Rekord på Flakasand
Anledningarna är många till att Flakasand har sina trogna återvändare.- Fantastisk underhållning. Många band. Ibland är de grymt, grymt bra, säger bodensaren Folke Söderström.
Ung som gammal njöt av blues, sand och sol.
Foto: Stina Spetth
Dagen innan hade stockholmarna Lars Brännström och Johanna Asplund, som träffades i Oslo för drygt åtta år sedan, gift sig på Vassholmen.
- Vi har varit här två gånger in-nan, säger Johanna Asplund som har en mormor i Kalix.
Valet av tidpunkt var ingen slump. För dagen efter fick 42 av bröllopsgästerna stifta bekantskap med Flakasand.
- Vi ville bjuda på det bästa vi har, säger Lars Brännström som tidigare bott i Kalix.
Trogen besökare
Sedan början av 90-talet har Folke Söderström varit en trogen festival-besökare.
- Jag har missat något år, säger han och beskriver festivalen som lysande.
Några musikaliska höjdpunkter drar han sig också till minnes - bland annat de amerikanska bluesband som spelade på festivalen under dess första år.
- Jag gillade också Roffe Wikström, trots att han sjöng mest
covers. Näst intill det bästa var Slaptones - det var jävulskt bra. Schubert var också en höjdare, det är en riktig världsartist, säger han om Mats Schubert som till vardags spelar i Bo Kaspers orkester.
Varför återvänder du gång på gång?
- För att hitta det rätta gunget. Den rätta känslan, säger han samtidigt som han erkänner att han ibland fått åka därifrån utan att ha uppnått det.
Magisk känsla
Han säger också att det ibland är fantastiskt när de mindre kända banden lägger ribban för kvällen. Att de kan få mer kända artister att inse "det är det här publiken vill ha".
- De flesta som kommer hit hoppas få uppleva den magiska känslan, säger han lyriskt.
Av kvällens artister var det nog JT Coldfira och munspelaren Woe som fick till det rätta trycket, enligt min mening.
Att sedan se 13-årige Rikard
Johansson, från Sören, i sällskap med de betydligt mer rutinerade amerikanerna gladde och värmde. Inte konstigt att publiken gjorde sitt yttersta för att få höra mer...
"Rekord igen"
En något trevande start bjöd australiensiskan Jane Kitto på. Men sedan blev det fart på dansgolvet. Kul att se att kvinnor också kan ta för sig på scenen.
Tyvärr fanns det också rutinerade artister som borde ha lagt ned mer möda på att spela ihop sig...
Arrangörerna hade räknat med publikrekord till jubileumsfestivalen. Och så blev det:
- Vi uppskattar till runt 2000.
Rekord igen, säger festivalveteranen Ulf Sandström från arrangörsföreningen.
Han konstaterar också att antalet utländska besökare har ökat. Bland annat fanns ett sällskap från Tyskland, som återvänt för andra året.
- De lovade att komma igen nästa år och ta med sig nya besökare, säger en något sliten Ulf Sandström som beskriver stämningen som helt fantastisk.
Lika fantastiskt tyckte nog inte alla mat- och dryckessugna att det var. Köerna ringlade långsamt framåt, under flera timmar. Att rätta till de problemen blir en
angenäm uppgift inför nästa års festival.
Så jobbar vi med nyheter