Det är en helt annan känsla. Redan från första klippet. En helt annan ton och visst, det jagas. Men jägarna är både män och kvinnor, sida vid sida. Och ingen skjuter vilt från flaket på sin Dodge.
Att Jägarna 2 skulle bli en nästan helt fristående film, stod klart ganska snart den började planeras. Men faktum är att den inte hade varit hälften så intressant utan sin föregångare. Och frågan är om inte just det sviniga machosamhället var det som gjorde första filmen så bra.
I alla fall. En äldre, betydligt tröttare och mer cynisk Erik (Rolf Lassgård) återvänder till sina hemtrakter. Den här gången är det ett rutinfall som motvilligt lagts på hans axlar. Men ganska snart visar det sig vara något mer (såklart). Något mer bestialiskt än någon kunnat räkna med. Och banden till Erik är ja, man kanske inte ska säga för mycket.
Precis som i första filmen ligger nerven i de nära relationerna och de dilemman som uppstår i det lilla samhället där alla känner alla. Det är snyggt spelat och så där charmigt svenskt att det både är pinsamt och fantastiskt på en och samma gång. Dessutom är Jägarna 2 betydligt mer spännande, faktiskt så där så man sitter på nålar mest hela tiden. Och det är mer blodigt, mer brutalt och stundtals mer dramatiskt. Men är det bättre? Jag tror inte det.
Såklart tar Rolf Lassgård och Peter Stormare upp hela filmen. Och de kan sin sak, ingen tvekan. Men varför varför sluddrar de så förbaskat? Gör män från Norrbottens djupaste skogar det? Mumlar och brummar som två björnar. Eller är det liksom en tävling i vem som pratar i skägget mest? Det stör.
Och är det inte en aning fantasilöst att återigen använda en inte fullt normalbegåvad ung man som viktigt vittne?
Kjell Sundvall har inte gjort någon hemlighet av att han vill ha en verklighetsförankrad historia. Inte heller förnekar han att han hämtat inspiration både här och där. Men, som en del av förhandssnacket handlat om, verkar man inte valt att hämta all sin inspiration från det omtalade mordet på Carolin Stenvall från Piteå 2008. Även om det finns vissa, kanske slumpmässiga, likheter.
Så. Lysande kriminalhistoria om än föregångaren kändes på något fler plan.