Jag visste sedan tidigare att Tomas var en berest herre, som snart nog hade sett det mesta av vad Norrbotten och norra Lappland hade att erbjuda. Ola Jönsson, Tomas pappa, är en känd fotograf och han hade plåtat alla möjliga landskapstyper i Norrbottens län. Därför höjde jag inte nämnvärt på ögonbrynen när Tomas, i mitten på nittiotalet, bildade konferens- och aktivitetsföretaget KonfAktiv i Luleå. Det blev liksom rätt man på rätt plats på en gång. Därför kanske det är överkurs att nämna att Tomas naturligtvis har stenkoll på de flesta av de bästa fiskevattnen i norr. Han om någon vet var storharren står.
Jag har din pappas alla fotoböcker och förstår att familjen Jönsson var en resande familj. Detta måste ha satt vissa spår i ditt inre. Hur ser du på den tiden?
Pappa var en känd fotograf som tävlade under många år med stor framgång. Då fick vi lära oss stå framför kameran och sedermera lära oss fota och komponera själva. Vi växte upp med att pappa gick 10-20 meter efter oss hela tiden med ena ögat i sökaren. Pappa var duktig på att ta bilder utan att folk kände att "han kom för nära". Det var mer oskyldigt förr och idag är det inte lika lätt komma vandrandes i en stad med kameran och fråga om du får ta en närbild på en person. I våra resor i landet fotade pappa alltid, vi släpades formligen runt överallt. Vi fick verkligen se Sverige, kanske inte lika mycket av utlandet men Sverige dess alla landskap fick vi besöka. Samma gällde vårt eget län. Vi fick se alla bruk, älvförgreningar, hembygdsgårdar, älvar, dalar och berg. I de tidiga tonåren var det inte alls lika kul att hänga med mamma och pappa, men jag började själv fota och då blev det med ens roligare. Tävlandet kom automatiskt, helt opretentiöst men det visade sig att det fanns viss talang. Jag vann en del mindre tävlingar innan jag vann DIFO (DM) och SIFO (ungdoms-SM). Men det var ändå svårt att känna sig helt hemma i olika fotoklubbar och vissa människors förmåga att placera människor i vissa fack. Du behöver inte vara på ett visst sätt för att vara duktig på någonting. Jag tappade lusten faktiskt. Men tiden med alla dessa resor och att jag från tidiga år fick se och uppleva vårt län gjorde att jag alltmer började se det vackra som finns här.
Varför KonfAktiv?
KonfAktiv står för konferenser och aktiviteter. Jag ser alltjämt vårt läns utbud som ett solsystem. Att kunna kombinera författare, musiker, konstnärer, kockar, hundspannsföretag och aktivitetsföretag är helt underbart härligt. Att dessutom arbeta med människor är en utmaning.
Det kan vara svårt ibland när kanske 30-50 företag ska bidra med olika mycket innehåll till en kund och leverera på ett sådant sätt att vi kan konkurrera med Dubai, lyxkryssningar, storstäder i världen etc. Det är inte alla som förstår kanske hur det är möjligt, inte ens det som är involverade. Det går, det suger musten ur mig och jag skulle inte orka om den "osynliga lönen" inte fanns. Det är uppskattningen från världens mest beresta människor som är denna osynliga lön. Att kunna konkurrera med överbemannande destinationer eller sjustjärniga hotell i Dubai med hotell hos oss som är tre- eller fyrstjärniga gör att utbudet, service och det som gästen ej förväntar sig, ska överträffa detta. Det gör vi med passion för vårt län, med passion i allt bemötande som är äkta och att gästen ser, känner och upplever vår stolthet och det äkta orörda vi låter dem uppleva med oss.
Hur ser du på natur- och vildmarksturismens framtid i Norrbottens län?
Idag finns mycket duktiga företag för jakt- och fisketurism i Arjeplogsfjällen, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna. Utmaningen är idag att nå ut till den potentiella kunden. Det mediala bruset är större än någonsin idag med sociala medier och digital marknadsföring. Att lyckas nå ut i en extremt hård konkurrens i världen i detta brus, det är inte lätt. Det ställer krav på försäljning. Vi är duktiga i hela vårt län, som vi valt att benämna Swedish Lapland i turistiska sammanhang, på att ta hand om en gäst,när de väl har kommit till oss. Men jag skulle vilja säga att det råder snudd på förvirrat tillstånd bland mycket namnkunniga och i olika branscher kompetenta personer. Vi blandar ihop marknadsföring och försäljning, vi pratar om segmenteringsprocesser och utarbetar rapport på rapport på rapport. Fokus hamnar på att utreda, konsultativa insatser skenar iväg och människor byter plats alltmedan skutan står kvar i hamnen fullastad med bra utbud. När det gäller utbudet så är det väl också så att vi måste utveckla oss men med dålig internationell försäljning kan och har ingen råd att göra detta. Så effekten blir att vi lutar oss tillbaka mot nästa rapport om potentialen "där ute i världen". Detta är hård kritik, men jag driver själv ett säljbolag så jag tycker mig ha rätt att kritisera. Ett annat problem har nu blivit en prestigefråga, vem ska komma med "trollformeln" som får Turismen att blomstra. Det är ingen trollformel, vi är rörande överens om att vi inte ska ha massturism men om vi ska ha turism överhuvudtaget krävs det att vi uppnår kontrakt med partners som vill sälja vårt utbud. Detta har företag inom testindustrin förstått, de ligger på 10-15 åriga avtal. Icehotel och företag runt Pajala har också förstått detta. I takt med ökat antal gäster har de investerat också.
Det behöver inte starta med 300 partners som vill sälja oss, låt oss starta med en handfull. För till syvende och sist, är det relationen mellan människor som leder till detta, inte mellan maskiner. Ganska lätt egentligen…
Vad har vi som inte andra har?
Men jag ser ett län med en sådan extremt fin natur, som till stora delar är orörd. Vi sitter på kanske Europas sista stora vildmark, med tanke på våra ytor. Detta är ett oerhört kapital som vi måste vårda. Det handlar också om oss "lokala" som besöker fjäll och skogar, lämna inte skräpet i naturen. Var aktsam så att dina barn-barn också får uppleva detta. Jag är inte emot utveckling. Men jag är emot skövling. Jag anser tex att utbyggnaden av Luleå Älv är en våldtäkt på en hel älvdals naturresurser och ett lurendrejeri på hög nivå. Älven omsätter cirka 7-8 000 Miljoner i energi. Hur mycket återinvesteras i älvdalen som skövlats, snudd på ingenting och vart är "jobben" idag!?
Då blir jag kraftigt oroad när jag hör om nya gruvbrytningar och kommuner som i desperation låter sig luras med i sysselsättningstankar av utländska bolag som vill starta gruvor i Jokkmokks och Kaitums älvdalar. Ägarna sitter nog i en limousin på Manhattan och sippar på en drink, alltmedan vi ska äventyra miljontals år av biologisk mångfald och evolution.
Jag tycker dessa två förslag är helt idiotiskt! Tempot i samhället idag gör att vi "normala" människor inte tar in tjuvjaktens problem i världen, att vi håller på att totalt fiska ut haven som står för majoriteten av födan för världens folk, att Arktis smälter, regnskogarna huggs ned, att oljan är slut om cirka 40 år med mera. Alla dessa problem tar slut inom 40-100 år, då allt är slut om vi inte gör något drastiskt. Vad gör vi människor, absolut ingenting!!!
Jag vet att du är en engagerad flugfiskare. Hur ser du på kommande vattenkrafts- och gruvetableringar?
Vattenkraft är ett grovt ingrepp i naturen, i alla fall i större skala. Vi behöver energi, japp men vad gör världens folk med sol- och vindenergin och dess forskning. Dessvärre får denna forskning alltför lite resurser. Hela jordklotets energibehov tillgodoses under någon minut om vi kunde ta tillvara all solenergi som träffar jordklotet. Det sant, det är någon minut. Jag blir faktiskt ledsen när jag ser att vi människor är som en gevärskula, vi susar fram, utan eftertanke. Vi hinner inte. Livet och allt vi "ska ta in" i sociala media, jobbet, barnen, ideella idrotter, hobbies, träning med mera går fort idag. Tiden räcker bara till för det jag se nu och här. Annars brakar vi ihop som människor. Trist!