Jag har en mycket god gammal vän i Råneå, som i alla tider har fungerat som mentor åt mig. Han har gett mig många goda råd genom livet, en vis man med politiska förtecken. Mitt i en fördjupad diskussion sa han plötsligt att allt var politik?!
I vår värld är nog allt politik, vare sig vi vill eller inte. Däremot har jag omstrukturerat påståendet till att även gälla delar av mitt eget liv. Allt är sportfiske!
Under alla mina år som lärare på mellanstadiet i Råneå var jag noga med att få till nån ordning på det ekologiska tänkandet. Jag tyckte inte alltid att eleverna hade full koll på naturens många självklarheter, där ett spörsmål var alla organismers oantastbarhet.
Många blev både duktiga flugbindare och dugliga spöhanterare. Varje senvår hade vi också en gäddfiskefestival i älven, där eleverna fick kunskapen att även gäddor gick att släppa tillbaka. Eleverna ansåg det var en helt schysst handling, vilket inte alla vuxna tyckte.
När en av sjätteklassarna hade några veckor kvar av terminen berättade en av killarna i klassen att hans pappa skulle köpa honom ett flugspö och bjuda honom på en fiskeresa till Kaitumälven. Grabben var jätteglad, jag var hänförd och hela klassen tyckte att det lät jättespännande.
Sommaren gick och snart stod jag där igen på skolgården. Jag hade fått en ny klass fyra och nu låg tre års hårt arbete framför mig. Som vanligt fanns intentionerna att eleverna skulle bli ekologiska experter med blick för biologin.
Plötsligt såg jag grabben vandra över skolgården, killen som hade fått ett nytt flugspö och hade tillbringat en vecka tillsammans med sin pappa i Kaitumdalen. Nu var han på väg till högstadiet, hade vuxit på sig en del och förmodligen kommit i målbrottet.
Jag lämnade mina nya adepter och gick pojken till mötes. Det skulle verkligen vara intressant att höra vad han tyckte om trippen till harrparadiset i norr.
Skolklockan hade redan tillkallat allas uppmärksamhet. Av någon anledning hörde vi inte signalen utan snackade fiske till dess att rektorn knackade på rutan och hötte med näven.
Exalterat berättade grabben om fantastiska fisken, om kilotunga harrar och om hur kul det var att svinga ett flugspö. De hade också haft tur med vädret även om myggen tydligen hade varit väl så blodtörstig.
Det fanns en sekund av tystnad i berättelsen som gjorde att jag hann fundera. Tankarna hann dock inte formas till ord innan grabben sa;
- Men det mest fantastiska på vår fiskeresa var när vi fick se sex vita sångsvanar, som sakta flög ut över selet. Det är precis så det ska vara. Sportfiske är så mycket mer än ett evigt dragande av fisk.
I NSD-Fiskets krönika 2008 skrev jag att man kunde fånga en fisk, fotografera den och därefter snabbt släppa den tillbaka. Det är en tanke jag har gått och burit på i många år, den att all fisk som fångas inte behöver avlivas. Egoismen kanske kräver sin tribut, även om förnuftet många gånger har en helt annan åsikt.
Därför är det mycket bra, och rätt i tiden, att NSD-Fisket från och med i år kommer att ha en "tillbakasläppsruta" på tävlingstalongen. Då kan man naturligtvis undra hur man ska kunna väga en fisk, som man vill släppa tillbaka och samtidigt ha med i NSD-Fisket. Där finns en del knep att ta till, som vågsäckar, som bland annat gäddfiskarna använder och håvar med en inbyggd våg
i handtaget.
Under mina resor till Nya Zeeland var det inhemska etablissemanget mycket noga med tillbakasläppen av fisk (catch and release). Båda alternativen har den fördelen att fiskaren inte behöver ta på fisken, när den ska släppas tillbaka. Fiskar mår inte bra av en massa handkramande.
Därför blev det naturligt för mig att införskaffa en håv med våg i handtaget, ett redskap jag brukar använda vid fiske efter de "halare" fiskarterna öring och röding.
Harrfisket har en helt annan dimension. Där använder jag mycket sällan håv, eftersom harren kan fås att plana ut på slutet, och är därför lättare att tas med. En inplanad harr kan man i stort sett lyfta upp med flat hand, för att därefter kroka loss och snabbt släppa den tillbaka.
Min inarbetade skala för harr i strömmande vatten fungerar bra, framför allt som vägvisare mot vikten. Den har mer än femtio år på nacken och används numera av många harrfiskare. Viktigt att påtala är att den inte gäller för harr i mer stillastående vatten som sjöar och tjärnar.
Ett bra mått för den strömlevande harren är att en kilosfisk bör ligga på halvmetern. En harr med samma vikt i en sjö är kortare och bör ligga på cirka 45-46 centimeter, lite beroende på tillgången på föda.
Om fisken släpps tillbaka blir fotograferingen viktigare. Är ni två som fiskar brukar det mesta lösa sig. Är du ensam bör du snabbt lägga fisken intill ett attribut, typ korkhandtaget på spöet eller något sannat lämpligt föremål. Ta några bilder och sedan snabbt tillbaka med fisken.
När det gäller tillbakasläpp av fisk så finns goda intentioner för hanteringen. Om fisken blöder ur gälarna har den en mycket liten chans att överleva. Den fisken kan passa bra till kommande middag vid stranden.
Vissa arter har känsligare munnar än andra. En av de känsligaste är utan tvekan harren.
Förr fick man lära sig att snabbt ta tag i flugan och ruska lös fisken. Det var ett sätt att minska beröringen med fisken. Sitter
då flugan i någon av fiskens bägge synliga benbitar kring munnen,
kommer de små småningom att lossna. Då är det bättre att hålla fisken i flat eller något kupad hand och, med hjälp av en peang, lirka loss flugan. Då kommer benbitens muskler att vara intakta, en förutsättning för att kroppsdelarna ska sitta kvar.
Någon kanske undrar om man kan se skillnad på en levande och död fisk, med hjälp av ett fotografi. Det går faktiskt alldeles utmärkt.
Om ni kollar på de två harrbilderna på den här sidan, ser ni vilken som är levande. Det är den fisken vars ögon inte "stirrar" rakt ut i tomma intet. En levande fisk har viss balanskoll på läget, trots att den befinner sig ovan vatten. Ögat är alltså "skruvat" och har inte pupillen mitt i ögat.
Hur vet man hur lång en harr är? Jag har satt ett märke på spöet för femtio centimeter, det får räcka för mig. Då går det snabbt att kolla längden och hjälpligt få ett hum och vikten, framför allt om det gäller harr.
För mig är fisket så mycket mer än fiske. Ingredienser som kamrater, vackra vyer och ett intressant växt- och fågelliv är viktiga för mig som sportfiskare. Sammaledes kan jag inte tänka mig att fara på fiskefärd utan min kamera. Sportfiskets kaka är med andra ord ett konglomerat av upplevelser, små sköna russin som tillsammans förgyller min tillvaro.
Lycka till med fisket i sommar och skicka gärna med bilder på din fångst.
Skitfiske på er och ha en bra sommar!