Tom Jones gör vad som krävs

Först och främst så är det naturligtvis roligt att en så pass stor artist som Tom Jones besöker Luleåkalaset. Den 71-årige sångaren har en karriär som spänner över sex decennier och en mängd kända låtar i bagaget. Men hits i all ära idag är nog Tom Jones mest att betrakta som en kuriositet snarare än en musikalisk storhet.

Det är kul att se en kändis helt enkelt. Vilket fler än mig verkar tycka då festivalens utan tvekan största publik samlades framför badhusscenen men storpubliken får vänta ända tills den sjätte låten innan Jones behagar lätta på förlåten och fyrar av den första av hitsen med Sex bomb.

Innan dess har Jones spelat en radda låtar från senaste albumet Praise & blame där han likt Johnny Cash försöker återuppliva karriären med nedtonade blues - och gospelcovers. Visst kan jag förstå att han på äldre dagar vill komma bort från sexsymbolen Jones och satsa på en mer respektabel image men i all ärlighet så är det hitsen man vill åt.

Och de kommer såklart, Delilah, Green, green grass of home och It’s not unusual framförs till den ålderstigna publikens stora jubel och än kan gubben sjunga. Inget snack om den saken men konserten som helhet känns sömnig och en rutinmässig Tom Jones levererar varorna men inte ett smack mer än det.