När Patrik Söderström för fem år sedan hoppade av hotell- och restaurangprogrammet i Boden hamnade han hemma i pojkrummet framför datorskärmen. Han var stor redan då och datorspelandet 15 timmar per dag förvärrade hans fysiska hälsa ytterligare.
Patrik hade en skev dygnsrytm och åt onormala mängder mat.
- Jag vaknade vid fem-tiden på
eftermiddagen och började med att
käka sju-åtta mackor innan jag satte mig vid datorn och spelade spel. Där fortsatte jag ofta med godis och läsk, berättar han.
Första målet mat åt han vid 21-tiden. En kraftigt senarelagd lunch som kunde bestå av varma mackor eller 400 gram pasta med 20 köttbullar.
Sedan gick han tillbaka till datorn.
Från sina anhöriga fick han höra att han måste bryta sina vanor och ändra sitt destruktiva liv.
- Det påverkade inte mig. Jag är ganska stark i huvudet och har aldrig brytt mig om vad andra tycker, det brukar
oftast ha motsatt effekt i stället, säger Patrik.
Hans redan tunga kropp började växa. Visserligen spelade Patrik golf och det bromsade viktökningen, men bara under sommaren. Under vinterhalvåret var konditionsträningen lika med noll.
Patriks muskler förtvinade och hans hälsa försämrades. Han berättar att han många gånger kunde upplevas som nonchalant när han i själva verket
bara var trött och hängig. Han blev svettig av att skala en banan och fick ont i knän och leder av korta promenader. Trots det var han fortfarande en glad kille som inte kände sig nedstämd över sin övervikt.
Patrik brydde sig helt enkelt inte, han fick glädjekickar från godis, läsk och datorspel. Men det var ingen sann glädje.
- Jag var glad utan att egentligen vara glad. Nu vet jag att jag inte var speciellt lycklig under den tiden.
I oktober 2010, en vecka innan sin 20-årsdag, började Patriks nya hälsosammare liv. Han slutade helt med
sötsaker och började med pulverdiet. Patrik minskade kaloriintaget från 7000 kalorier till 500 utan att tycka att det var någon större grej.
- Eftersom jag gillar att prova på nya saker så var det inte speciellt jobbigt. Dessutom slapp jag ju laga mat, säger Patrik och skrattar.
När han senare började träna på gym blev han skoningslöst medveten om hur svag han var i kroppen.
- Jag hade bara fett, inga muskler. Jag orkade bara lyfta skivstången
i bänkpress, utan vikter, och den väger bara 20 kilo.
I takt med att träningsmängden ökat så har Patrik börjat äta vanlig husmanskost fast i normala portioner. Kroppen har blivit betydligt starkare. Han tränar åtta pass i veckan och målsättningen är en seriös satsning på karate.
Vad var det jobbigaste med att
väga 180 kilo?
- Att man börjar svettas av minsta lilla grej man gör. Folk förstår inte hur tungt det är. Bara en sån sak som att
kliva upp ur sängen är skitjobbigt.
Brukar du belöna dig själv med en påse dillchips på lördagarna?
- När jag tränar så mycket som jag gör nu så kan jag i princip äta vad som helst under helgerna. Men ska man gå ner i vikt så ska man ta bort allt sånt där, då ger det resultat. Man kan inte
hålla på att ha en massa fridagar där man trycker i sig en massa skit, då förstör man ju det man kämpat för.
När Patrik var 11 år dog hans storebror i en motorcykelolycka vid Hamptjärnmoran utanför Boden. Han var
yrkesmilitär och på väg till jobbet när han krockade med en lastbil.
Utan att Patrick tänkte på det då så blev han påverkad. Han slutade ta
saker på allvar och framförallt skolgången blev lidande.
- Jag var en mästare på att ljuga för att slippa gå dit. Jag gjorde bara sånt som jag tyckte var roligt och åt allt som jag tyckte var gott. Jag var både dum och naiv.
Han beskriver sig själv som en tjurskalle som gillar uppmärksamhet och det har han haft stor hjälp av.
- Jag har fått många positiva kommentarer och jag är en person som alltid gillat att vara speciell på något sätt. Men inte genom att vara en tjockis.
Under resans gång har Patrik blivit nykterist. Inte för att han haft problem med alkoholen, men de gånger han drack så var mängderna i paritet med hans kroppsstorlek.
- Det kunde bli en hel flaska sprit på förfesten innan jag gick ut på krogen och drack upp hela aktivitetsstödet från arbetsförmedlingen.
Nu har det gått drygt ett år sedan han smakade alkohol och han har inga
problem med att gå ut med sina vänner.
- När jag ser kompisarna supa sig
utvecklingsstörda känner jag ännu mer att jag verkligen inte behöver det där. Jag är väldigt social av mig och varför ska jag dricka något som smakar skit.
Patriks viktresa har inte inte bara varit en framgångssaga. I januari fick han sig en rejäl tankeställare när han svimmade hemma i duschen med hjärnskakning som följd. Anledningen var energiunderskott. Patrik tränade fyra pass på två dagar och åt bara sex ägg.
I 20 minuter var han helt borta.
- Det var fruktansvärt, jag blev livrädd. Men nu har jag lärt mig betydligt mer om kost och träning.
Patrik är medveten om att det är hans egen benhårda vilja som hjälpt honom till ett bättre liv, men han är tacksam för all hjälp och stöd han fått från sina anhöriga och tränaren Daniel Sveder.
Kompisen och sparringpartnern
André Nilsson är också imponerad över Patriks framsteg.
- Jag trodde inte han var personen som skulle klara av det här. Nu är han snabb och smidig och sparkar som en häst.