70 år på scenen

Hej Lill-Babs. Vi dricker kaffe på hotell Ferrum i Kiruna, dagen efter din show på Folket Hus. Hur vill du ha ditt kaffe?
- På turné tar jag vad som finns till hands. Nu är det kaffe med mjölk i pappersmugg.
Ekologiskt kaffe?
- Nej, men gärna koffeinfritt.
Jag tyckte din föreställning var fantastiskt. Du delade med dig av dina erfarenheter som artist i femtio år och som trebarnsmor.
- Tack. Jag älskar det (att stå på scen, reds anm.). Älskar. Det brukar komma yngre och lyssna också, även om det inte var så igår. Efteråt kommer ungdomarna fram och kramas och tackar, de tycker att mycket gått rakt in i hjärtat. Jag har ju levt ett tag, så lite kan man.
Din hälsa verkar vara toppen. Några tips?
- Jag mår bra. Jag rör mig ju som en jäkel på scen i två timmar. När jag är hemma blir det promenader och påta i trädgården. Det finns så många som säger gör si och gör så, men man ska göra efter hur man själv vill. Vi har ju olika kroppar och behöver olika saker.
Jag testade en ayurveda- behandling igår och då tippade jag och behandlaren om att du behöll hälsan via Ayurveda.
- Jaså, ( skratt) nej, men jag kan ju prova.
Jag köpte med mig lite Ayurveda-te till dig.
- Åhh tack. Gillar jag inte det kan jag servera det på mitt nya fik LångHans.
Hemma i Järvsö ja.Kan man se dig servera kunderna kaffe där?
- Ja, när jag är på plats. Nu är min dotter Monica där och hennes dotter Jennifer.
Du verkar ha bra kontakt med dina tre döttrar. Några tips där då?
- Att barnen ska känna sig uppskattade. Att få känna att de är älskade och att om man är borta, så längtar man efter dem. Att man bryr sig, frågar hur de mår och tjatar om läxorna. De har blivit fina mina barn. Om jag bläddrar i min almanacka kan någon ha skrivit ett meddelande till mig, eller lämnat lapp på spegeln att de älskar mig.
Saknar du en son?
- Jag har tre söner. Mina föräldrar skilde sig 1958 och mamma flyttade hem till mig med bröderna Lasse, Uffe och Hasse. Då var Lasse fem år.
Dina barn har vuxit upp i offentligheten. Mediatränade du dem?
- Nej (skratt). Absolut inte. De har varit bra hela tiden och mycket mer raka än vad jag varit. De har inte varit så konflikträdda av sig. De kan ringa upp en journalist om något blivit fel, och när de kommer till deras barn blir de tigrinnor. Eller lejoninnor om du vill det. Kristin har gått journalistutbildning också för att lära sig mer och veta vart gränserna går.
Är det sant att du skickar blommor till någon varje dag?
- Jag är hopplös (skratt). Jag älskar att skicka blommor och min revisor blir tokig på mig. Hon säger att jag ska skriva kort istället, det blir ju folk glada av i dessa e-mailtider. Men folk blir glada av blommor också. Häromdagen log en busschaufför så fint och jag stog bredvid en blomsterbutik. Då fick han en blomma.
Men vad sa han då? En blomma av Lill-Babs.
- Han blev glad.
Till sist har jag lovat min kollega Bo-Gunnar att fråga om ditt handikapp i golf.
- 25,6. Hälsa din kollega att jag har golfat med Pelle Edby, ett proffs. Vi spelade och hade kul ihop. Men jag kom först på vid hål 18 att jag kunde fråga om tips. Det borde jag gjort redan vid hål nummer ett.