Du är vd för Visit Luleå AB.
– Jag blev den första vd:n som rekryterades till det precis nybildade bolaget Visit Luleå AB 2012.
Är det så att just nu skördar ni frukterna av arbetet sedan 2012? Det verkar som om besöksnäringen har fått en skjuts framåt av stora mått, nästan exploderat.
– Det började väl 2012. Kommunen och näringslivet bestämde sig för att bilda bolag. Tanken då var att bygga en organisation, ett bolag, som skulle kunna jobba både långsiktigt och strategiskt för att utveckla besöksnäringen. Det visade sig vara en oerhört lyckosam satsning. Jag vill säga ett stort tack till Luleå kommun och ge en eloge till näringslivet, som tillsammans med kommunen äger och finansierar den här verksamheten.
Ser du besöksnäringen och turisterna som räddningen i en situation när industrin går tillbaka? Eller enklare uttryckt, hur ser du på själva näringen?
– Jag ser på besöksnäringen som en framtidsbransch. Ofta är något inom besöksnäringen det första jobbet för många unga, till exempel inom hotell, handel, restaurang eller aktivitetsföretag. Det är också så att en tredjedel av alla anställda i den här branschen har utländsk bakgrund. Det är alltså en oerhört viktig bransch för att skapa jobb och sysselsättning för dem som inte är födda i Sverige.
Den typiska turisten i Luleå, hur ser den ut?
– Det är svårt att säga hur urtypsturisten ser ut, men kort så kommer besökare för att de vill uppleva en artisk vardag, en arktisk natur, ofta då i kombination med staden Luleå. Jag skulle vilja säga att den typiske privatresenären i Luleå är en "nyfiken upptäckare".
– Sedan har vi besökaren som är här att vara med på ett möte eller en konferens. Det är också en besökare som genererar stora intäkter till staden, en jätteviktig kategori av besökare.
Går det att beräkna de intäkterna? Hur mycket får staden ut av de här besöken i reda pengar?
– Om vi tar kryssningsfartygen, så har vi räknat ut att ett kryssningsanlöp i Luleå ger en miljon kronor tillbaka till staden. Om vi sedan pratar om mötesgästerna, kan man tänka sig att om vi har större möten med 300 personer här, så "landar" en miljon kronor i staden på ett dygn.
Är du Luleåbo?
– Ja. det kan man nog säga... Fast den rätta benämningen är nog Råneåbo. Jag bor i Råneå och är också uppvuxen i Råneå. Men jag har alltid jobbat i Luleå. Jag är Råneåbo, men verkar för Luleå.
Har du familj?
– Ja, det har jag. Jag är gift och har tre barn.
– Jag har en ganska brokig bakgrund. I väldigt unga år jobbade jag inom äldreomsorgen, i butik och på handelsträdgård. När jag väl skulle utbilda mig hade jag lite svårt att bestämma mig, men jag ville jobba med människor på något sätt. Efter att ha jobbat som au pair i Australien, så flyttade jag till Umeå för studier. Jag bytte helt yrkesbana och utbildade mig vidare inom ledarskap.
Du sa att du hade varit au pair i Australien. Det låter spännande. Såg du några ormar och andra äckelheter?
– Ja, jag såg väldigt mycket djur. Ett särskilt minne jag har är att jag kom hem en kväll. Ovanför sängen, precis ovanför vid huvudkudden, sitter det en spindel, stor som en hand, med håriga ben. Där skulle jag gå och lägga mig...
– Jag tänkte att det här går ju inte. Jag ville inte väcka familjen. Jag tog ett badlakan, virade ihop det och skulle dänga på den där spindeln. Det blev en duns i golvet, som en råtta som föll. Spindeln levde, så den for iväg på golvet. "Vad ska jag göra?" tänkte jag. Jag hämtade dammsugaren och "slurpade" upp spindeln från golvet, sög upp den. Sedan tejpade jag igen öppningen på dammsugarslangen så att den inte skulle krypa ut.
– Nästa morgon berättade jag det här för familjen. De skrattade och sa att det var den mest ofarliga av alla spindlar, en trädgårdsspindel som åt upp de andra farliga insekterna. Så de spindlarna skulle man vara rädd om. Men hur skulle jag kunna veta det, jag som kommer från lilla Råneå?
När du är turist själv, vart åker du då?
– Allra senast var vi på en weekendresa till Rom i tre dagar. Det har blivit mer och mer så att man vill vara tidseffektiv, jag har inte jättemycket möjligheter att vara borta. Då tycker jag att man kan få ut väldigt mycket på en weekend. Man får uppleva en ny plats, en ny kultur, äta god mat och så vidare.
Nu kommer en samvetsfråga: Flyger du eller åker du tåg?
– Jag flyger. Av den enkla anledningen att vi bor där vi bor och jag skulle inte kunna uppleva de här platserna om jag var hänvisad till tåget.
Det sägs att klimatförändringarna har gjort att vi väljer bort flyget numera. Hur ser du på risken att turisterna inte kommer till Norrbotten på grund av att de vill resa mer klimatvänligt?
– Det här är en viktig fråga. Besökarna visar att man tänker på miljön och jag tror att det påskyndar processen i framtagandet av exempelvis biobränsle för flyg, att vi får en Norrbotniabana, att vi kan stimulera tågtrafik och nattågstrafik till och från den här landsändan. Besökarna är en viktig faktor när det gäller påverkan.
Känner du "flygskam"?
– Jag känner inte så mycket "flygskam", eftersom vi inte har jättestora alternativ, vi som bor i Norrbotten.
I yrket träffar du naturligtvis väldigt mycket människor.
– Jag träffar oerhört mycket människor, alltifrån kollegor till samarbetspartners, till internationella gäster. Men det är ju på en arbetsrelationsnivå, i min roll och i jobbet.
– Jag gör som en gränsdragning i min yrkesprofession. Sedan har jag en helt annan vänkrets i familjen och i det privata. Den gränsen är ganska tydlig för mig. För mig är det viktigt att kunna lämna jobbet och vara privat när jag är privat.
Turism är väldigt mycket upplevelse tillsammans, men det är inte riktigt det du håller på med? Du åker inte ut med turistentreprenörer för att visa Luleå?
– Min roll handlar mer om ledarskapet och att leda teamet på Visit Luleå AB för att leverera resultat.
Hur ser det ut i framtiden? Vad kommer du när du går i pension att vara verkligen nöjd med?
– Jag är nöjd med att i min roll har jag byggt upp den här bolagsstrukturen och att vi har bidragit till den här branschens utveckling. Min filosofi är att alla i teamet ska se samma bild och vad man har för gemensamt mål. Då kan man också ta ett ansvar för sin del av helheten.
– Det är ett långsiktigt arbete. Ett konkret exempel på det är att det kan vara en tvåårig bearbetning som gör att vi får eller vinner det stora mötet i Luleå. I tuff konkurrens med andra städer har vi "vunnit" kirurgveckan som kommer hit 2020 med 1500 delegater.
Jag känner att du förmodligen är en ganska framgångsrik chef. Har du på något sätt märkt intresse från andra företag, att de agerar för att anställa dig?
– Nej, det har jag faktiskt inte varit med om (Skratt). Jag har aldrig haft någon drivkraft när det har gällt att profilera mig själv eller synas eller jaga media.
– Jag hade min storhetstid för 30 år sedan, då var jag känd.
För 30 år sedan var du tolv år och kändis, vad hände då?
– Jag var och tävlade i Lilla sportspegeln.
– Jag är ju så otroligt dedikerad uppdraget att när Artur Ringart har ringt hem till mig och sagt att jag ska komma till studion och tävla, då pluggar jag sport.
– Jag fick åka till Stockholm och jag vinner. Jag får då möjligheten att komma tillbaka igen, för vann man så fick man komma igen. Jag vann även den andra tävlingen. Jag fick komma en tredje gång till studion på SVT i Stockholm. Jag vann även tredje gången. Då infördes regeln att man får inte komma mer än tre gånger.
Marianne Westin