Härligt höstfiske i Pakkroei

Ryssland, vilket land?  Vi passerade den ryska gränsen med det sedvanliga krånglet av kontroll av bil och papper. Nu var vi i Ryssland. Det märktes direkt, i princip obefintliga vägar bitvis, eller mycket dåliga. Skogen har fått växa och eldhärjas som moder natur en gång tänkte att det skulle vara. Som en före detta skoghuggare var det naturligtvis intressant att se. Ryssarna hade inte gjort något åt skogen på flera hundra år. Blandad gammal skog med ungskog och gamla skogsbränder. Fantastiskt underbart!!

Efter många timmar på guppiga vägar nådde vi till slut Murmansk. Den gamla flottbasen/staden, där alla u-båtar och fartyg utgick under kalla kriget. Nu är nog baserna bitvis lika förfallna som själva Murmansk. Måste vara en av de tråkigaste och gråaste städer som finns, kolkraftverk överallt, små som stora med rödvita skorstenar. Gamla statyer och delvis förfallna monument som påminner om det gamla Ryssland. Kommer på mig själv med att sitta och nynna på Rysslands nationalsång, en av världens vackraste sånger. Jag blev nog lite förstörd efter alla hockeymatcher man sett under 70-80 talet då ryssarna var så fenomenala på hockey och vann allt som kunde vinnas, år efter år.

Inget ont som har något gott med sig. Landet har förmodligen den absolut sista vildmarken kvar, och detta tack vara det gamla Ryssland. Vi får se vad som händer i framtiden...
Naturligtvis är helikoptern försenad och ingen av oss är egentligen det minsta förvånad. Det man har hört om Ryssland och resor är att det aldrig har funnits tidtabeller. 

Så småningom åkte vi ut till en gammal flygplats, där gamla lik av helikoptrar och flygplan gav silhuetter av stål och tystnad.  Vi undrade hur vår helikopter egentligen skulle se ut? Döm om vår stora förvåning då det plötsligt kom en stor och modern farkost och hämtade oss till vårt tänkta drömfiske efter brunöring i den lilla älven Pakkroei.

Den två timmar långa flygningen gav oss fantastiska vyer över tundralandets myriader av sjöar och jokkar. Landskapet var påfallande likt det som kan erbjudas i trakterna av Kiruna. Tänk vad många jokkar, småälvar, sjöar och vattendrag som människan kanske aldrig har fiskat i tidigare. Vi tittade ut genom de små fönstren och drömde. Tänk att få vandra fritt och prova den där lilla trevliga jokken. Det hela kändes som att förflytta sig minst femtio är tillbaka i tiden. Det måste finnas vansinnigt många drömvatten i Ryssland. Tänk att få vandra en hel sommar på den ryska tundran i jakten på drömvatten.
   Efter de sedvanliga bestyren med tält och lägerplats var det äntligen dags för fisket. 
 
Vi som skulle pröva lyckan på direkten var Patrik och hans far Göran, min son Henrik och min dotter Sara, en kille som heter Pavel och jag. Pavel var den som inte kan hålla sig längre. Han var först med att rigga spöet.

Henrik och jag kom efter en stund. Pavel var redan inne på sin tredje öring mellan ett och två kilo? Han fick de på grunt vatten. Om det vore hemma så skulle det bara innehålla småfisk. Jag och Henrik går upp på ett sel med en liten nacke. Henrik får börja fiska och jag går lite längre upp. Här lyckas jag fånga en vacker öring kring två kg. Den får naturligtvis gå tillbaka. Underbart, fantastiskt! Med detta så nöjer vi oss för den kvällen.

  Det visade sig att det inte är helt lätt att få dessa vackra fiskar att hugga. Det verkade som om det stod ett par tre stycken stora öringar i varje sel eller pool, sen blev det dött. Nästa dag lika så, de stora har intagit de bästa platserna i selet eller forsen. Vi fick några underbara dagar på den övre sträckan av Pakkroei älven.

Efter några dagars underbart öringfiske i Pakkroei blev det förflyttning i med gummibåtar och en kanot ner till en biälv till legendariska Youkangafloden.

Där skulle det finnas både lax och öring. Innan mötet med det nya fiskevattnet hade jag aldrig fått en lax på fluga. Har alltid haft en rädsla av att bli frälst på laxfiske med fluga. Jag har flera kamrater som blivit ”förstörda” och bara fiskar lax. Hoppas att jag klarar mig. 

Efter en del kastande med mitt relativt lätta flugspö lyckades jag kroka en lax på ca fyra kg och visst var det häftigt. I och med att den kände att den var fast flög den upp i luften och när den prickade vattnet igen gjorde den en rusning uppströms och precis när jag tyckte att jag hade koll på läget bar det av nedströms. Vilka krafter och vilket energiknippe.

Vi hade ett fantastiskt fiske i Ryssland och naturen/tundran var helt underbar, även om vädret hade kunnat vara bättre. Det var ständig nordan och dimma men inget regn, ner mot noll några nätter.
Jag lyckade få en lax kring sju kilo. Patrik fick en på fem kilo och Göran tog rekordet på tio kilo Dottern Sara slog alla med häpnad genom att fånga flest laxar fluga, inga monster men den största runt fyra kilo var ett riktigt energiknippe. Tänk att ingen av oss blev utan lax. Naturen var fantastisk, kamratskapet, fisket och den goda maten kanon. Livet kan faktiskt inte bli mycket bättre än så.
Jag vill också rikta ett stort tack till Kent från Harads som arrangerade resan.

Se mer på www.fishingnorth.com