Jag har i alla tider varit skeptisk till stundtals fundamentalistiska funderingar kring val av artificiella beten, oavsett om det har gällt flugor, skeddrag, spinnare eller jiggar. I samma veva som jag påstår detta påminns jag av hur efterfrågan ser ut, tusentals variationer av spinnare och skeddrag, kommersiella produkter, vars mål naturligtvis är att hösta in kosing till försäljarna. Jag ska naturligtvis inte sticka under stol med att dagens skeddrag och spinnare många gånger är bättre än gårdsagens urval, även om detta bara är halva sanningen.
Naturligtvis har det enorma urvalet gjort att någonstans, på någon hylla, ligger ett drag eller en fluga som för stunden kan vara bättre än många andra. Men resan dit kan vara både lång och ekonomiskt diskutabel.
När jag var grabb rodde gubbarna efter storöringen hemma i jämtländska Ströms Vattudal. Min farfar lär ha varit en baddare på att ta dom, med skeddrag han själv hamrade ur ett stycke kopparplåt. Jag är helt övertygad om att få av nutidens skedar skulle kunna tävla med dessa enkla hemmabyggen.
Morfar var en annan av dessa kluriga fiskare. Han svarvade till avlånga träkroppar, fyllde de med bly och klädde de med bland annat kattskinn. Som avslutning klippte han till en skinnremsa som fick bli svans. Ibland kom även skinnöron dit och hips vips hade han konstruerat en läcker mus, på med trekrokarna och ut i sjön. Jag minns fortfarande de där bjässeöringarna, fem till åtta kilo guld, delikatessmat, även på dem tiden.
Man måste komma ihåg att en del av riktigheten alltid var den att utbudet av beten var litet och att ekonomin alla gånger inte tillät inköp av vare sig drag eller wobbler.
När det gäller flugvalet ser jag samma sanningar även där, den att tussiga och lurviga gamla flugor många gånger var minst lika gångbara som någonsin mer moderna mönster. Realiteten ligger förmodligen på ett helt annat plan.
Många av oss flugfiskare är idag veritabla insektsspecialister, entomologer som dammsuger buskar, stränder och vattenytor på kryp i alla storlekar. Vi har genom åren lärt oss att binda snarlika och smarta imitationer. Ibland funkar de, men inte alltid.
Tänk dig att du kommer fram till en underskön fjällström. Det kläcker ohyggliga mängder med nattsländor, men du ser inte ett enda vak? Du knyter i alla fall på en nattsländeimitation, kanske en Européa 12, och slänger ut den i gröten av riktiga sländor. Då stiger en fin harr direkt till din fluga. Vad var det som gjorde din fluga attraktivare än de riktiga? Kanske för att den trots allt imiterade något som bara harren såg. För dig var flugan en riktig nattsländeimitation, men kanske inte för harren.
Eller den där dagen då bara dagsländor kläcker men att ingen av dina imitationer verka fungera. Du kämpar med din Européa 12 och du får hur mycket fisk som helst, trots att omgivningen verkar kemiskt ren från nattsländor?!
I början på trettiotalet skrev dåtidens sportfiskeprofet, författaren och redaktören Nils Färnström en liten bok som hette "Flugfiske" (I933). Där kan man läsa att harren aldrig tar på plåt och att en torrfluga aldrig får dragga. Idag vet vi mer, dels att harren gärna tar spinnare och även skeddrag och att det kan vara helt ok att stripa en fluga, framför allt en nattsländeimitation.
Jag har aldrig begripit mig på delar av Färnströms iakttagelser, mest därför att han umgicks med dåtidens meste flugfiskare, jägmästaren Bengt Bellander från Bollnäs, en expert på bland annat harr.
Vad jag menar är att vi till delar formar vårt fiske efter personliga önskemål. Vi vill att fiskarna ska ta en nattsländekreation när sådana kläcker. Vi vill att entomologin ska passa våra föreställningar.
Vi har alla våra "övertron" att ombesörja. Vi vill att en gädda ska ta ett blankt Atomdrag i silver, oavsett om den har en röd plaststjärt eller inte. Tar vi bort plastbiten kommer vi aldrig att få någon gädda. Tron försätter ännu en gång hela bergsmassiv. Eller varför var vi ungar alltid tvungna att spotta på masken?
Det viktigaste med allt fiske är att vara på rätt plats under rätt tid, oavsett om du har entomologiskt riktiga flugor i askarna eller inte.