I veckan släpptes boken "En marsch mot avgrunden". Den är skriven av journalisten Margit Silberstein och statsvetaren Tommy Möller. Av titeln att döma skulle man kunna tro att boken tar sig an Adolf Hitler och Tredje riket, men den handlar faktiskt om Håkan Juholt.
Silberstein och Möller har kartlagt spelet bakom kulisserna då Juholt utsågs till socialdemokraternas partiledare. Och deras berättelse, byggd på anonyma källor, beskriver ett hemligt, smutsigt och hårt spel med oheliga allianser och med en Per Nuder som en listig spindel mitt i nätet som drar i en tråd här och en tråd där.
Det här är inte en bokrecension så jag tänker inte gå in allt för djupt på handlingen. Men boken ger en intressant inblick i hur ett maktspel kan se ut och bilden boken förmedlar är att Juholt helt enkelt var Nuders hämnd på Sahlin.
Enligt författarna lyckades Nuder i smyg övertyga valberedningen om att Juholt var rätt person att leda socialdemokraterna.
Nuder har hotat stämma författarna och vad som är sant och inte i boken vet naturligtvis inte jag. Men jag vet att processen pågick i slutna rum, i stor hemlighet och att Juholts namn dök upp som en fullständig överraskning för de allra flesta.
Nu pågår som bekant en liknande process på det lokala planet. Sossarna ska hitta Karl Petersens efterträdare och även här pågår ett spel bakom kulisserna. Huruvida spelet är rent eller smutsigt lär väl framtiden utvisa, men precis som i Juholtprocessen dras det för fullt i trådar och slutsatsen vi kan dra är att partiet inte vill ha någon kandidatfight inför öppen ridå. Om inte ett par namn hade läckt ut hade vi inte vetat ett pillekvitt om vad som försiggår. Det här ska skötas internt och när ett namn väl presenteras är fighten förmodligen avgjord för länge sedan.
Mitt tips är Niklas Nordström. Men han lär inte ens bekräfta att han har tillfrågats innan valberedningen kan garantera honom jobbet, det vill säga: då den lyckats med fotarbetet och övertygat tillräckligt många S-föreningar.
Men när det gäller drama finns det ändå inget som slår valet av en ny påve.
Där kommuniceras valprocessen till omvärlden via röksignaler.
I veckan har katolikernas fokus riktats mot skorstenen till det Sixtinska kapellet. Det har till och med gått att följa skorstenen i direktsändning via webben.
Svart rök eller vit rök? Det var frågan för en dryg miljard människor. Till slut kom den vita röken, en ny påve hade utsetts och de djupt troende kunde andas ut.
Vi kan anklaga påvevalet för mycket, men mitt i all mystik och uråldrig tradition råder faktiskt en viss öppenhet. I fråga om hemlighetsmakeri är Luleås kommunpolitik värre än Vatikanen.
I Påvevalet gick det gick till och med att spela på vilken kardinal som skulle bli vald.
Favoriten hette Peter Turkson, men han tappade greppet om kardinalerna i sista stund och blev omsprungen på upploppet av Jorge Mario Bergoglio.
Eller så var Turkson bara en rökridå. När det gäller maktspel kan man aldrig veta säkert.