Det växande skoterintresset börjar bli en påfrestning för fjällen. Den tekniska utvecklingen har visserligen gjort skotern miljövänligare men utvecklingen har också blivit ett hot. Är man en skicklig förare tar man sig till de mest otillgängliga platserna. Dagens kraftfulla maskiner smeker de snödjupa marker som dess föregångare Ockelbo satte sig i.
Nyligen lämnade Naturvårdsverket över strategin Storslagen fjällmiljö till miljödepartementet. Sverige når inte upp till de miljömål som finns och regeringen måste agera. Ett förslag är att damma av och skärpa terrängskörningslagstiftningen som är från 70-talet.
Provocerande
Jag läser strategin i lugn och ro. Och där kommer meningen som provocerar mig mer än allt annat: ”Buller från terrängfordon kan upplevas som ett stort problem av personer som söker sig till fjällen för att uppleva tystnaden”.
Det är ju den klassiska skrönan man lite halvt skämtar om. Den om stockholmaren som åker till norr och vill uppleva tystnad i fjällen. Då ska inte några slynglar på nya svindyra skotrar, som de har köpt för pengar de har glassat till sig i gruvan, få förstöra upplevelsen.
”Skotrarna är överallt. De som åker skidor upplever sig extremt störda av det här ljudet. Mycket folk kommer med nattågen i tron om att de ska kliva ut i Europas sista vildmark, istället hamnar man i en motorcrossarena”, säger Nils Hallberg, jurist på Naturvårdsverket och pekar ut vissa orter som mer problematiska. Riksgränsen ett sådant ställe.
Köper inte argumentet
Jag förstår skidåkarna men jag köper inte argumentet. Storslagna Sarek är Europas sista vildmark, dit går inga tåg. De ä bar å åk, alla skidlovers. Vill man få bukt med turisters förväntningar ska inte skoterälskande norrbottningar straffas genom strängare lagstiftning.
Och bullerfria miljöer finns det gott om här, om det nu är det man är ute efter. Kliver turisterna istället av i Murjek kan de lätt undvika att se en människa på en hel vecka.
Andra lösningar
Naturvårdsverket leker med tanken med ett generellt förbud mot all motortrafik i fjällområdet året runt, förutom för den närings- eller nyttobaserade trafiken. Enligt Hallberg är de inte är ute efter att totalförbjuda skoterkörningen. De vill ”ha ordning kring det”, ett sätt är att utveckla ett bärkraftigt skoterledssystem och peka ut områden på kartan där skoterförarna får tillåtelse att avvika från leden.
Men måste vi gå så långt?
Vi skulle kunna börja med att begränsa skotrarnas kapacitet till en human nivå, precis som vi inte tillåter vilka bilar som helst att dundra omkring på vägarna. Ha fler tillfälliga skoterförbud, utöka skoterutbildningarna och införa fler variationer av skoterkörkort. Vi blir alltmer urbana och respekten för naturen riskerar minskar i samma takt.
Att i ena andetaget tillåta kraftfulla maskiner i fjällen och ha låg polisnärvaro, för att i nästa andetag lägga armarna i kors och säga ”se nu hur ni beter er” är ett konstigt sätt att behandla sin befolkning på.
Vink, vink
Hittills har 16 000 personer skrivit under Snofeds namninsamling. Fortsätter den här frågan i en statlig utredning och blir en sak för politikerna då tror jag att vi bara sett början av motståndet.
Jag tänker i alla fall stå upp för min rätt att få fortsätta köra skoter relativt fritt.
Och om jag ser en skidåkare där uppe på fjället så ska jag vinka glatt.