Ett 50-tal jägare hade samlats i Erkheikki under torsdagskvällen. Högst upp på agendan stod inte helt överraskande läget för länets älgstam. För att minska betesskadorna på skogen har en hårdare avskjutning skett. Men i takt med att stammen minskat har allt oroligare tongångar hörts från jägarhåll. För ett par år sedan vittnade jägare i Norr Media om ”tomma skogar” på vissa håll. Nu visar färska siffror att länets älgar fortsätter att minska.
– Det har varit en ganska tydlig sänkning. Det har ju också varit målet. Men sedan varierar graden i de olika områdena, säger jaktvårdskonsulent Björn Sundgren, som satt i kvällens panel tillsammans med representanter från Sveaskog och Pajala allmänning.
I Pajala-, Överkalix- och Övertorneåområdet har antalet älgobservationer halverats från 2010 och fram till i höstas, medan minskningen i länet är 25 procent.
När det sedan gäller avskjutningen, ytterligare en parameter, har denna minskat på de flesta håll i länet. För tre år sedan sköts 3,6 älgar per 1000 hektar kring kusten i Kalix, Haparanda och Råneå och i höstas bara 2,4. Motsvarande siffror för området med Pajala är 2,2 och 1,6 älgar. Och för fjällområdet kring Kiruna: 0,8 och 0,7 älgar. Björn Sundgren poängterar dock att siffrorna är preliminära – och att han inte tror att älgstammen är på väg mot en katastrof:
– Men om vi inte är uppmärksamma och styr höstens tilldelning riskerar stammen att krascha på en så låg nivå att folk slutar jaga. När stammen sedan ökar igen finns inga jägare som kan motverka en kraftig ökning. Men hur det ska se ut ska avgöras lokalt.
Från Sveaskog säger Marcus Jatko att man trots älgstammens minskning ser fortsatt höga betesskador. Vad det kan innebära för höstens jakt gav han dock inga exakta besked om:
– Vi hoppas att vi ska se en minskning på betesskadorna om vi håller lägre nivåer på stammen ett par år. Vilka tillståndsnivåer som blir nödvändiga ska vi diskutera i förvaltningsgrupperna under våren. Men som vi ser det handlar det inte bara om antal utan att vi måste få en bättre kvalité på stammen. Det vi ser nu är att det skjuts betydligt fler tjurar än hondjur och att vi ligger på låga nivåer i kalvavskjutningen.
Apropå detta sa Martin Uusitalo i publiken att jägarkåren redan innan corona-pandemin slagit larm om en minskning av antalet ”kapitaldjur”:
– När insåg ni att kalvandelen måste höjas, undrade han kritiskt – en fråga som bland annat besvarades av Marcus Jatko med att kalvsättningen per ko varit lägre och att det är mer tidskrävande att skjuta kalvar.
Under kvällen sa han flera gånger att han tycker jägarna gör ett bra jobb.
De flesta inläggen från publiken handlade annars om Pajala Allmänningsskogs anbudsjakt, vilken enligt flera lett till för högt jakttryck, jakt på ”fel” djur och oetisk jakt.
– Gör ni några kontroller kring hur jakten går till, undrade jägaren Ulf Kero.
Svaret från allmänningens Niclas Westerberg var att föreningen förfogar över 77 000 hektar, att resurser inte finns till att kontrollera alla jägare men att stickprov görs. Efteråt var tongångarna mildare.
Ska ni lyssna på kritiken?
– Ja, det kan bli så att vi styr ut på ett annat sätt och träffar varje jaktledare i grupperna. Det blir en annan sak än om ett papper skickas ut. Vi ska också se till att få fullständiga listor på alla deltagare, sa Niclas Westerberg.