Restaureringarna i åar och bäckar efter flottningen har pågått under många år. En anledning var att vi ville få tillbaka de ekologiskt riktiga fiskbestånden. I början på nittiotalet stegade Tommy Nilsson in som ny fiskekonsulent i Gällivare kommun. Den nya ekologiska tiden hade randats.
Jag har känt Tommy under många år och har med glädje följt hans gedigna arbeten, framför allt med upprustningarna av förr öringrika bäckar och åar. Det hela började egentligen med att Gällivare kommun ville arbeta fram en ny fiskeplan för framtiden. Intresset för sportfiske accelererade i snabb takt, allt medan flottningsskadade vattendrag drog fram i landskapet. Den ekologiska obalansen störde konsulenten, som på allvar tog tag i både fiskeplanen och framtiden.
Det fanns en tid då flottningen var en viktig del i det nationella skogsbruket. I de mindre vattendragen var man oftast tvungna att bygga en dammkonstruktion uppe vid källsjön. När timret därefter skulle flottas nedströms öppnade man dammen, vars samlade vattenmängd helt enkelt ”bar” timret nedströms till en större älv eller till havet. I de större älvarna med rikligt med vatten behövdes oftast ingen dammbyggnad.
Tommy Nilsson såg sitt arbete som en spännande utmaning och satte genast igång. Viktigt från början var att ta fram olika typer av underlag för en fortsättning, som genomgångar av fiskevatten, skapa ekonomiska medel, forma morgondagens vattenförvaltning och starta upp kursverksamhet gällande restaureringar av de misshandlade vattendragen. För att få fart på maskineriet var det naturligtvis viktigt att både påverka och informera myndigheter som fiskeriverk, länsstyrelser, sportfiskeförbund och kommuner. Därför blev det också extra viktigt att jobba med fiskerättsägare, starta upp exkursioner för att på sikt nå de hägrande miljömålen. Tommys ödmjuka inställning har alltid varit att jobben gör vi framför allt för våra barn och barnbarn. Vi måste återställa skändade miljöer, en fin gest för kommande generationer människor. I vår tid känns det som att vi skövlar för mycket, utan hänsyn tagen till vare sig ekologiska strukturer eller mänskliga självklarheter.
Under många år framåt i tiden blev Gällivare ett både nationellt och internationellt begrepp gällande restaureringar av bland annat kraschade öringåar - och bäckar. Ett problem som uppstod var att bottnarna i vattendragen blev hårda som cement vid flottningen. Detta gjorde att de öringar och laxar som fanns kvar inte kunde gräva sina lekgropar.
Därtill hade man rensat vattendragen från större stenar, vilka sedermera naturligtvis i god ordning lades tillbaka.
Tommy menar att Gällivare kommun har lika bra förutsättningar för ett sportfiske i världsklass som exempelvis Kolahalvön har i norra Ryssland. För att detta skall fungera för framtiden, med bland annat konstruktiva fiskevårdsförbättringar, måste vi förmodligen ta ett steg tillbaka för att så småningom rikta in oss på framtiden. Enligt samstämmiga rapporter har Sverige en fantastisk potential gällande både miljöer och sportfiske. Gällivare kommun hyser några av våra största älvsystem, som Kalixälven med biflödet Kaitumälven, skyddade i miljöbalken och en av våra nationalälvsystem. Därvid lag kan konstateras att kommunen kan erbjuda ett flexibelt sportfiske i en klass för sig, med sagolika harr- lax och öringvatten.
Tommy menar vidare att trädaläggning är att rekommendera, eftersom han anser att utplantering av fisk hela tiden slår fel. Dubbelfelet kommer in när vi envisas med att plantera ut främmande arter och fångstfärdig broilerfisk. Naturen måste själv få växa mot normaliteten på egen hand, även om det kan ta sin tid. Så sant som det är sagt.
I skrivande stund har fiskekonsulenten från Gällivare blivit pensionär och hade hoppats få överlämna sitt livsverk till en ny kraft inom branschen. Så blev nu inte fallet, beklagligt tycker jag och många med mig. Under åren som konsulent blev Tommy naturligtvis en superkändis i skogsbyarna, alla kände honom som mannen som gav fiskar och natur ett nytt liv. Har Gällivare kommun verkligen råd att inte ha råd med en fiskekonsulent för framtiden, undrar han innan jag säger adjö till mannen som en gång i tiden sjösatte sin dröm.
Dan Blomkvist på länsstyrelsen tycker det är synd att ingen ny tar vid. Fiskeenheten i Luleå har verkligen uppskattat Tommys jobb och såg det också som en trygghet att det fanns en fiskekonsulent i Gällivare kommun, länets förmodligen hetaste sportfiskekommun.