Finns det nån mening med att fånga och släppa tillbaka fiskar?

Vi har en hel del fantastiska företeelser i vår fiskevärld, som catch and release, put and take, no koll, selektive harvesting, wise use och säkert en handfull fler likartade fenomen. Som brukligt i slika sammanhang har företeelserna en gång kommit från det stora landet i väster.

Nu för tiden använder många av oss beteenden som kallas catch and release (C&R) vilket betyder att vi släpper tillbaka de flesta av de krokade fiskarna. Inom uttrycket ryms faktiskt att vi kan äta en och annan fisk vid stranden, men att allt utöver detta får gå tillbaka.
Uttrycket put and take (P&T) bygger på inplanterad fisk, bland annat i förr  rotenonbehandlade sjöar och tjärnar. Fiskevårdsföreningen eller klubben köper in fångstfärdig fisk som pytsas ut i exempelvis klubbvattnet. Därefter får hugade fiskare köpa kort och fiska. Oftast har organisatören regler som stävjar rovfiske, exempelvis med en fångstkvot på tre fiskar per dag och fiskare.   

En variant på temat kan vara stödinplanteringar av exempelvis öring i strömmande vatten, under förutsättning att den naturliga stammen är så pass svag att den knappast kan reproduceras. Här är det meningen att de utsatta fiskarna så småningom ska ingå som en naturlig del av en given biotop. Bäst är då om utsättningsfiskarna kommer från en odling med så kallat älveget material.

No kill är ett typiskt amerikanskt påfund och bygger hela sin verksamhet på att all fångad fisk ska släppas tillbaka, oberoende av art. Det är dock inte hela sanningen utan huvudpersonen i dramat har alltid varit öringen. ”En öring är för dyrbar och värdefull för att endast fiskas en gång”, heter det från oftast välunderrättade sportfiskekällor i USA.

Selektive harvesting och wise use bygger på att det egna förnuftet får råda. Mer ”militanta” organisationer inom begreppet no kill har menat att vi som förfäktar det egna förnuftet oftast inte har förmågan att bestämma själva? Jag tycker inte om den debatten eftersom den tenderar att bli nedvärderande mot det egna förnuftet, människan och den egna tanken. 

I put and take – sjöarna sätter vi ut fångstfärdig fisk som i odlingarna har käkat ”pellets”, nermald föda i lyxförpackningar gjord av nermald fisk. Samma fenomen finns med laxodlingarna. Bägge systemen bygger på trålning av bottendjur och fiskar från våra världshav, oceaner som naturligtvis kommer att utarmas på den mångbiologiska livskulturen. Man brukar säga att det krävs 2-3 kilo vild nermalen fisk för att producera ett kilo lax i odlingarna, eller öring eller röding för inplanteringar i sjöar. Här dyker en klassiker upp i meningsutbytena om ekologi och modern fiskevård, den att vissa arter av fisk har fått företräde på livets altare, där andra ratas och tippas över ättestupan.
 
Laxen är viktig men simpan och laken ignorerar vi. Det finns inget kommersiellt värde i dem, kanske en av många anledningar till den biologiska utarmningen av världshaven.
Varför finns P&T-sjöar? Ett svar på den frågan kan vara att vi har byggt ut så många älvar, destruerat så många sjöar och fiskat sönder så många fiskbestånd att detta har ansetts nödvändigt. Samtidigt växer sportfiskegenren, allt medan själva kvalitetsbegreppet gällande vatten och fiskar har krympt.

Man kan också ställa sig frågan hur P&T-vatten påverkar den allmänna menigheten? Här kan faktiskt begrepp ställas mot varandra, dels jämförelsen mellan stor utplanterad fisk och oftast mindre men vild fisk, och vattnens tillgänglighet.

Om jag säger att vi människor har blivit mer bekväma så är väl det ingen direkt underdrift? Slutorden kan faktiskt bli att det är mer komfortabelt och billigare att fiska i P&T-sjöar än i exempelvis fjällen, att chanserna är större att vi kan få en odlad rekordfisk på kroken.
Oroande är därför att vi numera kan räkna in producerad fisk, som sedermera har satts ut i sjöar, som presumtiva organismer för kommande svenska rekord. Där tycker jag faktiskt att gränsen har nåtts, både etiskt och biologiskt. Om vi nu verkligen behöver tävla i sportfisket?

Det finns också något positivt med P&T-sjöar. En grej kan vara att välbesökta P&T-sjöar i förlängningen kan avfolka andra fiskeområden, som har haft för högt fisktryck. Sen får vi absolut inte glömma bort den kategorin av intresserade sportfiskare som av olika anledningar inte kan ta sig ut till vilda vatten. 

Avslutande funderingar i ämnet kan därför vara…

·         Är catch and release en fiskevårdande åtgärd?
·         Finns nån mening med att utöva C&R i P&T-vatten?
·         Är inplantering av fisk fiskevård?
·         Blir miljöer bättre av tillbakasläpp av fisk?
·         Moraliska aspekter på tillbakasläpp?