Matchens första minuter beskrev första halvlek väl. Vasalund öppnade med femtio pass inom laget innan IFK ens hade rört bollen. Bortalaget gav IFK en lektion i bolltrillning och var mycket passningsskickliga. Deras problem var att de var alldeles för trubbiga framåt. IFK hade tålamodet att stå rätt och vänta in motståndarnas misstag.
– Det gjorde vi väldigt bra. De skapade ingenting trots sitt stora bollinnehav, säger tränare Fredrik Waara.
"Det var fint, va?"
I halvlekens sista minut chippade Ibrahim Kallay fram en passning till Ahonen som klackade med sig bollen och satte den under just under ribban.
– Det var fint va? Jag är i ett sådant stim nu att jag inte tänker när jag skjuter. Jag bara sätter den, säger målskytten om årets sjunde mål.
"Helt kvaddad"
Fint var det och finare skulle det bli. För i andra halvlek flyttade IFK upp laget och började skapa chanser. Med en halvtimme kvar byttes Per Mettävainio in, tio minuter senare svarade han för matchens konststycke.
– Jag var nästan igenom men de hann i kapp mig. Enda alternativet var att vika in framför mål. Just utanför straffområdet drog jag till. Jag kände att det var en bra träff men när jag såg hur den satt tänkte jag bara "men helvete! vilken mål".?
Efter månaders frånvaro på grund av ljumskskada var målet extra välkommet.
– Men efter målet var jag helt kvaddad. Jag var så trött att jag knappt fick luft.
Ny delikatess
Inte tröttare än att Mettävainio i 85:e minuten kunde stå för en ny delikatess. Han vann en duell på mittlinjen och satte fart mot mål.
– Det var en öppen gata mot mål efter duellen. Sedan fick jag en torftig träff men den satt ändå, säger han om 50-metersruschen. ?
På övertid reducerade Vasalund till 3-1 och tack vare segern är IFK nu att betrakta som ett topplag.? – Det är vi. Men vi ska inte stirra på placeringar utan koncentrera oss på prestationerna. Det är tre års bra träning och matchning som har gett oss det här läget. Vi ska fortsätta att tänka på det, säger Fredrik Waara.