Pier Rynbäck, boende i Råneå efter norrbottenskusten, var en av mina elever under de år jag jobbade som lärare på orten. Pier har också två fiskande bröder, Love och Joel. Redan i unga år satte de gäddfisket i Råneåälven på kartan. Love har ett före detta svenskt flugfiskerkord på gädda och alla bröderna har tagit gäddor över 12 kilo i underbara Råneälven. Under senare år har Pier gjort sig känd som en otroligt skicklig fotograf, en färdighet som är få förunnade. Det genuina fiskeintresset, med en helhetskunskap om fotografering, ger naturligtvis bilder i världsklass. En intressant slutsats är, att några före detta fiskeprofiler här på NSD, också har tagit till sig fotograferingen som en del av sportfisket. Vi ska se vad Pier bland annat har att säga om den konstellationen.
Vad säger du Pier? Finns det likhetstecken med sportfiske och fotografering? I så fall varför?
Kameran och handtaget på flugspöet har samma charmanta fiskdoft, med en nyans av myggmedel. Fiske och den genren av fotografering har övergått till att vara samma sak för mig. Det har hänt att jag varit och fiskat med kamrater och jag har inte ens blött reven, utan legat i vegetationen och fotograferat deras känsla för fisket. Kamera- och fiskeutrustningen är lika viktiga, men att hitta den känslan som fisket ger får jag även med kameran. Det är inte den största fisken, eller den perfekta bilden, som är det viktiga, Det är samvaron att dela något med vänner eller barnen som är det grundläggande, små detaljer som man bär med sig i minnet. I bästa fall har jag fått den känslan på bild, något man kan förmedla till andra.
Hur blev du intresserad av fotografering?
Så länge jag kan minnas har jag alltid fastnat för vackra detaljer omkring mig. Jag tror jag ser lite mer än många andra och kommenterar ofta hur vackra saker är. Med kamerans hjälp kan jag visa vad jag ser och därigenom få andra att se genom mina ögon. Då ser de det vackra jag har sett på bild. Jag har alltid gillat att rita och skulptera, i skolan var det mitt starkaste ämne och jag har alltid fått toppbetyg. Någon gång på 90-talet köpte jag en liten pocketkamera, som snart byttes ut mot en systemkamera. Sedan dess har pennor och penslar legat och dammat och jag använder mig av kameran istället för att få utlopp för mitt behov av kreativitet.
Alla ni tre bröder är ju legendariska storgäddfiskare. Fanns någon form av rivalitet?
Fisket är något som vi delat genom hela livet. Som lillebror har jag alltid fått följa med mina bröder på både små och stora fisketurer. De har alltid delat med sig av kunskap och hemliga knep. Ännu idag ringer jag till dem och frågar om goda råd inför mina egna fiskeresor.
Det finns ingen rivalitet, snarare tvärtom.
Du har bott länge i Råneå. Fiskar du fortfarande i älven, eller har du hittat andra intressanta platser?
Mina första stövlar har nötts upp längs Kaitumälvens stigar. Efter flytten till kusten bodde jag ett stenkast från Råneälven och jag var alltid längs älven och fiskade. Jag kommer fortfarande ihåg den vackra dagen i mitten på maj när jag gick i mellanstadiet. Då drog jag en vals att jag hade blivit sjuk och magistern (Westrin) skickade hem mig. Men jag cyklade ned till den gamla bron i Tvärån, ett biflöde till älven, för att kastmeta efter id. Nu många år senare är jag där i mitten på maj med mina barn, för att fiska på avkomman av de idar som krokades den gången.
Råneälven räddades undan en utbyggnad. Nu hotar gruvetableringar (nickel) efter hela den östra stranden/området mellan Råneå och Niemisel. Hur ser du på detta?
Katastrof! Minerallagen måste granskas och ändras! Utländska bolag har i princip fri tillgång att utvinna metaller och mineraler vart de vill i Sverige. Folket måste få upp ögonen för vad som är på väg att hända. Där provborrningar i fjällvärlden och även nu i Råne älvdal. Efter en gruvbrytning av metaller som nickel går det inte att göra ”rent”. Det innebär permanenta skador lokalt men även längs hela vattendraget. Det går inte att sanera en hel älvdal. Ett australiensiskt bolag är på jakt efter mycket giftiga tungmetaller som nickel och koppar och har nyligen ansökt om provborrningar även ute i Bottenviken - Nyborg, Storön och Ryssbält i Kalix kommun står på listan. Vinsten går till bolaget från Australien och kvar blir ett förgiftat landskap. Låt oss få behålla den lilla vildmark vi har kvar och istället skapa en hållbar vinst genom ekoturism.
Hur ser en perfekt fiskedag ut för dig?
Den perfekta dagen börjar redan i mörkaste januari, fjällkartan analyseras och alla råd om bra, dåliga, kvoterade och hemliga vatten diskuteras tills man bestämt plats. Därefter återstår bara frågan om hur vi skall ta oss dit? Till fots, mountainbike eller helikopter? Två år i rad har vi tagit oss över fjällen med mountainbikes. När man väl är på den plats, som man heligt lovat att inte omtala, hoppas man att få minst en perfekt fiskedag. Om den dagen blir i närheten av förväntningarna, blir det absolut ett minne för livet. Ingredienserna för en sådan dag är: bra kompisar, perfekt vattenstånd, blå himmel, svag vind, grova vak och huggvilliga fiskar. De största fiskarna är dock inte lättlurade och man måste verkligen presentera flugan perfekt för att få deras uppmärksamhet. Med lite tur kanske man har ett personligt rekord på bild. Kvällsmaten består av några fina fiskar som inte fick simma vidare. Vid elden börjar nästa års resa att diskuteras, allt medan rådimmorna sakta rullar ut över vattnet. Under vintern behöver jag bara lukta på min kamera för att fjällkänslan ska komma tillbaka.