Pudlarna är ett slöseri med tid

The Poodles har på senare år gjort sig kända tack vare trummisen Kickens påstådda romans med allas vår Carola. Och konstigt vore annat då deras anskrämliga "hårdrock" inte på något sätt är värd att uppmärksammas. Nu är jag så illa tvungen då bandet fick äran att inviga Luleåkalaset. The Poodles tror att de spelar pudelrock (ja, därav namnet) men i själv verket har bandet tagit fasta på genrens alla avarter och fulländat eländet i absurdum. Det här är så sjukt intetsägande. Pinsamt till och med. Om man ska vara så dåliga som The Poodles så krävs det åtminstone att bandet har en scenshow som kan skapa intresse. Men icket. Sångare Samuel pekar segervisst på barnen längst fram och svänger med mickstativet men det räcker liksom inte för att uppväga de dåliga schlagerrefrängerna. Minst dåligt är Manowardoftande Metal will stand tall och trumsolot i mitten av spelningen. Och till de många barnen i publiken vill jag säga: Låt dem inte lura er att det här är hårdrock.