Förtrollande fantastiska fenomenala Flakasand

Det börjar med ljudproblem och det tar en stund innan Bodenbandet The Life Sentence kan börja spela, men när de väl gör det är det fullt ös.
Jag påminns om Sahara Hotnights med deras syntrockiga musik. Det är bra, det svänger och det kommer säkert att sälja när de väl släpper sin första skiva. Men repertoaren är lite väl begränsad. Efter blott 20 minuter är låtarna slut.
Förvisso är bandmedlemmarna relativ unga och skriver allt material själv, men 20 minuter räcker knappt att värma upp till. Publiken vill ha mer och The Life Sentence får lov att spela låten ”Shut up” igen. Det är nästan tomt på dansgolvet, men kvällen är fortfarande ung och publiken har inte riktigt kommit igång ännu. Däremot så är stämningen redan från start på topp.
En stor picknick
Folket kommer i jämna strömmar till stranden, många bärandes på solstolar och kylväskor. Flakasand rock & bluesfestival är mer än bara musik. Besökarna är här för att umgås i goda vänners lag. Musiken är bara ett plus enligt många. 
Amerikanska soulprinsessan Mia Lexi har under de två senaste åren uppträtt med Tina Turner Tribute Show och hon har en otrolig röst. Publiken ser lyrisk ut, nöjda med låtvalen, klassiker som de känner till som ”We Don’t Need Another Hero” och ”Simply the Best”.
Dansgolvet gungar och ju längre kvällen går desto bättre blir banden verkar publiken tycka.
När bluesveteranen Sven Zetterberg och hans band börjar spela är publiken på sitt bästa humör och det är ett hårt tryck på dansgolvet.
Flera generationer
När solen sakta sänker sig bakom berget och vattnet blir stilla börjar brasor tändas och grillmaten plockas fram. Både gammal som ung är här och många är veteraner i sammanhanget. Gänget bredvid mig på stocken tror sig vara de som varit här flest gånger, 20 av 21.
Ett år valde de att inte gå och det ångrar de än i dag. Det valet gör de inte om i första taget. Det förstår jag, efter att ha fått uppleva min första Flakasand-festival.