Personer som hotar, angriper, kränker och försöker påverka och attackera demokratins utövare, journalister, politiker, poliser och åklagare, har fått en röst, en arena och en större möjlighet att lyckas i och med internet och sociala medier. De så kallade trollen arbetar metodiskt och utbrett för att uppnå sina anti-demokratiska syften.
För oss journalister är näthatet tyvärr en del av vardagen sedan flertalet år. Så fort våra reportrar rapporterar om ämnen som allas lika värde och flykting- och invandringsfrågor kommer glåporden, hatet, kränkningarna och hoten omedelbart, via våra sajter, mejl, sms eller telefon. Trollens syfte är att skrämma oss till tystnad. De anser att vi är folkets fiender, landsförrädare och ”pk-media”.
Personligen tar jag som ansvarig utgivare emot i snitt tiotalet mejl och sms varje vecka med olika former och grader av hat, hot och kränkningar. Jag är ofta den huvudsakliga måltavlan eftersom trollen har insett att jag fattar de slutgiltiga besluten om publiceringar.
Det enda sättet att kunna fortsätta med mitt jobb är att stålsätta mig och inte låta det beröra mig, annars skulle jag gått under för länge sedan. Ett sorgligt konstaterade, eftersom det ju egentligen är fullständigt orimligt att tvingas bli immun mot att bli hotad och kränkt på sitt jobb. Utsattheten för hat och hot är en av de största anledningarna till att journalister överväger att byta jobb.
Vi jobbar hela tiden för att belysa och motverka näthatet i alla dess former. Genom krönikor som den här, genom nyhetsartiklar och internt genom att utbilda oss och hålla diskussionen om näthatet och hoten levande. Vår givna och självklara inställning är att aldrig låta oss tystas.
Numera sker debatten i sociala medier i huvudsak på Facebook, i anslutning till de artikel-länkar vi lägger ut där. Där övervakas debatten av våra redaktörer och de olämpliga inläggen plockas bort så snart det bara är möjligt. Vi är inte ofelbara, vilket innebär att det då och då inträffar att olämpliga inlägg ligger ute längre än vi skulle vilja. Vi jobbar hela tiden för att bli bättre. Ambitionen är självklart hela tiden att hålla en god ton i debatten, utan att stänga möjligheten till kritik, ifrågasättande och starka känslor. Journalistik och granskningar väcker känslor och den yttrandefrihet vi själva värnar om ska naturligtvis innebära att det är högt i tak. Viktigt att konstatera är att det på Facebook som huvudregel är individen som själv juridiskt ansvarar för sina uttalanden.
Det här veckoslutet har vi i mediehuset utsatts för en kampanj som till sin strategi faktiskt liknar det den utger sig för att kritisera. Det var TV4:s politiska kommentator Marcus Oscarsson som under fredagen lade ut en text på Facebook där vi helt grundlöst paradoxalt nog pekades ut som en aktör som medverkar till att öka hatet på sociala medier. Oscarsson påstod med en inledande mening i versal text att ”mycket grova personangrepp, lögner och hat sprids på sociala medier hos SVT Nyheter Norrbotten, Norrländska socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren mot det avgående kommunalrådet Niklas Nordström (S).
Oscarssons sätt att rapportera om detta skulle i en journalistutbildning kunna användas som någon form av varnande exempel på hur det absolut inte får gå till om man har som ambition att skildra en fråga trovärdigt, allsidigt, sakligt och objektivt. Oscarsson brister på samtliga punkter, i samtliga sina tre inlägg på Facebook och Instagram som lades ut under helgen. Om en journalist hos oss begick nedanstående fel skulle de omedelbart få lämna sin tjänst.
– En av de viktigaste grundreglerna inom journalistiken när någon kritiseras är att söka kommentar och låta den kritiserade i sin version komma med svar på kritiken innan den publiceras. Det valde medvetet Oscarsson att inte göra, utan dundrade på med sin osakliga kritik oemotsagt i den första versionen som lades ut. När jag sedan sökte kontakt tvingades Oscarsson därför ändra felaktiga delar av sin första text, där han ogrundat påstod att chefer inom Norrbottens Media hade ett intresse av att begränsa de anställdas möjligheter att rensa i kommentarsfälten. Oscarsson fick i efterhand också lägga till en text under rubriken ”Reaktion”. Inget av det han lade till i den texten kan i pressetisk mening anses vara tillräckligt som utrymme för bemötande.
– Ju hårdare någon kritiseras, desto viktigare är att styrka sin kritik med tydliga exempel på det man påstår. Inte ett enda exempel fanns på några ”grova personangrepp” med i Oscarssons text. När jag sedan pratade med honom i telefon hade han ett enda exempel, som inte var i närheten av att vara ett grovt personangrepp eller hat.
– När man påstår att det finns kraftiga reaktioner och kritik räcker det inte att svepande och anonymt påstå att ”flera läsare hört av sig”, utan att ha en enda person som uttalar sig. Då finns risken att läsaren misstänker att det i själva verket är artikelförfattaren som har en egen agenda.
– Journalistiskt är det fullständigt tabu att starta en debatt där man själv gör obekräftade och anonyma uttalanden, och påstå att de är sanning. Och när aningslösa reaktioner på dessa grundlösa påståenden kommer, göra en nyhet av att vi får ”hård kritik” av läsare som läst den felaktiga första texten.
– Det allra värsta felet Oscarsson begått är att han kategoriskt raderat samtliga inlägg som ifrågasätter eller vill diskutera sakligheten och korrektheten i det han skriver. Jag själv och flertalet av mina medarbetare, ville naturligtvis bemöta kritiken och förklara hur vi faktiskt jobbar mot näthatet. Inte en enda av dem finns i dag kvar. På Oscarssons Facebook finns uteslutande kommentarer som är positiva till honom själv och det han skriver.
– Jag pratade i går med en läsare som skrev följande i anslutning till redaktionschefen Åsa Junkkas inlägg på Oscarssons Facebook: ”Åsa Junkka Jag hoppas att ni, trots den senaste tidens negativa uppmärksamhet, fortsätter våga granska offentlig verksamhet. Kommunen invånare förväntar sig det, där fyller ni en viktig funktion. Backa inte från granskning bara för att denna hat/hot-diskussion dykt upp”. Läsarens kommentar raderades snabbt, vilket var precis vad hen förväntade sig. ”Jag skyndade att ta en skärmdump då jag av erfarenhet vet att ytterst få nyanser släpps igenom”, skriver hen till mig.
Sammantaget är den enda rimliga slutsatsen att Oscarsson har en egen agenda med sitt osakliga inlägg, som inte får nyanseras, ifrågasättas eller kritiseras. Sådana inlägg raderas utan undantag. Därmed bidrar Oscarssons till det han själv säger sig vilja motverka – polarisering och näthat. När endast en enda åsikt är tillåten – artikelförfattarens egen – ökar föraktet hos de som tycker annorlunda. Avsaknad av utrymme för olika åsikter och debatt leder till näthat.
Jag har under fredagen och hela helgen kontaktat Oscarsson i skrift upprepade gånger och gett honom chansen att bemöta mina frågor. Han har raderat dessa frågor.
Avslutningsvis är vi själva inte perfekta, ofelbara eller fria från misstag. Det har inträffat att olämpliga kommentarer får ligga ut längre än vi vill, och vi jobbar för att minimera detta. Men att vi genom vårt agerande skulle släppa igenom, främja och anspela på hat är en extremt allvarlig anklagelse som helt saknar förankring i sanningen. Mina medarbetare och jag jobbar tvärtom varje dag i medborgarnas och demokratins tjänst. Vi ska och bör granskas – men det ska ske på ett sakligt och seriöst sätt. Näthatet är ett samhällsproblem som behöver debatteras och motverkas. Då behöver man lyfta frågan och diskutera just detta, inte försöka vinna billiga poänger genom att kritisera de som i själva verket är tydliga motkrafter till hat och hot – massmedierna.