Anders Öhlund, sedan länge boende i Sandviken, beskriver sig själv som "a happy punk and an outdoor person who enyoy life, fishing, photo & people". Här finns med andra ord, med bred marginal, samhörigheten oss sportfiskare och vildmarksnjutare emellan. Ett uttryck som åtminstone passar mig som handsken.
Den vackra Jädraån rinner upp ur det vilda Dalarna, rinner i stort sett genom hela Gästrikland, för att till slut mynna ut i Storsjön, intill bandymetropolen Sandviken. Under resans gång passerar vattnet det vackra samhället Jäderfors, hemtrakten för januari månads fiskeprofil.
Beskrivningen av Anders kan egentligen göras hur lång som helst. Här finns samklangen med naturen, ekologiska förespeglingar och insikten om att något måste vi lämna efter oss till kommande generationer. Jag har en känsla av att Anders har ett självklart vapen i kampen om våra sista vildmarker, den allestädes närvarande kameran. Få tar bilder som Anders, där några kan räknas in som det bästa som någonsin har plåtats. Se mer om detta på Facebook. ***
Vad har Jädraån betytt för sig som sportfiskare?
– Det lilla, men långa vattendraget har lagt grunden för mitt fiskeintresse och här har jag fiskat kräftor, tagit många gäddor, metat mört med tjuvprilla under läppen och gjort utflykter på vårfloden. Det var också i Jädraån jag fångade mina första harrar. Det krävdes verifiering i boken Lilla Fokus för att fastställa den vackra, lilaskimrande fisken. Till sist var det även här jag lärde mig kasta med flugspö och fångade min första harr på fluga. Det var året jag skulle fylla 15 och jag tog den på en Silver Doctor. Den lilla fisken, med en bitter eftersmak tände också en livslång låga. Detta kan du läsa om under ”Flugfisken” nedan.
Du bor i Sandviken. Hur ser ditt vardagsfiske ut?
– Till vardags ägnar jag mig åt fiske efter gädda, gös och abborre i Gysinge. Nedre Dalälven är ett stycke unik natur och fantastiskt vattendrag i samma paket. Jag har älven alldeles inpå stugknuten och här finns även en av Sveriges sydligaste harrpopulationer.
– Jag kan varmt rekommendera den som inte provat flugfisket i dessa forsar ett besök, speciellt i september. För 20 år sedan togs många harrar över kilot årligen i området och här finns flera forsar av skiftande karaktär. Tyvärr har fisket gått tillbaka något, men enligt rapporter blir harrarna nu allt fler. Mina flugor får vila större delen av året, eftersom flugspöet endast skall brukas på helig mark och under lustfyllda förhållanden.
Jag har under många år njutit av dina excellenta bilder. Öringen som vakar är min favorit. Hur kan man ta en sådan bild?
– Bilden är från Ransarån i södra Lappland och jag hade tillsammans med min livskamrat Ewa tagit mig dit strax efter midsommar. Efter att ha rest vår förläggning på en liten och vacker tältplats gick jag uppströms längs stranden. Den syn jag möttes av kommer jag aldrig att glömma. På en sträcka av 75 meter hittade jag fem öringar. En av dessa fiskar var ordinär och de övriga av närmast gigantiska mått. Samtliga fiskar huserade på grusbottnar med djup under halvmetern. Något fiske blev det inte tal om, istället hämtade jag kameran och smög mig ut längs strandbrinken. Jag fotade fyra av öringarna på håll och ålade sedan ut på en överhängande tuva där en stor öring huserat. Från tuvan kunde jag med ett normalobjektiv och polarisationsfilter ha hygglig chans att få iväg ett lyckat skott. Det dröjde inte länge innan den enorma fisken sakta gled in och ställde sig i position, knappt två meter från mitt ansikte. Kameran fick jobba på seriebildtagning och vid fyra tillfällen steg fisken, men bara för att suga i sig av en enda sort av de sländor som passerade. Jag fick några bilder och njutningen visste den gången inga gränser. Det kan tilläggas att jag den sista kvällen drog på en annan öring utanför tältet som än idag är min största.
Vad vill du visa med ditt fotande?
– Jag vill visa bilder som berör, ger upphov till längtan och gärna eftertanke. Söker ofta motiven i form av vilda djur, men lika gärna mina fiskekompisar vid lägerelden, bilder på barn, eller naturmotiv som andas stillhet. Det viktiga är att bilden säger något.
Vilka bedömningsgrunder söker du i ditt vildmarksfiske?
– Jag söker miljöer som känns orörda, trots att jag är medveten om att dessa troligen finns endast i min fantasi. Det närmaste jag kommit är några vattendrag på Finnmarksvidda i Nordnorge. Dit gjorde jag min första resa 2003 med fiskekompisen Henke. Vi rörde oss över mycket stora ytor och skymtade under våra tio dagar två andra tält på långt håll. Någon människa mötte vi inte alls och stigarna verkade endast vara trampade av renar.
– Att få vistas och fiska i vackra fjällmiljöer där antalet möten med andra människor är så få att man känner lycka över att inte vara ensam. Det är livskvalitet för mig. Sedan vill jag förstås gärna vandra längs vattendrag, där jag kan bjudas en och annan stridbar fisk, som tar min torrfluga på en blank vattenspegel i den lappländska sommarnatten.
Har du något personligt mål?
– Allt sedan vår dotter föddes har jag fått nya prioriteringar. Företeelsen är underbar och jag kan inte nog understryka hur mycket hon betyder för Ewa och mig. Detta har tyvärr en liten baksida, något som jag påmindes om då jag i höstas letade isskraporna till bilen. På en hylla i garaget, låg min kära flugfiskehåv. Då insåg jag plötsligt att det är första gången på 20 år som jag inte tillbringar en till två veckor till fjälls, med tält och flugspö. Det kändes som ett dåligt omen och att sviten skulle brytas det tjugonde året var en otäck missräkning.
– Under 2012 skall jag, till nästan vilket pris som helst, genomföra en resa till Lappland eller till norska Finnmarken. Jag behöver en sån upplevelse årligen för att inte erodera, bita sönder mina naglar, för att få ork att möta vintern och ytterligare ett år av arbete.
Miljöerna är viktiga för oss spöslitare. Är du optimist eller pessimist inför framtiden?
– Trots otaliga bevis för att människan faktiskt verkar ge blanka fan i vår miljö och att inse värdet av orörd natur med en mångfald av växter och djur, måste jag titulera mig optimist.
Varför då kan man fråga sig?
– Därför att jag sett exempel på platser där fisket på senare år blivit bättre, eller där kraftigt utrotningshotade arter åter etablerats i vårt land och sist, men inte minst: Därför att det aldrig är för sent att ge upp!
Hemsidor; www.piken.fotosidan.se bildgallerier
www.savon.se hemsida
www.facebook.com/ohlundsphotography (Foto på Facebook)