Så här skrev Naturvårdsverket bl a om sitt förslag från 2007. ”Tavvavuoma är ett stort våtmarkskomplex beläget i en sänka centralt i det stora högslätts- och tundralandskapet nordost om Torneträsk. Höjden över havet är ca 550 meter vilket gör att området ligger något under trädgränsen. Tavvavuoma innehåller den arktiska regionens största och bäst utvecklade palsmyrar. Koncentrationen av palsar saknar motsvarighet i Sverige. Våtmarkerna domineras i övrigt av en mosaik av blandmyrar, sjöar och vattendrag. På de mellanliggande fastmarkerna som delvis utgörs av vindlande åsar växer glesa hedbjörkskogar. Tsåktso, med höjden 1118 meter över havet, ligger väster om Tavvavuoma och är ett ensamt mäktigt fjäll, vida synligt i landskapet. Området används för renskötsel, jakt och fiske. Utnyttjandet för vandring och friluftsliv är på grund av läget av ringa omfattning.
Tavvavuoma med angränsande fjäll och hedar är en representativ del av den arktiska regionen med ett tvärsnitt av dess natur- och vegetationstyper. Det är dessutom den biologiskt sett mest värdefulla delen av regionen. Tundramiljön med de anslående palsmyrarna är i sig unik för landet och en stor sevärdhet. Tavvavuoma är väl lämpat som nationalpark med extensivt friluftslivsutnyttjande. Marken ägs av staten genom Fastighetsverket”.
I sin motivering till kommande nationalpark skriver Naturvårdsverket bl a att utnyttjandet för vandring och friluftsliv är på grund av läget av ringa omfattning? Här har skrivbordsprodukten överskridit verkligheten. Få områden i landet är så omtyckt och frekventerat av sportfiskare som just Tavvavuomas områden, i dagligt språkbruk kallad Sandåslandet. För en fjällfiskare är Tavvavuoma på Sandåslandet lika känt och älskat som någonsin Mörrumsån för en inbiten laxfiskare.
Jag är inte motståndare till vare sig nationalparker eller naturreservat men den här gången tror jag faktiskt att det kommer att bli problem.
För mig betyder Sandåslandet ett trevligt sportfiske i genuina miljöer.
Sedan år tillbaka har länsstyrelsen i Norrbotten gjort stordåd med delar av de jokkar som finns inom förslaget till ny nationalpark. Nya regler har instiftats, bland annat minimimått på fisk och bag-limit (hur många fiskar man får ta per dag etc).
Därtill har delar av Davvaeatnu (Tavvaätno) legat i träda och har sedan några år öppnats med en försiktighet som är helt enligt den moderna fiskevårdens statuter.
Om Tavvavuoma skulle bli en nationalpark, och om samma regler kommer att gälla för fisket som i andra svenska nationalparker, kommer aktiviteten inte längre att existera.
En nackdel kommer säkerligen att uppstå den dag då alla andra sportfiskare tänker detsamma. Fisketrycket på de kvarvarande perifera fiskevattnen kommer att markant ökas, med direkt fara för överfiske och markslitage. Då kommer det också att ställas ännu större krav på fiskeregler, allmän övervakning etc.
Eftersom det gäller statens mark ovan odlingsgränsen kommer merparten av de nya arbetsuppgifterna att ställas på länsstyrelsen, en utopisk tanke med anledning av den underbemanning som tyvärr råder på bland annat kontoret i Luleå.
Ett mycket tråkigt konstaterande är att fenomenet med palsar så småningom kommer att upphöra, på grund av den globala uppvärmningen. Då försvinner också själva grundidén med Tavvavuoma som nationalpark.
Det kan finnas en lösning även för oss sportfiskare. Det skulle i så fall vara om staten godkände ett styrt sportfiske inom den nya nationalparken Tavvavuoma, precis som det är i delar av USA och Norge.
Det skulle på sikt förmodligen rendera nya jobb till bland andra hugade fiske- och naturguider. I den första remissrundan, som skulle vara inne den 7 oktober 2007, fanns inte jakten och fisket med, vilket förbryllar.