Hon har inte de bästa förutsättningarna, Annika Norlin/Säkert!, när hon kliver ut på scenen. Jag menar, det regnar isdroppar. Det är tämligen skralt i publiken.
Ändå ser hon sjukt nöjd ut över att stå där. Hon gillar att vara i Kiruna. På riktigt alltså, inte för att hon får betalt för att låtsasgilla en massa saker, som fulla människor på festival.
Hon är lidelsefull Säkert!, det märks. Låtar som träffar. "Får jag". Med raden: Att se på hockey på Dovas,
utan att se Hockey på Dovas. Eller "Dansa, fastän" …hjärtat brister. Säkert! vet hur det är att vara svag. Och vem kan inte relatera? Tur då att hon som vet pluggar till psykolog.
Kvinnan som står på scenen har en själ. Den har hon tagit med sig hit. Inte lämnat hemma eller på hotellrummet och inte heller har hon tryckt undan den för att man säljer fler skivor utan.
Och så slår hon på tamburinen som om hon ville... mörda den. Lidelsefull, som sagt.