Ute på Måttsunds motorstadion lyser solen genom lätta slöjmoln. Det ser varmare ut än vad det är, den bistra försommarvinden har denna eftermiddag en råkall kyla i sig.
Madelene Lundström, 19 år, och Ida Hasselås, 16, har båda nyligen börjat köra folkrace. Ida Larsson, 27, har kört desto mer. Gemensamt för trion är att de gillar farten och tävlingsinsikten som kickar i gång när de står på startlinjen. Medan Ida Hasselås i princip vuxit upp vid folkracebanan så var det kärleken som fick Ida Larsson till banan första gången.
–Det var min kille som lurade hit mig på första tävlingen och då var det väl bara att gilla läget, säger Ida Larsson med ett skratt men medger i nästa andetag att hon inte alls var särskilt svårövertalad.
– Det är inte svårt att bli fast. Det är så kul att köra fort, att utmana sig själv och när jag berättar för folk att jag kör folkrace är det många som blir intresserade och skulle vilja prova på. Farten lockar, konstaterar hon.
Det är tack vare pojkvännens intresse som även Madelene Lundström kommit i kontakt med sporten.
– Jag var lite skeptisk i början, men jag väl testat så ville jag fortsätta att utvecklas och ge det en chans, konstaterar hon.
Folkrace är en social sport menar trion. Även om konkurrensen är hård ute på banan finns det vid sidan om ett starkt kamratskap och en vilja att hjälpa sina konkurrenter.
– Man kan låna både verktyg och reservdelar av varandra om det behövs, berättar de.
Att själv meka med bilarna är inte något de gör i någon större utsträckning. I stället har de support i depån av familj eller sambo.
– Man lär sig lite allt eftersom och försöker vara med och fixa när man kan, säger Madelene.
En rejäl dos tävlingsinstinkt är bra att ha konstaterar trion. Och att gilla att köra fort.
–Det är ett måste oavsett vilken nivå man är på så måste man vara sugen på att tävla, säger Ida L.
–För att bli bättre så måste man ha en vinnarskalle i sig för att våga pressa fram det sista. Men visst är det också en rolig grej, menar Ida H.
Att ha mod att gasa på och utmana sig själv i knepiga situationer är viktigt konstaterar de, och modet är något som kommer allt eftersom de kör. Och även om säkerhetstänket är högt så finns det alltid ett viss mått av risk ute på banan.
– Banorna är ju ojämna så för att ta sig fram måste man också våga preja ut sina motståndare ur banan, så länge man gör det på ett schysst sätt. Man ska ju inte skada någon, men visst kan man trycka till någon ibland. Jag menar, om det finns det en lucka så måste man ju komma förbi, ler Ida L.
När tävlingsinstinkten sätter i så kan det hända att man chansar lite för mycket, konstaterar Ida H
– Jag blev diskad en gång. Jag var nog inte så schysst, även om jag inte tyckte det just då. Man vill ju så himla mycket så man pressar på mer än man kanske borde.
Risken för att slå runt finns alltid i bakhuvudet, även om ingen av tjejerna än så länge voltat med bilen.
– Min sambo däremot är något av en rull-kung, det brukar bli lite betting i depån under tävlingarna om han ska slå runt, säger Ida Larsson och ler stort.
Säkerheten på banan är dock hög konstaterar de. Skyddsutrustningen som förarna har på sig i kombination med säkerhetsburen i bilen minimerar risken för allvarligare skador. Småsmällar och blåmärken på diverse ställen hör dock till vanligheterna.
– Ibland är det någon framför som tappat kontrollen som man måste väja för. Bland annat så skadar man lätt tummarna och handlederna om ratten kommer och slår emot med enorm kraft, så sådana skador är vanliga. Annars har man ju nackkrage, hjälm och flamsäkra kläder så säkerheten är väldig hög, konstaterar Ida L.
Är det en pengakrävande sport?– Det beror väl på hur mycket man kör sönder bilen, säger de med ett skratt.
– Det är väl mest i början som man får lägga ut mest pengar när man skaffar bil och all säkerhetsutrustning, konstaterar Madelene och menar att folkrace är en av de billigare motorsporterna att ägna sig åt.
– Alla bilar är till salu efter varje tävling till ett fast pris för att alla ska ha en chans att vara med. Därför vill man inte heller lägga ned allt för mycket på bilarna eftersom man riskerar att man blir av med den. Jag blev av med min bil efter förra tävlingen. Jag hade haft den sedan jag började tävla, så det var lite trist men det är så det funkar, konstaterar Ida Hasselås.
Åsikterna om hur den perfekta folkracebilen ska vara beror på vilken typ av förare man är.
– Det beror på vad man föredrar. Även om man satsar på en snabb bil så handlar det ändå mycket om teknik. Ibland kan det löna sig att ha en bil som är mer driftsäker i kurvorna även om den inte är lika snabb.
– I Boden exempelvis har de en kurvig bana med mycket jord och grus. Att komma dit med en motorstark bil är nästan lönlöst för att det ändå är tekniken i kurvorna som det hänger på. Om man kan ta kurvorna rätt så kan man hänga på bra med en bil som går sämre på en snabbare bana, konstaterar de.
I sommar räknar alla tre att tillbringa mycket tid med att köra folkrace. Tävlingar arrangeras runt om i hela Sverige men de tre räknar med att hålla sig mest i länet men räknar även med att ta med sig bilen på släp för tävlingar i grannlänet.
– För mig och min sambo har folkrace blivit en livsstil och något vi ägnar oss mycket åt. Vi försöker planera semestern utifrån vilka tävlingar som anordnas. Det är ju också mycket en social grej, speciellt om tävlingarna sträcker sig över några dagar, konstaterar Ida Larsson.