Vintern har släppt greppet och den vackra vårvintern har nu övergått i vår. Försommaren knackar på dörren och innan vi vet ordet av blommar häggen. Hemma hos familjen Eriksson i den lilla byn Forsträskhed utanför Niemisel springer några nyfödda renkalvar i hagen intill huset.
– Den här lilla vita kom i natt, säger Tina Eriksson och pekar på en liten krabat som rör sig runt sin mamma.
Den nyfödda lilla renen står redan stadigt på benen och de andra kalvarna som bara är ett par dagar har redn hunnit få spring i benen.
– Det här är en härlig tid. När jag vaknar på morgonen spanar jag direkt mot hagen. Att som nu få se en fin, frisk, nyfödd liten kalv gör mig lycklig, säger hon.
Tina och hennes man Mikael Guttorm Eriksson och deras tre döttrar Sunna, Elle och Ibba ingår som renskötare i Flakabergsgruppen som är en del av Gällivare skogssameby. Att de nu också har några renar tätt inpå gården kommer sig av att de har utfordrat djur de vintrar när det har varit extra svårt för renarna att hitta mat.
– Det stora flertalet som har fått mat här återvänder sedan till skogs men en del vill stanna kvar och de har blivit mer tama än de andra. Då tänkte vi att vi ville göra en hage så vi kan få någon kalv. Och de som är födda här får ju extra starka band hit, berättar hon.
Hagen är öppen så renarna kan alltid ströva ut till skogs.
– Under parningstiden skulle det aldrig gå att stänga in en sarv för beteckning. Kommer en annan sarv hit som är på utsidan av hagen så vill den ju in och slåss och är det då ett stängsel mellan är risken mycket stor att sarvarna fastnar och skadar sig, berättar hon.
Renkalvarna är också extra utsatta under de första dagarna. I fjol under kalvningen hade familjen Eriksson hagen öppen. Inte långt från hemmet dräpte björnen sju av de åtta kalvar som hade fötts på den plats där hon nu går.
– Det som hände i fjol vill jag inte vara med om igen. Då visste jag inte att vi hade björn så nära så jag hade hagen öppen och tänkte att de kunde gå till skogs och kalva. Sedan kunde de ju återvända hit, säger hon.
Några dagar tidigare har en granne sett färsk björndynga på en väg en bit bort. Därför håller de nu hagen stängd i hopp om att kunna ge de nyfödda en fristad under den tid när de är som allra svagast.
– De här vill man ju ge bästa möjliga start i livet. Jag brukar skämta och säga att de här renarna är ju mina extrabarn, säger hon.
Att ha renarna så nära inpå sig gör att hon har upptäckt att djuren också har personligheter.
Två av de vajor som förlorade sina kalvar till björnen i fjol går nu bara en bit ifrån varandra.
– Det är de två som kalvade först i år. Om en av vajorna ligger ned med sin kalv kan den andra vajan gå dit med sin kalv som får lägga sig där medan hon går iväg och äter. Så hjälper varandra som barnvakt, berättar hon.
Via Facebook kan hennes vänner där få ta del av vad som händer runt familjens hus i Forsträskhed.
– Det är kul att få dela med sig. Det är ju inte så vanligt och jag älskar ju våra renar så det är vad jag tycker folk kan behöva få se. Att visa lite hur det går till och vad vi arbetar med, säger hon.
Efter en stunds tystnad tillägger hon:
– Jag tror att vi skulle behöva lära oss mer om djuren överhuvudtaget. Det är inte bara en köttbit i en affär utan det här är djurlivet.