Boing. Boing. Boing.
Maya Forsberg hoppar studsmatta tillsammans med dottern Idun i julivärmen. Några hundra meter nedanför blixtrar solen i deltat som rinner ut från fjällvärlden.
Boing. Boing. Boing.
I Kvikkjokk bor det idag cirka 16 bofasta personer. 1796 fanns där två nybyggare, förutom prästen och klockaren. Befolkningsutvecklingen har inte varit rasande, även om det funnits ett hundratal år däremellan då fler familjer bodde i byn.
Ändå valde Maya och hennes man Per Ragnar Iverstrand att flytta tillbaka och satsa på ett liv i den lilla fjällorten.
– Vår planeringshorisont har sträckt sig tre till sex månader framåt hel tiden. Men det har löst sig bra.
Maya Iverstrand försöker få dotter att äta lite kyckling vid bordet ute på altanen. Men humöret är inte på topp. För snart fyra år sedan Maya att avbryta sin karriär som chef på en forskningsinstitut i Uppsala och maken valde att återvända till byn efter några år i Skottland.
Per Ragnar är för tillfället i Ritsem där han är placerad vid Fiskeflygs helikopterbas som pilot. Det finns även en sommarbas i Kvikkjokk, men av de 16 som idag bor i Kvikkjokk är tre helikopterpiloter så de får turas om att vara stationerade vid hemmabasen.
– Han har jobbat på somrarna men det har förlängts nu till större delen av året. Men det är svårt att få heltidsjobb på vintrarna med att flyga helikopter, säger Maya.
– Många undrade hur jag vågade när jag flyttade och undrade hur det skulle gå för karriären. Men det är inte riktigt därför man flyttar hit.
Hon har för några månader sen valt att starta eget företag, men är involverad i fler projekt.
– Jag gör som många andra här. Det gäller att kunna stå på flera ben.
Från jobbet som ingenjör har Maya istället kastats in i snurren med den ökande norrbottensturismen. När den svenska turistnäringen presenterade siffror i Almedalen för några veckor sen fortsatte länet att stå ut. Under 2012 bildades hela 52 nya turistföretag i länet, vilket är en ökning med 33 procent jämfört med året innan. Dessutom har elva miljoner tyskar annonserat att de vill besöka Sverige inom de närmaste tre åren. Men trots det går det trögt på den klassiska turistorten, där STF redan 1928 byggde en fjällstation. I det projekt som Maya arbetar i på Lapplands Lärcentra i Jokkmokk, planerar man på besöksnäringens initiativ starta en yrkeshögskoleutbildning för att få fram fler som kan sätta samman paketerade upplevelser, vilket efterfrågas allt mer.
– Det finns en stor potential här, men det är få som kan ta till vara på den. Även om man kan guida på fjället är det inte säkert att man förstår marknadsföring och vad kunderna vill ha eller sätta priser åt olika försäljningsled. Men å andra sidan hänger det ju också mycket på att de som bor här ska driva någonting. Och hur ska det hända när det knappt bor några här? Men det går ändå åt rätt håll.
Det går också att hålla levnadskostnaderna låga. Många av de boende i och runtomkring Kvikkjokk lever halvt på naturhushållning med jakt, fiske, odlingar och bär.
– När vi går på finkrog vill vi ha falukorv, säger Mayas pappa, bonde från Uppland som är på besök.
Det finns en historia om hur Skatteverket sökte upp en av de boende i området. Anledningen var att han levde klart under existensminimum. Men han levde gott på det som fanns i naturen runtomkring.
– De tror väl inte att det finns människor som kan göra det idag, säger Maya.
Spridda hammarslag hörs från fritidshusen i närheten. De är en boendeform som ökar i byn. Maya släpper ner Idun, som ledsnat på allt prat ur famnen, framför den gamla turistanläggningen som är deras gård. Den hade sin storhetstid under 1960 och 70-talen, men sedan lades den ner. De trivs här trots att hela huset var nerkylt när de kom hem från BB med dottern för ett och ett halvt år sedan. Ute var det då 42 grader kallt. 42.
Som så många andra med rötter i byn har de skaffat en lägenhet inne i Jokkmokk där Idun också går på dagis. Så helt bofasta i Kvikkjokk är de inte.
– Vi vill ha den här livsstilen. Men det är klart, man kan inte välja och vraka bland jämngamla här. I längden kan det bli svårt att bo här året runt. Man behöver ett social liv också.
I våras blev det jubel i byn. För första gången på 30 år rustades det till ett riktigt byabröllop mellan Maya och Per Ragnar där många var inbjudna.
– Det var helt öppet. Det var roligt, då var det fullsatt och det var kiltar och koltar med både samiska och skotska vänner.