frågor. Jag har märkt att många tjejer tycker att det är ett stort steg att ge sig ut ensam, de vet inte om de klarar av att sätta upp tält själv eller om de vågar sova ensamma. När jag vandrade i Sarek nationalpark, där det inte finns några markerade leder eller stugor, mötte jag inte en enda ensam tjej, däremot flera killar som var ute själva.
– Jag tror att det finns ett stort intresse att gå på turer som inte handlar så mycket om prestation utan mer om att njuta av naturen. Friluftsliv har också blivit mer populärt bland kvinnor och många söker upplevelser där de kan utmana sig själva och växa. Men det handlar också om att bygga gemenskap, jag tror att det kan vara en nisch, att tjejer tycker det är kul att fara iväg med andra tjejer, säger hon.
Att hundar också får vara med beror på hennes egna intresse, hon har tre egna hundar, men även på att hon har märkt att många lämnar hunden hemma när de vandrar.
– Jag möter ofta folk som säger att "Jag har också hund men den fick stanna hemma". Många vet inte hur det funkar, om man får ha den med och bo i sovstuga, exempelvis. Det känns som att många lämnar hunden hemma fast de kanske hade velat ta med den.
Tror du att det finns ett ökat intresse av få komma ut i naturen?
– Ja det tror jag. Det känns som folk söker sig ut mer.
Vad beror de på?
– Att man är inne så mycket. Jag började vandra för att jag jobbar på kontor heltid och då vill man bara vara utomhus när man är ledig. Det bästa är att bo i tält och vara ute dygnet runt. Fler upptäcker också hälsofördelarna, det blir vanligare med stressrelaterade sjukskrivningar och vi mår bra av lugnet som är i naturen.