Patrik Ömalm inledde den tidiga festivalkvällen på bluestältets scen solo endast ackompanjerad av en stålsträngad akustisk gitarr.
De 50-tal tillbakalutade åskådarna fick höra sex låtar av en ledigt klädd och avslappnad Ömalm sjungandes med klar, inlevelsefull och myndig stämma.
Han blundar, höjer rösten, känner av vibratot och arbetar sig igenom både bluestolvor och ackordsföljder.
Det stökiga och rockiga signatursoundet saknades då kompbandet The original sins klev på först senare under kvällen.
Men Patrik Ömalm allena får ändå godkänt. Det är inget fel att inleda fredagen med ett gäng charmiga bluesballader som handlar om sorg och brustna hjärtan från livet i Malmberget.
- Om nu Malmberget finns kvar i slutet av den här låten, som Patrik Ömalm själv anmärkte i slutet av det korta uppträdandet.