Att tala med Ola Schenström, han i telefon i Lomma, reportern i telefon i Luleå, om psykisk ohälsa och mindfulness, är att släppa lös en flod av ord. Då och då hörs en pendyl slå sina slag. Fridfullheten är uppenbar, men inte i samtalet som är intensivt och – effektivt.
Hur började det?– Jag började med mindfulness någonstans 2002, för 15 år sedan, i 45–50-årsåldern när man börjar fundera på vad livet går ut på, vad är meningen, vad kan jag tillföra?
– Jag fick, genom tillfälligheter som så ofta spelar roll i livet, möjlighet att åka på retreat i Klippiga bergen tillsammans med amerikanska och kanadensiska företagsledare. Sedan har jag åkt i stort sett varje år till Klippiga bergen, ett fantastiskt ställe, på retreat och för att meditera. Det blir 22 år nu och jag åker dit i sommar igen.
– 2001 kom de första stora studierna i MBKT (mindfulnessbaserad kognitiv terapi) och jag fick senare möjlighet att delta på en kurs. Studierna var välgjorda, och visade att man kunde minska risker för återfall i depression med hälften genom en mindfulnesskurs i åtta veckor.
– Det är en skrämmande ökning av psykisk ohälsa i hela västvärlden i dag, det är vårt stressfyllda sätt att leva som bidrar till det. Det tråkiga med depression är att har man haft en, är risken för återfall 50 procent, har man haft två är risken cirka 70 procent och har man haft tre så är risken 85–90 procent för att få en ny.
– Jag började läsa till läkare på 1960-talet. Då drabbade depression oftast äldre individer, alltså i 50–60-årsåldern med relativt få år på sig att återfalla. Sedan dess har debutåldern för psykisk sjukdom sjunkit för varje decennium. Av dem som drabbas av psykisk ohälsa i dag så har hälften debuterat vid 15 års ålder! De har sedan hela livet på sig att återfalla.
– Vad ska hända med nästa generation om den psykiska ohälsan börjar så tidigt och man inte har mekanismer att hantera det? En av delarna i mitt engagemang är att bidra till att vända utvecklingen.
Om man har fått ont i själen, det är ingen som riktigt har brytt sig om det?– Nej, det vill jag inte säga, men det är fortfarande så att vården är alltför dålig på att behandla stress och psykisk ohälsa. Det behövs nya verktyg och mindfulness är ett kraftfullt verktyg, det ser vi i forskningen.
– Mindfulnessträning funkar – om man bara gör träningen. Vid exempel-vis kronisk smärta, där väntetiden för rehabilitering kan vara flera år på sina håll, får man med hjälp av mindfulnessträning via internet mindre smärta, ökar förmågan att hantera sin smärta bättre och man får högre livskvalitet, visar forskning från Umeå universi-tet.
Används mindfulness bland småbarn och hur små barn kan använda mindfulness?– Vi gjort mindfulnessövningar för barn från fyra år. Vi har tre cd-skivor/MP3 med ljudspår för barn och ungdomar och det fungerar för bra för barnen till exempel på förskolor att bara lyssna på en kort övning.
– Mindfulness har förvånansvärt god effekt för att få lugn och ro. De flesta, både barn och vuxna, tycker om lugn och ro och det finns ett stort underskott på det. Man har också sett vid forskning på förskolor i USA att barnen med mindfulnessträning bryr sig mer om varandra och lyssnar bättre på varandra och tar större hänsyn till varandra.
Vad säger du till föräldrarna som anser att det handlar om en religiös buddistisk lära och därför är motståndare till mindfulness i skolan?– Då har man inte satt sig in i det. Den träning vi gör är helt sekulär, utan vare sig Buddha eller någon annan för den delen. Det är mänskliga egenskaper vi tränar.
– Det finns vissa platser där några är skeptiska, ofta i områden där man i hög grad har frikyrkor. Men vi har också frikyrkopastorer, präster och diakoner i svenska kyrkan som går instruktörskurs hos oss och de ser inget hinder i det.
Tre nyckelord för mindfulness?– Uppmärksamhet, medvetenhet och medkänsla. Vi tränar oss att rikta och behålla uppmärksamheten på det vi vill. Det är uppmärksamheten som sätter spår i hjärnan. Viktigt för allt lärande. Där vi har haft uppmärksamheten blir vår erfarenhet och till slut vårt liv. Vi ser på världen genom ett filter av var vi haft vår uppmärksamhet tidigare.
– Det andra är att träna medvetenheten om vad som pågår i oss och runt omkring oss, här och nu. Eller om jag är i förfluten tid eller om jag är i framtiden i sinnet? Det ingår bland våra unika mänskliga egenskaper att kunna vara medvetna, samtidigt som något pågår. Jag kan ha medvetenhet riktad utåt till mina fem sinnen. Eller jag kan rikta min medvetenhet inåt till mina tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser. Det är den svårare delen. Vi har tankar och känslor. Vi är dem inte.
– Det tredje ordet jag brukar använda är medkänsla. Medkänsla inte bara med andra utan också med mig själv. Den sista biten är det svåraste. 75 procent av oss är mera medkännande med andra än med oss själva.
– De här tre termerna är inte hela sanningen, men det är alla fall några viktiga ord som jag brukar förklara mindfulness med. I grunden är det något alldagligt, något vi alla har, som inte är något märkvärdigt. Men vi behöver träna upp de här förmågorna. Och vi behöver framför allt påminna oss i vardagen om att vara uppmärksamma, medvetna och medkännande.
Hur kort eller lång tid per dag bör jag träna?– Svaret på den frågan är att vi vet inte vilka doser som är bäst. Grundkonceptet, 45 – 60 minuter om dagen, skar jag ner för tio år sedan för jag insåg att få skulle träna då. Jag skar ner tiden till 20 minuter. Genom forskningen i Skåne har det visat sig fungera utmärkt med 20 minuter. Även tio minuter har effekt.
– Det är väldigt många, också bland dem som går våra kurser, som har varit utmattade och som har mycket stor nytta av mindfulnessträning i rätt fas. En orsak tror jag är att träningen är kravlös. Det ska inte vara på något särskilt sätt.
Internetsidan 1177 beskriver mindfulness i olika steg: stopp, tänk över, se hur det ser ut både utåt och inåt och ge ett annorlunda svar, reagera på ett annorlunda sätt.– Jag kallar det för SOAS: Stanna upp, observera, acceptera, svara eller släpp. Just nu. Det är just nu som man släpper om man inte kan eller vill svara.
Men att acceptera hur det är, det kan göra att man inte gör något åt det som är fel?– Det är ett missförstånd, det är inte den typen av acceptans som det handlar om. Utan att se verkligheten klart här och just nu. Konstatera att så här ser det ut. Kan jag och vill jag påverka situationen – just nu? Kan jag inte det eller vill jag inte det, låter jag det vara – just nu. Då behöver jag inte ägna kraft, energi och tid åt det.
– Det handlar mer om att använda den energi man har åt det som man kan och vill förändra, inte om någon passiv uppgivenhet, utom om ett aktivt ställningstagande.
Kan mindfulnessanhängarna bli som en sekt, inte släppa in kritik, inte se problemen?– Nej (skrattar). Tvärtom, vi ser klarare, är mer medvetna och kan svara flexibelt. Det går inte att förstå vad mindfulness kan ge utan att pröva själv!
– Så här ser jag mindfulness. Du är mer i kontakt med livet som pågår i dig och runt omkring dig, du både lär dig möta det som är svårt och njuter av det som är gott i livet: ett leende eller dina barn som tittar dig i ögonen och säger: ”Jag älskar dig, pappa.”
– Det är de finaste ögonblicken i livet! Det gäller att vara där då, inte på väg till nästa möte eller upptagen av vad som eventuellt kan stå i mobiltelefonen eller det senaste mejlet eller Fackbookinlägget eller dittan och dattan.
– Det är så kort stund vi är här på jorden, så varför inte göra det bästa av den?