Fiske är som sagt inte enbart att fiska utan där finns också så mycket annat av intresse. För min egen personliga del har fisket så många olika betydelser att jag knappast längre kan urskilja dem alla.
Här finns hela kakan av nödvändig ekologi, biologi, fiskevård, biotopförbättringar och allmänna diskussioner. Här finns också utbildningspaketen av fiske- och naturguider, föredrag, mediejobb, debatter och det allmänna skrivandet. För att nu inte drämma till med de stora mastodonterna som föreläsningarna och författarskapets kärna, det vill säga produktion av böcker och artiklar.
Hur har jag nu hamnat i den här situationen? Jag har en känsla av att det kan bli så här när man är engagerad i något och när man jobbar med sin hobby. För mig har i alla fall innehållet i kakan blivit ett sammelsurium av allting, där jag numera till och med får tid att praktiskt fiska styvt hundra dagar per år. Innan hobbyn blev ett jobb kunde jag ha betydligt fler fiskedagar och i min ungdom mer än det dubbla mot idag.
Föreläsningarna har en alldeles egen charm. Jag har liknat resorna och föreläsandet med den ventil jag behöver för att lufta vardagens stundtals unkna författarluft, träffa andra och ventilera angelägenheter.
Det hela började egentligen redan i slutet på sextiotalet med tog inte fart förrän tio år senare. Idag har jag har jag haft cirka 500 föreläsningar, inte enbart i Sverige utan också i Norge. Det har blivit många härliga resor, roliga minnen och många tokerier. Viktigast dock att jag har fått så många vänner.
Genom åren har det också blivit allt mer folk på föreläsningarna, vilket naturligtvis känns trevligt för mig. Variationerna har dock varit stora, eller vad sägs om en person på en föreläsning i Pajala för länge sedan, till drygt 400 Västerås? Minnesvärt är också den gången då diabildsprojektorn brann i Strängnäs eller när filmduk saknades på annan plats. Då fick jag visa mina bilder på en blommig tapet. Det gick det också.
Mest föreläsningar har jag naturligtvis haft i Norrland, även om gränserna mot söder tänjs mer och mer. Som en liten kuriosa kan nämnas att jag har en karta över riket där jag sätter en nål för varje föreläsningstillfälle. På så sätt kan jag också se hur kommunikationerna fungerar, eller inte fungerar. Glesats i Norrland är landet söder om Arvidsjaur ner till gränsen mot Jämtland.
För en tid sedan var jag inbjuden till byn Jänkisjärvi i de centrala delarna av Tornedalen, för att där avhålla en fiskevårdsdag.
Namnet betyder nåt med Myrsjön, även om jag mest tänker på jänkare med stora bilar. Trakten kan jag utan och innan sedan många år, mest beroende på att min fru kommer från grannbyn Siekasjärvi och att fisket är mycket intressant.
Mitt hjärta har alltid funnits kring det vi envisas med att kalla glesbygder, perifera trakter, lämpligt långt från centralorterna. Fiskevårdsdagen avhölls på skolan i byn, bara den en intressant företeelse, framför allt för mig som före detta lärare. Skolan stängdes tyvärr 1985 och sedan dess har barnen skjutsas till andra byars skolor.
Där fanns en doft av gnidna geniknölar, skolbespisningsmat och dammiga böcker. Allt var precis i sin ordning, bänkarna fanns på plats och skolbiblioteket dignade fortfarande. Där fanns också katedern med ringklockan och den gamla pennvässaren. Ett fint museum för de som fortfarande vill se hur en redig svensk skolsal såg ut.
Åhörarna ville ha mer kött på benen gällande fiskars leverne, beteende och överlevnad. Oftast framkommer åsikter om skogsbruket och utdikningarna, om hur trakten kan lyfta sportfisketurismen och vad som bör åtgärdas. Jag har förstått att vissa arter av fisk har dragit sig undan, som öringen i bäckarna och även harren på vissa skogstrakter. Däremot står det klart att gäddan är en spridd fisk och att många trakter har ett rekordfint bestånd av riktigt grov gädda, som i Jänkisjärvi.
Dagen avslutades med ?nyskjuten? älgköttsoppa, höjdarmat från Tornedalen, en delikatess som får vilken ?asfalterad? storstadsbo som helst på bättre tankar.
Det är nåt med landsbygden som förtrollar. Oftast är det fullsatta salar som möter mig, oavsett om byarna är delvis avbefolkade eller inte. Man färdas orter emellan. Samhörighet och gemenskap är honnörsord, framför allt när det gäller jakt, fiske och miljöfrågor. Tack Jänkis för att jag fick komma. Det är sådana dagar som förgyller min vardag.