Så här i slutet på juli kan konstateras att vi just nu är inne i den mest hektiska fjällfiskeperioden. En månad av fisket har redan gått och nu har vi bara drygt en månad kvar. Det låter kanske inte så optimistiskt, även om jag vet att mycket trevligt fortfarande kan hända.
Jag brukar dela in min fjällfiskesäsong i tre delar, den tidiga sommaren, högsommaren och hösten. Med tidig sommar menar jag från slutet av juni fram till den 20 juli. Högsommaren för mig betyder allt fiske från den 20 juli och en månad framåt och höstfisket därefter, som avslutas kring den 1 september. Därefter blir det mest hemmafisken i Råneälven och uppe i Tornedalen.
Jag har alltid försökt att söka mig till brytningstiderna, det vill säga skiftet mellan dessa tänkta avdelningar. Detta i sin tur betyder att det mest intressanta fisket oftast sker före den 20 juli eller efter den 20 augusti.
Mina funderingar kring högsommarfisket kan vara något frustrerande och i alla lägen inte fullt så kristallklara. En detalj som jag har tagit till mig, som däremot har varit en realitet under många år, är att tiden 20 juli fram till den 10-15 augusti, är den mest fiskefrekventa tiden på fjället. Därför brukar jag hålla mig lite på avstånd just de veckorna.
En annan detalj kan vara att naturen har blommat full ut, alla växter och träd står i full mognad och att stora delar av insektslivet redan har kläckt ur sig, åtminstone norrut. Det behöver däremot inte alltid betyda att fisket har blivit sämre, men att brytningstider då oftast inte finns.
Det jag brukar ta fasta på under högsommarfisket är större skiftningar i väderläget. Förändringar från varmt till kallt, eller tvärtom, kan vara bra lägen för en fjällfiskare. Långa värmeböljor är aldrig bra, vare sig för fiskar, vattentemperaturer eller insekter.
Under högsommartiderna bör man söka harren ute på selen, eftersom de flesta då har lämnat lekbäcksområdena. Befinner du dig mitt i värmen bör du leta fisken på djupare vatten eller helst om nätterna, då det är svalare. Är det däremot kallt på dagarna, och ingen insektskläckning kan ses, bör vi söka fiskarna strax under vattenytan. Man bör dock inte "se sig blind" på temperaturen, eftersom viss kläckning ändå kan förekomma.
I sammanhanget tycker jag att rödingen är en delikat problemvarelse. Jag fiskar helst arten så tidigt som möjligt på säsongen, just under den tiden då sommaren har kommit, oftast med rent hysteriska kläckningar, framför allt av fjällåsländor och knott (den vanliga bitknotten).
Naturligtvis är detta inte den enda sanningen, eftersom bland annat trakterna av Miekak, längst uppe efter Piteälven i västra Norrbottens län, får ett bättre rödingfiske senare på säsongen. Det här har jag inte blivit riktigt klok på, eftersom rödingarna på Rostujávri med omnejder norr om Kiruna, får lekfärg, och är svåra att fiska på, redan i början av augusti.
Skulle vi av någon anledning få högt vatten under högsommaren behöver inte det betyda att fisket på något sätt spolieras. Ny föda kommer till, gärna från landbaserade insekter (terrestrials) som har sköljts ner från de näraliggande markerna. Sådana kryp kan vara myror, vilka framför allt harren är förtjust i.
Högvattenperioderna får bäckarna att flöda över och i utloppen ner mot sjöar och sel kan man plötsligt få ett riktigt bra fiske efter traktens öringar. Arten har den egenheten att de gärna simmar upp i utloppen för att äta sig mätta på småfisken, som samlas där när vattnet sprutar ut. Då kan det vara läge för streamers för flugfiskaren och små wobbler för spinnfiskaren.