Kent Nilsson bor i Härnösand där han på ett föredömligt sätt har koll på allt som flyger och allt som simmar, under vattnet. Därtill är han en mycket intresserad botaniker, gärna med kameran i högsta hugg. Det var Kent som en gång i tiden berättade för mig att näktergalen fanns i hans hemmamarker. Hans berättelser om möten med den skönsjungande fågeln får fortfarande mina frossbrytningar att grassera.
Vi träffades en gång på en av mina föreläsningar på trakten och sedan dess har vi kontinuerlig kontakt med varandra. Naturligtvis är det flugfisket som är kittet i kamratskapet, men där finns något annat. Uttrycket att "fiske är inte enbart att fiske" kan sägas vara den sammanhållande länken. En av mina morbröder sa en gång att det är synd om människor som inte vet vad som växer på marken och vilka fåglar som sjunger i skogen. Så sant som det är sagt, ett visdomsord att följa.
Hur kom det sig att du blev intresserad av sportfiske?
- Min mamma tog mig med på mete när jag var tre år och sen dess är jag fast.
När jag växte upp var det bäckmete efter öring som gällde och gäddfiske.
Sommarloven tillbringade jag vid vattnet, på förmiddagarna så fiskade jag gädda och efter att ha ätit blev det bäckmete på kvällarna. Flugfisket började jag med alldeles för sent. Hade varit intresserad länge, men köpte inte mitt första spö förrän 1986. Jag började med att fiska regnbåge i sjöar som var ett relativt lätt sätt att få fisk och på den tiden fanns det fin fisk i vattnen kring mig. Det som fick mig riktigt intresserad av flugfiske var Naturrutan med Rolf Smedman. Jag älskade det TV-programmet där Rolf och Sveneric Loodh förmedlade känsla blandat med fina bilder. Det var inte så viktigt att få de stora fångsterna utan mer att vara ute i gott sällskap och ta del av vad naturen har att erbjuda. Jag fick kontakt med Rolf 1995 och vi blev goda vänner. Vi träffades varje sommar i hans stuga i Gimdalen, kallad "Smedjan", där han berättade om hur det var förr, på ett sätt som bara han kunde göra. Vi fiskade tillsammans i strömmarna kring Gimdalen varje år till år 2000 då han tragiskt gick bort. Rolf var en mycket fin fiskekompis och vän med ett stort hjärta. Höjdpunkten på året numera är fjällveckan i Norrbotten som jag inte missar för det är den som gör att jag överlever vintern.
Ett gammalt indianuttryck säger att människan måste ha vackra vyer för att må gott. Vad betyder naturens skönhet för dig, gällande exempelvis blommor, fåglar, vatten, fjällen.
- Indianerna är det folk som insett värdet av naturen och att vi måste samspela för att kunna överleva. Utan fågelsången, blommarna och det porlande vattnet på våren så skulle mitt liv vara fattigt.
Med åren har jag blivit bättre att "ta mig tid" när jag är ute i naturen. Numera kan jag sätta mig ner och njuta och samtidigt se de saker jag missat tidigare. Varje vår så njuter jag av näktergalens sång i slutet av maj och följer forsärlans häckning. Naturen har något för alla det gäller bara att ta vara på det.
"Min finaste fiskeupplevelse var när vi såg sju bländvita sångsvanar över Kaitumsjön". Hur ser du på det uttalandet?
- Då ser jag sångsvansparet som lättar från selet i Lietik (Kaitumälven) för några år sen framför mig, en helt magisk kväll i mitt liv. Jag har några trolska ögonblick på näthinnan som jag bär med mig för livet.
Hur väcktes ditt intresse för ornitologi?
- Jag vet inte, men min farfar hade ett gott öga till fåglar. Han matade dem i sin fågelstuga när jag var liten. Fågelsången på våren har fått mig att undra vilka läten som hör ihop med rätt fågel . Kråkfåglar gillade jag inte tidigare men Rolf Smedman fick mig att fatta tycke även för dem, de är mycket intelligenta och sociala fåglar. Näktergalen är min favorit.
Vilka krav ställer du på ett bra fiskevatten?
- Då vill jag ha ett vatten med naturligt bestånd och egen reproduktion, gärna opåverkat av människan så långt möjligt. Ett bra fiskevatten ska också nyttjas av fiskare som värnar om naturen och skattar vattnet förståndigt.
Hur ser ditt vardagsfiske ut?
- Tyvärr har jag inget bra vardagsfiske omkring mig idag då alla "gamla" vatten förstörts på ett eller annat sätt. Fiskar med fluga nån gång i min "gamla" å, som inte är sig lik och lite gäddfiske på våren samt öringsfiske efter kusten.
Om jag har förstått dina intentioner söker du ekologisk fullkomlighet. Har du hittat din drömplats i fiske- och naturrummet?
- Jag tycker det är tragiskt att vi människor fortfarande skövlar och förstör våra ändliga resurser. Med dagens kunskaper om hur samspelet mellan människa och natur fungerar så är det svårt att förstå att vi inte nyttjar de ekonomiska fördelarna som våra fjäll, kulturlandskap, skärgård, vattendrag mm, på ett bättre sätt. Det är också tråkigt att många "naturmänniskor" inte kan ta rätt på skräpet när de vistas ut i skog och mark.
Man orkar bära ut tunga lådor med exempelvis öl, men förmår inte att ta rätt på tomburkarna som inte väger mycket, samt att de tar mindre plats. Jag tycker mig dock se en liten förändring till det bättre, så det finns hopp. Kaggfisket och att man inte följer gällande fiskebestämmelser är också något som jag inte förstår att man inte kan respektera.
Reglerna finns ju för att vi ska kunna ha ett fortsatt bra fiske i Sverige, som våra barn också ska kunna njuta av i framtiden.