De, Märta Bucht och Siri Holm, hade ett ingående samarbete inom rösträttsrörelsen såväl som fredsrörelsen och nykterhetsrörelsen samt de flesta andra folkrörelserna i Luleå under första hälften av 1900-talet.
Märta Bucht verkade ofta i centralstyrelserna till de organisationer som tog i anspråk deras tjänster. Då var det Siri Holm som fick kliva in som representant för Luleåkretsen av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och de andra som kallade.
Hur nära samarbetet faktiskt var visar ett brev från Matilda Widegren, en av grundarna till Internationella kvinnoförbundet för Fred och frihet och den svenska avdelningens ordförande i decennier. Widegren, som skrev under sina brev till vännerna med signaturen Mats, skriver, efter inledningen "Käraste Märta!".
"Nyss skrivet ett brev till Siri, som jag bett henne meddela dig. Du kan i gengäld meddela henne detta."
Glimten i ögat på Matilda Widegren märks i undertecknandet av brevet: "Kommitténs olyckliga interimsordförande, annars kallad Mats". Uppenbarligen är våra damer i färd med att bilda Kommittén för bistånd åt Krigsfångar i Sibirien. Året är 1920.
Märta, Matilda och Siri var inte de enda, men de var goda exempel på eldsjälar
En lista på deras engagemang visar på ett imponerande antal verksamheter. Engagemanget i Vita bandet medförde engagemang i bland annat Öhemmanet, ett semesterhem för kvinnor från hela Norrbottten. Siri Holm arbetade med påtaglig hjälpverksamhet och skänkte kläder och matvaror till flyktingar, bland annat tre tunnor sill. Märta Bucht, ofta kallad "Buchtan", satt i centralstyrelsen för Internationella kvinnoförbundet för Fred och frihet och var lokalordförande i Luleå i 40 år . Hon verkade inom hembygdsrörelsen och kyrkan och hyste inackorderingar i sitt hem. Hon hjälpte också eleverna på Flickskolan med de talrika elevföreningarna och var politiskt verksam i folkskolestyrelsen och kyrkofullmäktige. Hon ordnade litterära aftnar hemma hos mamma Rosa.
Ulla Persson berättade i Luleminnen går igen om ett tal som Märta Bucht höll om Luleå stads historia:
"Hennes tal flödade i gott och väl en och en halv timme, var efter hon satte sig ner. Alla trodde ämnet var uttömt. Ånej, Märta drog bara efter andan en liten stund, reste sej upp igen och talade åtminstone en halv timme till."