Jul i Råneå

Under alla mina år som student och studerande var julen den stora hemvändartiden, den tid på året då jag fick återse mina föräldrar och syrran, ett återkommande skede i livet då man skulle lägga på hullet för kommande terminer. Jag minns att jag längtade febrilt efter kylskåpet, där jag visste att sillsalladen, skinkan och framför allt grisfötterna väntade. Grisfötterna var min stora passion i livet och är så fortfarande, gärna på samma tallrik som lutfisken, potatisen och vitsåsen. För att nu inte nämna en sån genialisk urtidsrätt som dopp i grytan. Det kanske inte är så underligt att min favoritlåt kring jultider alltid har varit ”Im Driving Home for Christmas”, med Chris Rea.

Jag minns med förtjusning julstöket och känslorna som fanns under mina år som lärare. Barnen var uppsluppna, julpyntet generöst och påhittigt och luciafesterna hur trevliga som helst. Nu är det många år sen jag lämnade katedern men jag känner fortfarande saffransdoften i korridorerna.
Genom alla åren i Råneå har jag haft för vana att göra långpromenader kring havsbandet och efter Råneälven, dagarna före och efter jul. Kameran har alltid funnits med och sällan eller aldrig kan jag få till så suggestiva bilder som just under den tiden. Det är fattigt med ljus men det som finns blir verkligen gnistrande diamanter i det annars kompakta mörkret.
Intressant är att sitta nere vid båthamnen i Kängsön utanför Råneå och vänta på att solen ska sega sig upp ovan kulna horisonter. Eftersom Råneå bara ligger några mil söder om polcirkeln blir ljuset därefter. Solen orkar verkligen inte hänga med någon längre stund. Men vackert är det, en lisa för mitt periodiska tungsinne.

För mig har alltid julen varit en återhämtningens tid, oavsett om det har gällt mat eller avkoppling. Samtidigt känner jag att julen och dagarna fram över nyåret, är det sista som sker på det gamla året. Bakom hörnet lurar ännu ett nytt solvarv, en eggelse som taggar mina funderingar om bland annat nya och förhoppningsvis intressanta fiskeäventyr. Därför brukar också flugbindningen starta upp under den här perioden.
En annan begivenhet under dessa dagar är allehanda studier av kartor. Ibland har jag undrat om just de teoretiska sonderingarna är de bästa av alla expeditioner. I skrivande stund har jag lusläst alla kartblad över Nya Zeeland och Argentina. Planer finns på ett snart återseende, även om jag vet att resorna är långa och att många praktiska beslut måste tas.
Mysigt är också att kolla kartorna över gamla fina fiskeområden, som Kirunafjällen, Kaitumdalen eller varför inte gamla Hotagen i västra Jämtland. Då rusar nostalgin mot mig likt frustande ardennerhästar, ekipage som är omöjliga att stoppa. Då hjälper inte ens glögg.
 
Jag brukar skämtsamt säga att under den här tiden är det som längst till harrvaken, myggsurret och kaffehurran. Men det finns motmedel i trånsjukan. För min del är skrivandet den bästa medicinen, där jag i egenskap av författare snabbt kan förflytta mig till solennare perioder. Det kanske inte är så underligt att de flesta av mina böcker har präntats under den här tiden, eftersom distansen kan vara den bästa moroten för att forma skriftspråket.
Därför kan det vara trevligt att berätta att min nya bok kommer ut lämpligt till Flugfiskemässan i Älvsjö, vilken går av stapeln den 11-14 mars 2010. 
En trevlig begivenhet för mig är också den återkommande föreläsningen i aulan på skolan i Råneå, under mellandagarna. Det är nu sjunde året i rad som jag avhåller ett föredrag i min by, för mig en ynnest av både välbehag och tacksamhet. Det är Brottarklubben i Råneå som alltid har varit arrangör och är så även i år.

Arrangemanget börjar klockan 19.00, tisdagen den 29 december. I år har jag valt att bli kvar i Skandinavien, där det framför allt är Lappland och Nordkalotten som gäller. Det blir en resa till vårt eget land, till delar som fortfarande kan vara okänd mark för många. Här finns några av världens bästa harrvatten, fjällrödingar och öringar man bara kan drömma om, allt i ett fantastiskt landskap. Föreläsningen heter ”Mitt Nordkalotten - en sportfiskares lustgård”. Läs mer på affischer och på www.westrin.se
  
Avslutningsvis vill jag önska alla läsare en God Jul och samtidigt tacka alla debattörerna, både på bloggen och på webben som helhet.