DET ÄR OMÖJLIGT att inte bli imponerad när man kliver innanför dörren till den nedlagda ICA-butiken. Den
rejäla plåtdörren blir en portal där man kastas bakåt i tiden. På andra sidan stannar jag till och blir stillastående.
Överväldigad. Åt vilket håll jag än vrider huvudet känner jag historiens vingslag. Den fläktar hårt här inne.
Här finns allt man kan tänka sig från -50, -60 och 1970-talet. På de 400 kvadratmeterna samsas stort med smått. Från amerikanska jänkare med V8-motorer till tidsenliga barbiedockor eller glasflaskor som en gång var fyllda med Keratin. Hårvatten, ni vet.
På en vägg hänger en kondomautomat som skickar mig på en tankeresa nästan 30 mil norrut. Till gamla bion i Pajala.
När försvann den typen av gummiförsäljning egentligen?
Jag hinner knappt tänka klart tanken innan nästa pryl fångar mitt intresse. En moped med påhängsmotor från mitten av 1950-talet och en
radioapparat från en tid när teven fortfarande bara fanns i fantasin.
Det är total nostalgi och jag kan inte få nog.
Peter Larsson och Ewa Wahlvik har haft en lång och mödosam resa med garaget i Böle. Eller Nostalgigaraget som de själva kallar det. Officiellt är den inte döpt ännu men de tycker att det är ett passande namn.
PARET HAR GENOM alla år haft ett gemensamt intresse för veteranbilar och i dubbelgaraget i Svensbyn där de tidigare bodde pågick det alltid en massa motoriserade projekt. Känslan av att det var för trångt fanns där under en lång tid.
Lösningen var att hyra in sig hos förra ägaren till den gamla ICA-butiken och när han senare berättade att han ville sälja byggnaden nappade de direkt.
Det var 2008 och det tog sex månader innan de var överens om priset.
- ATT VI KÖPTE det här var det bästa vi har gjort. Ifjol sålde vi huset i Svensbyn, vi kände att vi inte behövde det längre eftersom vi fick plats med alla våra
bilar och grejer här, säger Ewa.
Det fanns två positiva saker med byggnaden. Ytterväggarna var välisolerade och betonggolvet var kanonfint, allt annat revs så att det blev en enda stor lokal med en liten toalett längs ena långsidan.
- Det var mycket jobb med el och vvvs och rivningsarbetet tog också sin tid. Sedan har vi målat fasaden och bytt delar av plåttaket i samband med att vi renoverade ventilationen, berättar Peter.
SEDAN BYGGNADEN BLEV klar har de på allvar kunnat njuta av sitt gemensamma intresse - att söka saker att fylla garaget med.
Det är på marknader, loppmarknader och auktioner de oftast hittar nya spännande prylar.
Längst de åker är Falun som är Sveriges största marknad för veteranbilar. Där finns det en hel del skräp men de hittar alltid någonting att ta med sig hem till Norrbotten, berättar Peter Larsson.
- Det finns främst motorrelaterade grejer och det tar minst en dag att hinna se allt, där finns allt man kan tänka sig och det är riktigt kul, säger Peter.
De får även saker från privatpersoner. Det kan röra sig om någonting så enkelt som en gammal oljeburk.
Bedömer Peter och Ewa att det finns ett notalgiskt värde så hamnar burken på någon hylla i garaget.
- Jag har satt ut skyltar på jobbet att jag gärna köper gamla saker. Många har inget intresse för gamla grejer utan har dem på vindan tills de slänger bort dem när dem blir dags för den stora rensningen, säger Ewa Wahlvik.
EFTER EN TIMME hos Peter och Ewa känns det fortfarande som att man inte har sett allt. Alla prylar och fordon har en historia som de gärna berättar.
Det känns avkopplande att förflytta sig till tider långt före Iphone och dokusåpor.
Rofyllt på något sätt.
Jag ställer mig framför en av de sex bilarna i garaget. Kan inte slita ögonen från den. En blänkande Dodge Coronet från 1959.
Jag testar Peter och bjuder 150.000 kronor rakt av. Han skrattar och jag förstår att det inte räcker. Men någon prislapp får jag aldrig.
- Det är svårt att värdera en sån där bil, priset ligger i betraktares ögon, säger han lite hemlighetsfullt.
Vad är egentligen tjusningen med att samla gamla saker?
- Ja du, man måste väl ha en skruv lös, ler Peter och sträcker sig efter kaffet.
Ewa menar att det är gemenskapen som är bäst.
- Man lär känna oerhört mycket trevligt folk när man är ute på marknader och bilträffar, såna med samma intresse som oss. Med tiden har det ju också blivit lite av en sport att försöka hitta intressanta grejer.
Hon berättar om när hon såg ett slitet gammalt takräcke på en marknad i Luleå. Nu hänger den i taket i garaget. Efter blästring och målning blev den som ny.
PETER JOBBAR SOM brandman och Ewa är företagare med egen tygaffär i Piteå. Heltidsjobben innebär att de inte har några planer på att börja driva Nostalgigaraget som en näringsverksamhet med fasta öppettider.
- Det är redan nu för lite timmar på dygnet, inte vill man börja låsa upp sig med mer saker, säger Peter.
Ewa nickar instämmande.
- Vi vill att det ska vara en hobby och inte ett måste. Det är många som tycker att vi borde öppna ett fik men det räcker med våra träffar, säger hon.
Norrbottens motorhistoriker har cirka 1.900 medlemmar i länet och runt 300 av dem finns i Piteå. Sommartid genomför föreningen många event.
Sista torsdagen varje månad är det 50-70 stycken som träffas i Nostalgigaraget för att umgås. Dit är alla välkomna och när det gäller medlemskap så finns det inget krav på att man måste köra veteranbil.
EWA MENAR ATT samlandet är gränslöst - så länge man har plats. Det finns många spännande saker i förråd och på kallvindar som ingen bryr sig om. Peter
beskriver hobbyn som ett äktenskap, det fylls på med nya saker hela tiden och det måste underhållas. Det finns dock en bortre gräns som paret börjar närma sig. De har redan börjat använda taket för upphängning och förr eller senare kommer de 400 kvadratmeterna vara fyllda.
Men Nostalgigaraget ska inte bli större. Någon utbyggnad kommer det aldrig att bli tal om.
- Nej nej nej, säger Peter bestämt. Blir det för trångt då får någon av bilarna flytta på sig, vi tycker det är perfekt som det är.