Mikael Karlberg är mannen från Malmberget i Norrbottens län, som har gjort sin födelseplats till den normala vardagen. Ibland är jag lite avundsjuk på de som lyckades stanna kvar på hemtrakten, något som i stort sett var omöjligt för mig och mina kompisar i norra Jämtland. Han stannade helt enkelt kvar, där en av anledningarna var naturen, fisket och friheten. Idag jobbar han som teknisk administratör inom LKAB i Malmberget. Därtill är han ordförande i LKAB Fritid på samma plats, en syssla som naturligtvis passar honom som hand i handsken.
Eftersom Micke är en klassisk åretruntfiskare, kommer årscykeln till stora delar att styras av allehanda säsongsbetonade fiskeaktiviteter. För Micke är det lika naturligt att ta skotern till vårens rödingfisken på fjället som, att under sommartiderna ta apostlahästarna och dra till flugfiskets sommarströmmar. Allt har sin tid. Nu ska vi kolla upp vad Karlberg från Malmberget har för syn på livet, fisket och jobbet. Kör i vind!
Jag har för mig att många inom gruvkoncernen LKAB (Malmberget och Kiruna) är intresserade av fiske, jakt och natur. Är det en slump, eller finns det en förklaring till fenomenet?
Vi som bor här uppe har ju närheten till fiske och friluftsliv. Som du vet så har ju Gällivare och Kiruna kommuner fiskevatten i absolut världsklass. Men jag tror inte det är en slump, som jag sa, vi har ju närheten till ”drömvattnet”..10 minuter i bilen, sen är man på plats.
Man kan med fog påstå att LKAB är en av hörnpelarna i den svenska välfärden. Bergsstaten har gett massor av nya undersökningstillstånd på trakterna. Hur kan detta påverka de etablerade gruvisarnas fritid och frihet inom LKAB?
Klart det kommer att påverka om nya gruvor etableras i området, det kommer att begränsa möjligheterna till ett aktivt friluftsliv i en ännu orörd natur, ingen tvekan om det. Dock är det ju så att, det är lång tid mellan ett tillstånd och till att en gruvdrift kan starta. Många gruvisar känner oro för detta, det vet jag, oron är nog speciellt för området mellan Kaitum- och Kalix älvar.
Nu är det snart dags för dig att starta skotern och söka upp rödingsjöarna. Efter en mörk vinter är frihetens timme slagen! Det skulle vara intressant att veta hur du ser på just den känslan.
Vårvintern är en fantastisk tid för mig. Jag får utöva båda min stora passioner samtidigt, fiske och skoteråkning, vilket ju är ett privilegium, helt klart! Känslan är svår att beskriva, men jag skulle nog inte orka igenom en lång mörk vinter annars. Vårvintern är fantastiskt med ”ljuset”, den klara luften, livet liksom återvänder på något oförklarligt sätt.
Att pimpla röding på vita isar, under skenet från en flödande sol, är enligt mig en stor trevnad. Har du några goda råd hur man söker upp vinterrödingarna på en befintlig fjällsjö?
Ett bra sätt är att få goda råd från andra som pimplat på just denna sjö, men det viktigaste som jag tycker är: nöt inte för länge på samma ställe och borra flera hål, som man sen kan växla mellan. Viktigt är också att man har en bra karta över området.
Du är en genuin vildmarksfiskare, som känner till de flesta av de bästa fiskevattnen i din del av Lappland, sommar som vinter. Hur bar du dig år för att få den kunskapen?
Jag har under större delen av mitt liv fiskat ensam, vandrat till olika platser under sommarfisket där kartan har styrt min väg. Därefter har jag fiskat och vandrat vidare. Den genuina Kaitumälven har jag besökt sen barnsben och känner till nästan varenda ”grop”. Vinterfisket har varit något helt annat, då har det blivit mera på tips från vänner som kan området och det är ju egentligen det bästa sättet att hitta rätt.
Nu tänker jag inte fråga dig om dina favoritvatten. Men jag vet att du gillar den oförfalskade och totalt orörda Kaitumälven. Hur ser du på Kaitumälven som sportfiskevatten? Vad har den för kvaliteter?
Har blött mina flugor i Kaitumälven i snart 35 år och den har, tro det eller ej, aldrig svikit. Även om den är väldigt känslig för vattenståndet så får man alltid fisk, som sportfiskevatten är den svårslagen. Har provat många andra vatten, men inget kommer i närheten, thats it. Sen är ju Kaitumdalen otroligt vacker, bara en sådan sak! Det kan min kära fru Angelika intyga som stått vid min sida de senaste nio åren, vi har besökt Kaitumälven i stort sett varje sommar.