Jag minns vårarna på Frösön i Jämtland. I Kärringbacken blommade både vitsippor och blåsippor, snön smälte och det var en härlig tid för oss alla. Många år senare bosatte jag mig i Råneå efter norrbottenskusten, en plats som numera är mitt hem i världen.
Plötsligt fick våren en annan definition. Det var den tid då snön började smälta, då det efterlängtade ljuset sakta strödde silver över förr så mörka vintertrakter. Det var dags att återigen knata ner till bensinstationen för inköp av säsongens första burk med maggots. För mig är den dagen en av årets lyckligaste stunder, en stund av både glädje och eftertänksamhet.
Min nya begreppsförklaring av våren blev pimpelfiske efter abborre och även något senare isfisket efter röding på Nordkalotten. Sipporna har jag sedan länge glömt.
På sätt och vis har Råneå alltid varit en centralpunkt för pimpelfiskets skiftande fröjder. En av orsakerna kan faktiskt vara den näraliggande sjön Råneträsket, en plats fullknökad med allehanda fiskar som abborre, gädda, gers och en mängd med vitfiskar. Bättre än så kunde det knappast bli.
Som nybakad lärare tog jag därför vara på tillfället och i varje klass fyra lät jag därför mina elever bygga sig ett pimpelspö. Redskapet fick därefter hänga med under alla tre åren på mellanstadiet.
Jag minns det första föräldramötet där jag ingående förklarade nymodigheten med redskapet, med pimpelfisket, kamratskapet och friluftslivet. När jag sedan förklarade intentionerna med ordningen, den att ett fritidsfiske inom skolans ramar var bra för alla, fick jag faktiskt ordentligt gehör.
Det fanns även ett djupare syfte med aktiviteten. Egoisten i mig sa att jag ville visa eleverna på en annan sida av verkligheten, den att man faktiskt kunde tillbringa en tid på isen, enbart för att njuta och ha det bra. Fisket i sig skulle bli dörröppnaren till ett bredare naturintresse, oberoende om det i slutänden skulle handla om jakt, fiske, skogsvandringar eller ren artkunskap. Jag tror faktiskt att jag lyckades med den föresatsen.
Allt eftersom åren gick frodades pimpelfisket i Råneå och det uppväxande släktet visade framfötterna, både som avslappnad hobbyverksamhet och som tävlingsfiskare på allehanda pimpeltävlingar.
Jag minns många roliga stunder på Råneträskets is. På den tiden var de motordrivna isborrarna inte var mans egendom utan den gamla manuella isborren fick duga. Problemet var att magistern fick gå an som en bärsärk med borren, allt medan eleverna skrek efter nya hål.
Chimpansarmarna räckte knappt till. När eleverna så småningom kom till klass sex fick de borra själva, vare sig de ville eller inte.
En vacker dag i april var fiskafänget sjusärdeles gott. Jag minns hur en av flickorna plötsligt hamnade i ett jättestim med glada mörtar. På långt håll hörde jag hur hon svor ve och förbannelse över alla mörtdjävlar. Magistern sa inget men noterade naturligtvis ordvalet.
Dagen efter hade vi en lektion i ekologi, det vill säga läran om alla organismernas självklara förhållanden till varandra. Pimpelfisket lärde oss att mörtarna var viktiga för alla hungriga rovfiskar och att arten i sig var en bra indikator på att vattnet i sjön var friskt och hade att bra pH-värde. Sen blev det tvärstopp med mörtdjävlar.
Ibland hände det att vi hade hela friluftsdagar på isen och pimpelfisket blev på så sätt en del av den kollektiva gemenskapen mellan elever och lärare. En del fiskeintresserade föräldrar hakade på och uppmuntrade sina barn att gå vidare på pimpelisarna.
En god förutsättning för att detta lyckades var naturligtvis att eleverna fick ett bra och lämpligt pimpelspö att hantera. Där vid lag kan sägas att redskapen var viktiga för att eleverna skulle känna sig trygga i hanteringen. Nymodigheter som mormyshkor, nappindikatorer och balanspirkar blev var elevs egendom. En ny värld hade öppnats för dem.
På ett föräldramöte motiverades det hela med att det var bättre att barnen fick ett intresse för naturen, kanske i förlängningen en gedigen fallenhet att odla, än att exempelvis sitta på busstationen och hänga. De orden minns jag att föräldrarna gillade.
Pimpelfisket - en del av vårens aktiviteter
Ta med ditt barn på fiske. Emil Henriksson från Råneå är en duktig pimpelfiskare.
Foto: Gunnar Westrin.
pH-värdet är måttet på balansen mellan surt och basiskt i omgivningarna. Låga pH-värden är sura och höga värden är basiska. Neutralt värde är pH7.
Mormyshka kan sägas vara en liten imitation av en ”undervattensskorv”, en liten larv, puppa eller skalbagge. Bör fiskas från botten och några dm upp.
Nappindikator är en mjuk toppdel på spöet som visar när fisken hugger på en mormyshka.
Maggots är fluglarver. Redan i mitten på sextiotalet fiskade vi med dem i Jämtland, ett bete som fortfarande kallas ”åm” på jämtska.
Lärarjobbet på mellanstadiet i Råneå varade mellan åren 1972-1993.
Så jobbar vi med nyheter