Detta påminner mig ständigt om en sorglig företeelse som hände mig för ett tiotal år sedan. Jag hade fotat en tjej från min trakt, med en vacker gädda tagen på fluga i Råneälven. Lite blygsamt vill jag påstå att bilden verkligen var bra. Jag skickade in den till en av våra fisketidningar. Nobben fick jag med motiveringen att fisketidningar säljer sämre om det är en kvinna på framsidan? Då brann hela proppskåpet hos Westrin. Sex år senare skickade jag in den igen. Då sattes den plötsligt in som en utsida och tidningen sålde självklart ovanligt bra. Sussi tillhör den nya generationen sportfiskare som absolut bryter inkrökta könsroller. Ingen är gladare än jag
Det kan tyckas ovanligt att en tjej är en så driven fiskare och Sussi berättar att från början fick bloggen mycket uppmärksamhet för att hon var just tjej.
- Det finns många tjejer som fiskar, men alla kanske inte fiskar så mycket som jag gör, säger Sussi med ett skratt, och fortsätter med att berätta att hon fortfarande träffar på gubbar ute vid vattnen som höjer på ögonbrynen och undrar vad hon gör där. Men i det stora hela blir hon positivt bemött.
Sussi tror att många fiskeintresserade tjejer känner sig ensamma. Hon är aktiv medlem i Fjällorna. Det är en förening för alla sportfiskande tjejer oavsett favoritmetod.
- Vi vill visa att det finns många duktiga fisketjejer och alla är välkomna oavsett hur långt de kommit i sitt fiske.
Nu ska vi kolla vad Sussi har att berätta om sakernas betydelse.
Vad beror det på att sportfisket har varit så mansdominerat?
- Förmodligen beror det väl på att stenålderseran hänger sig kvar, männen var ute och jagade och fiskade medan kvinnorna höll grottan varm, lagad mat och tog hand om barnen. Men detta fenomen är inte unikt inom enbart sportfisket. Vissa yrken och andra intressen är fortfarande mansdominerande. Det som är mest förvånande är nog ändå att denna mentalitet hänger sig kvar även på 2000-talet inom den del områden.
Klyschan är att tjejer som fiskar, fiskar för att deras män gör så?
- Det är troligtvis så men absolut inte i mitt fall. Mitt fiske startade med att mamma tog med mig ut på sjön för att meta mört och abborre, fisken kom till nytta för gårdens katter och våra magar. Jag har varit en tjej som för det mesta valt mina egna vägar och tagit sällskap av individer jag trivs med oavsett kön, sexuell läggning, etnisk bakgrund eller ålder. Att det sen råkar vara så att jag har en bror, far och sambo som delar detta intresse med mig gör ju att det syns mer utåt att det för det mesta är män jag fiskar med. Men det är för det mesta jag som drar med dem ut och inte tvärtom. Det händer då och då att även syrran och morsan följer med ut och svingar spöna, när de får lite fritid över.
När jag var grabb fiskade också tjejerna? Men knappast i fullvuxen ålder. Hur kan det komma sig?
- Många kvinnor prioriterar hemmet, familjen och barnen och har svårt att offra tid och pengar till andra intressen. När sedan barnen skaffat eget bo och vardagen kommer ifatt så är det många kvinnor som hittar tillbaka till fisket, om de haft det som intresse tidigare i livet.
Du är aktiv medlem i fiskeföreningen Fjällorna. Kan klubben vara en bidragande orsak att allt fler tjejer hittar ut till våra fiskevatten? Hur många medlemmar?
- Det är ju målsättningen med Fjällorna, att locka ut fler tjejer till våra fiskevatten. Det är också bra att som förening med över 400 medlemmar, visa att vi finns och på så sätt kunna ställa lite krav på butikerna runt om i landet att bl.a. ta in fiskekläder som passar även oss tjejer. Vi ordnar aktiviteter inom de flesta fiskemetoderna runt om i landet, för att erbjuda fler tjejer till att komma ut och fiska, oavsett om man bor i Malmö eller Haparanda och då självklart oavsett vilken fiskemetod man vill utöva eller lära sig mer om.
Hur kom det sig att du blev biten av sportfisket?
Jag har hela mitt liv varit intresserad av djur och natur. Min första häst fick jag när jag var i 10-års åldern och fick då rida in den själv. Det var ett litet nordsvenskt sto som jag döpte till Ronja, inspirerad av Ronja Rövardotter. Tack vare hästintresset ökade intresset att leta upp vackra skogar, bäckar och leta efter vilda djur. Mellan åren 2001 till 2010 var jag utan egen häst och det var då fiskeintresset ökade, för även det var ett sätt för mig att komma ut i naturen. Jakten på vackra sjöar, sagolika åar och storslagen natur blandades med ivern att kunna kroka det som fanns under ytan. Men det är ju inte bara fisket utan även det vilda som finns över ytan som lockar mig.
Jag har läst på din blogg om ditt fantastiska fiske på Grönland. När du sedan kom hem, vad består minnena av?
- Det största minnet är nog rödingarna i alla dess vackra lekfärger, polarräven som tassade runt oss i campen och den där underbara känslan av att vara här och nu. Att vara här och nu, mitt ute i vildmarken utan någon som helst kontakt med civilisationen och omvärlden.
Din blogg är synnerligen populär. Vad har du för intentioner med den?
- Från början var bloggen ämnad som en fiskedagbok för mig själv och för att visa mina närmaste vänner och släktingar vad jag upplever där ute vid fiskevattnet. Mitt fotointresse utvecklades, då jag gärna vill förmedla känslor och upplevelser via bilder. Nu är bloggen fortfarande ett sätt för mig att kunna återkoppla till det jag upplevt men jag hoppas också kunna inspirera andra att komma ut i naturen, fiska, få frisk luft, hitta lugn och ro i ett allt mer stressat samhälle.