När oberoende revisorer i förra veckan släppte sin senaste rapport, som omfattar åren 2002-2004, gick ett att slå fast några saker direkt:
1. Fusket med påhittade kurser pågick redan då.
2. Fusket har pågått med oförminskad styrka oavsett hur ledningen för SSU Norrbotten har sett ut.
3. Kunskapen om hur man lurar landstinget på ansenliga belopp har gått i arv.
4. Storleken på myglet har varit ungefär oförändrat från 2002 och fram till det uppdagades.
I runda slängar handlar det om ungefär 20 000 kronor i månaden, cirka 200 000 kronor per år. Det betyder att ungdomsförbundet trixat till sig upp emot två miljoner kronor mellan 2002 och 2010. Det är väl i storleksordningen för ett helt okej bankrån.
Karin Åström är Socialdemokraternas distriktsordförande i Norrbotten. Hon säger att hon är förfärad över vad som pågått, men vägrar märkligt nog att gå med på att det förekommit en myglarkultur inom SSU. Det vore ärligare om hon vågade kalla åtta års systematiskt fusk för precis vad det är.
I november skrev hon ett pressmeddelande med rubriken "Det vilar ett stort ansvar på oss" där hon åtminstone ville ge sken av att slå näven i bordet. Hon skrev att de personer som gjort sig skyldiga till fusket inte kunde sitta på förtroendeuppdrag.
Men hur villig är egentligen Åström och partiledningen att rota i det förflutna?
Det verkar uppenbart att partiet tänker nöja sig med att följa polisutredningen och se vad den kommer fram till. Visst, några kanske åker dit till slut, men en polisutredning lär på grund av bland annat preskriptionstid inte ens närma sig de verkligt heta frågorna:
Exakt när och hur startade denna kultur? Vilka kom på detta trixande? Och vilka har genom åren haft kännedom om vad som pågick?
Dessa frågor verkar ingen vara intresserad av att söka svaren på. Allra minst det socialdemokratiska partiet. Karin Åström berättade i en intervju i veckan att länets sossar inte ens diskuterat en egen utredning.
Sett utifrån kan jag tycka att det är en märklig inställning. Borde inte ett parti vilja veta hur det kom sig att dess ungdomsförbund tillskansat sig felaktiga bidrag i miljonklassen? Eller är man rädd för vad svaret skulle bli?
I och med att fusket pågick redan 2002 (tidigare än så?) har det till exempel börjat bli hett under fötterna för Fredrik Lundh Sammeli. Han var SSU:s distriktsordförande under åren 2002-2005. I dag är han riksdagsman och en av länets verkliga stjärnskott inom politiken.
Visst, Lundh Sammeli nekar till all vetskap, precis som alla andra som blivit tillfrågade. Men kan verkligen han och hans efterträdare ha varit helt ovetande om detta mygel under alla dessa år? Ska detta omfattande fusk ha skötts av ett fåtal personer utan att någon i ledningen någonsin ens undrat var alla dessa pengar kommer ifrån?
Och om man haft vetskapen, men inte använt sin makt till att ingripa: är man inte precis lika medskyldig då som de som skrev under ansökningarna?
Karin Åströms uttalande i november går inte att misstolka. Om Fredrik Lundh Sammeli på något sätt varit delaktig i fusket måste han lämna sin riksdagsplats.
Men vill någon söka svaren? Vågar sossarna verkligen tvätta sin smutsiga byk?