Under måndagen kom beskedet att Annika Strandhäll (S) lämnar uppdraget som socialförsäkringsminister. Hennes sambo har gått bort och hon behöver nu ägna tid och kraft åt sina barn, vilket är högst mänskligt och begripligt.

Strandhäll kvarstår dock som riksdagsledamot, vilket innebär att hon kommer att vara att räkna med i politiken och samhällsdebatten även framöver.

När Strandhäll summerar sina ministerår pekar hon på förbättringarna för pensionärerna och barnfamiljerna.

"Jag är själv uppväxt med en ensamstående mamma under ganska tuffa ekonomiska omständigheter. Jag vet vad de där extra hundralapparna betyder", säger hon i en DN-intervju.

Genom budgeten 2020 beräknas 1,5 miljoner pensionärer få bättre ekonomi genom en riktad skattesänkning, höjningarna av garantipensionen samt bostadstillägget.

Det finns emellertid också besvikelser. Sjukförsäkringen är det tydligaste exemplet.

Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, slog larm i en SVT-intervju 27 november 2017. Han pekade på att allt fler sjukskrivna blir av med sin sjukpenning. Sedan hösten 2015 har avslagen tredubblats!

”Det är ett svek mot de här människorna som har jobbat stor del av sitt liv och nu får en sådan här spark i magen”, sa Johansson.

Man kan diskutera var ansvarsbördan ska läggas. På den borgerliga sjukförsäkringsreformen 2008? Försäkringskassan? För hårda budgetkrav från Finansdepartementet på socialdepartementet? Eller något annat?

För socialdemokratin skapade det under alla omständigheter en besvärande debatt under valrörelsen 2018.

Utvecklingen gick stick i stäv med partiets besked inför valet 2014 om att reparera socialförsäkringarna och verka för en mänskligare sjukförsäkring. Många långtidssjukskrivna vittnade istället om motsatsen efter fyra år med S-ledd regering.

Som socialförsäkringsminister blev det Strandhäll som fick ta ansvaret och smällarna i den offentliga debatten.

Efter den hårda kritiken har hon tillsatt utredningar, formulerat om målet att minska antalet sjukdagar och bytt ut Försäkringskassans generaldirektör. 

Men dessvärre har initiativen kommit för sent och inte hunnit göra några avtryck i verkligheten.

För en ny socialförsäkringsminister, oavsett vem det nu blir, framstår det därför som den viktigaste uppgiften att återupprätta förtroendet för sjukförsäkringen. 

Människor ska inte behöva trilla mellan stolarna. Sjuka ska inte behöva bli socialbidragstagare för att klara vardagen.

Sjukförsäkringspolitiken finns inte nämnd i Januariavtalet. Jag hoppas emellertid att S, C, L och MP ändå tar ett allvarligt samtal om läget i sjukförsäkringen.

Även de socialt orienterade krafterna inom Centerpartiet och Liberalerna borde se att något radikalt behöver göras.