Svårt att filma fiske

Claes Hederstjerna (vänster) tillsammans med Visst nappar det-gänget I Tjuonajokk 1993.

Claes Hederstjerna (vänster) tillsammans med Visst nappar det-gänget I Tjuonajokk 1993.

Foto: Gunnar Westrin.

Fiskekrönika2011-08-09 00:00

Jag har många gånger hört att filma fiske kan väl inte vara så svårt. Det är ju bara att åka ut och dra fisk?! Om det vore så enkelt ändå. Då skulle jag ha haft ett filmföretag för länge sen.

Det är inte så enkelt det här med fiskefilm som man kanske kan tro. Vi vill gärna se stora och hoppande fiskar, upphetsande människor och böjda spön. Därtill bör himlen vara blå och vattnet klart som engelskt gin.

Jag har varit med i filmbranschen ett tag. Några av de företag jag har arbetat med är Sveriges Television, SH-Vision, Mountain Media i Arboga, Titan (TV-4+) med flera.

Det finns många roliga minnen förknippade med filminspelningarna. Sålunda minns jag när Bengt Öste fick sin pipa vattenfylld under en av inspelningarna. Då var det gummiflottsåkning efter Kaitumälven som gällde. Detta hände sig på den tiden när ”Visst nappar det” var ett populärt inslag i rutan, med Larz-Thure Ljungdahl som producent.

Tillsammans med den legendariske filmaren Göran Emerius, filmade vi bland annat pimpelfiske efter abborre på Råneträsket och gammeldags bäckmete efter öring i Tornedalen.

Nu är det länge sedan som Göran slutade på Sveriges Television. Däremot filmar han fortfarande och det var heller inte så länge sedan vi fick se en fin film från Alaska på TV, med bland annat en vit svartbjörn. En klassisk emeriusfilm, ett som vanligt njutbart alster.



Den kanske mest minnesvärda filmen
tycks fortfarande vara "Från fjäll till kust - en flugfiskeresa i Norrbottens län", producerad och filmad av SH-Vision, på den tiden stationerad i Luleå. Vi filmade somrarna 1992 och 1993. Filmen visades sedermera på Sveriges Television (TV2) två gånger under 1994.

Idén uppkom den dagen då redigeraren Mats Hagberg på TV4 i Luleå och filmaren Stefan Holm (SH-Vision) presenterade en tanke om kommande filmjobb. På så sätt blev treenigheten klar, eftersom vi hade en redigerare, en filmare och en skrivare. Till yttermera visso var vi gamla fiskekompisar.

Visionen om filmen byggde på en ekologisk vandring, från den högsta fjällsjön ner till Bottenvikens strand i länet Norrbotten. Där fanns den röda tråden, en tanke som höll streck hela resan. Kommunerna som var representerade var Kiruna, Gällivare, Arjeplog och Luleå. Körschemat var klart och det var ”bara” att åka.

Ett minne som sitter var när vi stor klara för avfärd (juli 1993) till den lappländska vildmarken nordväst om Kiruna. Vädret var olustigt med isande vindar och snö i luften.

Trots väderleksmässigt urusla förhållanden var vi tvungna att dra. Helikoptrarna var beställda och en hel del pengar stod på spel.

Samma afton satt vi ihopkrupna kring en liten lägereld intill vattnet, en lappländsk ström som enligt uppgift skulle innehålla fin öring och en och annan röding. Det var nio grader i luften när vi kröp till säcks. Utanför tälten hängde snön i drivor ut över det närmaste selet.

Senare samma kväll kom blå himmel och värme från Norge, något som vi fortfarande anser vara ett mirakel. Under hela fiske- filmveckan sken solen ymnigt på oss, dagsländorna och myggen kläckte som aldrig förr och öringarna blev som tokiga, trots högvatten.

För några år sedan kläckte Mountain Media idén om en filmtrilogi med mig som huvudperson. Efter konsultation tackade jag för förtroendet, under förutsättning att filmerna skulle vara personliga och att sekvenserna i första hand inte skulle vara reklam för vattnet utan mer ”en personlig vandring på en flugfiskares stig”. 

Under sommaren 2010 filmade vi den första av tre filmer och under vintern har jag redigerat och skrivit manus. Det var minsann ingen lätt uppgift och inalles tog arbetet nästan två månader.

Personligen är jag inte förtjust i filmer som hela resan visar ett evigt dragande av fisk. Jag brukar kalla sådana sekvenser för ”fiskepornografi”, ett frossande i likartade händelser som alla gånger inte visar verkligheten. För min egen del njuter jag mest av tankar och drömmar, svarta kaffepannor, sångsvanar och susande flugspön. Stänk, plask och tjoande har jag fått nog av.

                                                                                                             Några sidor.

www.mountainmedia.se    

http://svtplay.se/v/1690760/oppet_arkiv/oringsbacken
http://svtplay.se/v/1690772/oppet_arkiv/pimpelfiske  

   . 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!