Otto Lundin kommer från den stolta vikingaön Frösön mitt i ute i jämtländska Storsjön. Jag är naturligtvis extra road av detta, eftersom jag själv en gång i tiden föddes på ön. Nu är det faktiskt inte nog med detta, eftersom Otto också har rötter i Äspnäs efter Ströms Vattudal i norra Jämtland, den by där både min mamma och pappa föddes, där jag fortfarande har stora delar av mina rötter bevarade. Det här börjar bli lite väl familjärt, men faktum kvarstår att Otto också har fångat sitt fiskeintresse i min ungdoms öringå, det lilla underbara vattendraget som jag i mina böcker har kallat Bäverån. Törs jag skriva att vi också är släkt på lite håll? I skrivande stund går Otto på fiskeguideutbildningen vid Tornedalens folkhögskola i Övertorneå. Eftersom jag själv jobbar med fiskeekologin och fiskebiologin på skolan, hade vi så pass många personliga beröringspunkter att fiskefebern grasserade även på lektionerna. Nu ska vi kolla upp lite vad Otto har att berätta. Nu kör vi!
Det här ska bli riktigt intressant. Hur kom det sig att du blev fiskeintresserad och hur i all världen hittade du vår gemensamma Bäverån? Intresset för fiske har följt mig så länge jag kan minnas. Däremot så kom intresset för flugfiske en sommarkväll vid min familjs stuga. Det var faktiskt samma kväll som jag fiskade i Bäverån för första gången! Min pappa tog mig upp till ån för att jag skulle få prova meta bäcköring. Under tiden som jag doppade kroken i alla små bakvatten så pratade han om någon gubbe vid namn Gunnar som höll på med något som hette flugfiske, tydligen så var vi släkt också. Men för att göra en lång historia kort så visade pappa en av dina böcker och berättade lite om flugfiske. Kort där efter så la jag vantarna på min storebrors flugspö!
Bäverån är en av många öringförande vattendrag som danade oss som sportfiskare. Vilka känslor gav mersmak när du vandrade efter ån? Hur upplevde du vattendraget? Det var ju så klart fisket och bäcköringen som lockade mig upp längs ån, men självklart så var det mycket mer än så! Naturen och växtlivet var fantastiskt och inte allt för sällan så fick jag se färska spår efter björn. Lite björnfrossa är en bra krydda till fisket, enligt min mening. Men det var när jag var yngre och naturen kändes lika orörd som fisket, men i och med att skogsmaskinerna dragit fram de senaste åren så har fisket och naturen förstörts så pass att jag bara går upp av nostalgiska skäl.
En frösöbo kan väl inte ha svårt att hitta sina hemmavatten, med vatten runt omkring? Hur har du det med dina närvatten? Ska jag vara ärlig så fiskar jag knappt i Storsjön, så mitt hemmavatten har jag utsett till Ströms Vattudal i norra Jämtland. Pratar man närvatten så har det blivit några vändor till Hårkan och Långan under åren. Jag är också medlem i en fiskeklubb som har fiskerätt i ett gäng fina fjällströmmar som jag inte tänker nämna vid namn.
För närvarande går du på fiskeguideutbildningen i Övertorneå? Hur har du upplevt din skola, dina studier och din fritid i Tornedalen?
– Skolan är perfekt för de som vill jobba med människor och komma ut i naturen. Nytt för i år är att man först måste gå ett basår innan man väljer mellan tre olika inriktningar, Natur och aktivitetsguide, Flugfiskeguide och Jaktguide. Eftersom det är en folkhögskola är det väldigt olikt en vanlig skola. Det händer väldigt ofta att man glömmer bort att man faktiskt har lektion när man står där i skogen med sina klasskompisar. Självklart så har vi lektioner i klassrummet också. Mycket har då varit riktat mot service, eget företagande och allt som har med guideyrket att göra. Under vintern så har fritiden mest gått till att binda flugor.
Varför vill du utbilda dig till fiskeguide? Behövs fiskeguider?
– Jag har alltid gillat service och att jobba med människor. Att slå ihop det med flugfiske kändes därför som ett självklart val. Det är många som jobbar som fiskeguider men få som är utbildade. Nu vet jag att det saknar en viss betydelse och att det är lokalkännedom som spelar roll. Som det ser ut nu så växter fisketurismen. Utbildningen ger inte bara bra kontakter utan även en bra grund att stå på om jag ska starta eget en dag!
Just nu är det gruvhysteri i landet. Dagbrotten kan bli många, framför allt på renbetesområden i väglöst land, inte bara i Norr- och Västerbotten utan också i Jämtland. Hur ser du på detta utifrån ditt kommande jobb som fiskeguide?
– Det är åt helvete! Självklart förstår jag att den kan skapa arbetstillfällen och att det är mycket pengar inblandat. Men jag tycker att det är för jävligt att det ska vara på bekostnad av den unika natur vi faktiskt har här i Sverige.
– Förra veckan så var vi uppe i Abisko med klassen och på vägen upp så syntes det tydliga spår efter gruvbilarna längs vägkanten. Snökanterna var svarta av tungmetaller och med tanke på att det kör en gruvbild var 6:e minut så vill jag inte ens tänka tanken på hur mycket som hamnat i alla vägnära vattendrag.
Hur ser ditt drömjobb ut?
– Bra fiske, nöjda gäster, och få börja varje vecka med att säga ''Yes, det är måndag''